Visar inlägg med etikett Dostojevskij. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dostojevskij. Visa alla inlägg

söndag 31 augusti 2014

Den andra kvinnan

En rad ur Dostojevskijs Anteckningar från källarhålet upprepas som ett mantra i Den andra kvinnan (Norstedts) av Therese Bohman: "På det hela taget var jag alltid ensam." Berättarjaget är en ung kvinna som arbetar i en sjukhusrestaurang som timvikarie. Alltså befinner hon sig långt ner i sjukhushierarkien. Hon är knappast nöjd med sitt liv. Hon känner sig inte hemma bland arbetskamraterna, men å andra sidan kände hon sig inte hemma under sina universitetsstudier eller på den skrivarkurs hon börjat på heller. Diskussionerna intresserade henne inte. De talade om samtidsromaner av unga författare och hon ville hellre tala om Thomas Mann, Ekelund och Baudelaire. Dessutom har hon svårt för abstrakta resonemang. Hennes ursprung är arbetarklass - en skötsam, tyst och kulturlös arbetarklass utan spritproblem och ryggslutstatueringar. Hon drömmer om ett annat liv någon annanstans och fantiserar om en stilig läkare, som hon så småningom också lär känna. Mycket nära. Han är gift och har familj och det är han som dikterar villkoren. Jag tycker att den unga kvinnan agerar mer som om hon vore max nitton i stället för ca tjugosju. Hon är vilsen i tillvaron, missnöjd, uttråkad och lite handlingsförlamad. Hon har ett par väninnor, men kan på det hela taget inte känna någon samhörighet med det kvinnliga kollektivet heller. Hon har ett starkt driv att skriva sitt liv så ärligt som möjligt utan försköningar. Hennes vandringar i hamnen i Norrköping bjuder på fina stadsskildringar. Klass- och kvinnoperspektivet är intressant.
Det "köttiga" omslaget är gjort av Lucian Freud och heter Night Portrait.

fredag 17 juni 2011

Lusläsning pågår

Redan som mycket ung försökte jag läsa Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Men det gick inte bra alls. Raskolnikov irriterade mig bara. Jag tyckte att han var överspänd och allmänt fånig.
Och dum.
Däremot gav jag mig vid samma tid på Idioten och det blev en andlös läsupplevelse.
På sätt och vis skulle jag vilja läsa om den också, men jag vill inte förstöra min ursprungliga upplevelse, så jag vågar inte.
I alla fall så ska vi diskutera Brott och straff i läsecirkeln i augusti. Nu läser jag sakta och mycket noga och njuter i fulla drag. Det blir mycket att diskutera. Jag tycker fortfarande att Raskolnikov är djupt osympatisk som människa. Men vem vet. Jag kanske ändrar mig under resans gång.
Brott och straff har nyligen kommit ut i pocket i Bonniers klassikerserie.