Visar inlägg med etikett Agnes Lidbeck. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Agnes Lidbeck. Visa alla inlägg

lördag 27 april 2019

Gå förlorad

Tredje delen i Agnes Lidbecks trilogi som började med Finna sig och följdes av Förlåten har titeln Gå förlorad. Första delen handlar om Anna och hennes liv som maka, mor och vårdare. Förlåten handlar om två systrar som tömmer  familjens sommarstuga. De är varandras diametrala motsatser.
Gå förlorad handlar om Anders, Kristinas man och Annas pappa. Han är en orolig själ som bakar bröd och arbetar som psykolog/terapeut på sin mamma Gunnels mottagning. Han säger sig ha nära till sina känslor till skillnad från Kristina. Om en ska tolka svärmor Gunnels minspel så finns här en viss klasskillnad. Kristina från Sundsvall kommer ur en annan miljö och kan inte alltid de sociala koderna. Och hon har inget emot att bo i en villa klädd i mexitegel. Men - hon har en finare tjänst och högre lön än Anders. En följer familjen under ca tjugo år. Anders funderar mycket över allting. Han söker något som han tror är känslan från den första förälskelsens tid med Kristina. Därav alla otroheterna. Ibland far Anders hand ut och Anna får en örfil. Sedan får hon en present. Och så talar vi inte mer om det. Anders är svår att ta till sig. Han är ganska ömklig och saknar go. Men han är - på sitt sätt - mån om familjen. Jag tror att jag tycker att han framför allt är tragisk. Agnes Lidbeck är en knivskarp iakttagare. I Finna sig tyckte jag att hon var iskall. I Förlåten något mindre kylig och i Gå förlorad tycker jag att hon i det närmaste är milt överseende. Jämfört med sig själv, alltså. Inte för att hon är mindre skarpsynt för det. Men som om hon beklagar Anders och Kristina och deras dåliga spis.

Titel: Gå förlorad
Författare: Agnes Lidbeck
Förlag: Norstedt
Tryckår: 2019
Antal sidor: 238

lördag 17 november 2018

Bokens dag 2018

Det sa klick ganska omedelbart när Agnes Lidbeck och Jonas Hassen Khemiri möttes på scenen för att med två programledares hjälp diskutera sina senaste romaner Förlåten (med betoningen lagd på andra stavelsen) och Pappaklausulen. Programledarna fick inte en syl i vädret och det behövdes inte heller. Författarna diskuterade likheter och olikheter; var börjar en bok?; AL skriver utifrån en tänkt läsupplevelse medan Hassen Khemiri inte kan tänka på en läsare när han skriver. Båda älskar att redigera. "Mysa med korret," heter det. De var överens om att en kan tala om små saker för att egentligen diskutera de stora tingen. Agnes Lidbeck betonar att hennes böcker inte handlar om henne, men i nästa stund talar hon om roman nummer tre som kommer till våren och handlar om pappan och då lägger hon inte fingrarna emellan. Hon hade ett mycket komplicerat förhållande till sin far.  Hassen Khemiri har fått sin senaste bok översatt till arabiska. Han planerar att snart gå in i en ny skrivfas. Agnes Lidbeck säger att hon håller på med en liten, liten dystopi, en ny romantrilogi och en pjäs. Dessutom skriver hon mycket för sig själv bara för det stora nöjet att skriva.
Fortsättning följer.

torsdag 5 april 2018

Förlåten

Norstedts förlag
Jag har väntat väldigt på den här boken. Efter mycket läsande bestämde jag mig slutligen för att jag gillade Agnes Lidbecks förra, Finna sig. Förlåten (var lägger en betoningen?) är ett helt annat slags bok. Mycket mera nedtonad. Undvikande där Finna sig gick rakt på. Situationen är också en helt annan. Två systrar, Ellen och Marie, tvingas tillbringa en tid tillsammans i familjens sommarhus för att städa ut och ordna med försäljning efter faderns frånfälle. Modern bor i Spanien och förekommer endast i döttrarnas samtal. Marie har sin son Dag, fem år, med sig. Systrarna är så olika de kan bli. Ellen är en framgångsrik, resande karriär - kvinna utan man och barn. Marie har ingen man men ett barn. De har inte mycket att säga varandra men mycket antyds och ligger i luften. De minns uppväxten och loven i sommarhuset. Halvbrodern Jakob som hängde sig är en central gestalt i deras minnen. Ellen stod honom närmast. Maries ekonomi är i ständig kris och där rycker modern in. Marie är den som försökt hålla lite kontakt med föräldrarna medan Ellen haft planer på att kontakta dem men aldrig funnit tiden. Ingen utav de båda kvinnorna lever egentligen. De skildras med kylig och skarp iakttagelseförmåga. Små förändringar i atmosfären dem emellan tecknas med fina penseldrag. Det är skickligt, men jag saknar svetslågan från Finna sig. Däremot tycker jag att det är rörande att läsa om den spirande vänskapen mellan Ellen och Dag. Ellen tycker att barn är något alldeles onödigt, men kan inte riktigt värja sig emot Dag. Jag läste gärna Förlåten. Den är skickligt skriven och språkligt mycket njutbar, men jag saknar engagemanget. Undrar vad hon tänker sig härnäst Agners Berenike Elinor Lidbeck?
Det vackra omslagsbilden är en Nepenthes melamphora från Kunstformen der Natur av Ernst Haeckel. Norstedts förlag.

fredag 2 februari 2018

Helgfrågan v. 5


Vilken bok ligger på din första plats i vårens utgivning?
undrar Mia i sin Helgfråga
Ganska lätt faktiskt. Jag väntar på Agnes Lidbecks andra bok Förlåten där hon fortsätter att utforska vad det är att vara kvinna idag. Det började hon med i Finna sig, 2017.
 Bonusfrågan: Hur vill du ha det omkring dig när du läser: Tyst

lördag 20 maj 2017

Finna sig

Agnes Lidbecks debutroman Finna sig handlar om Anna, Jens och i någon mån om deras två barn Harry och Hedda. Annas äldre  intellektuelle älskare, kulturmannen Ivan med det intressanta själslivet, kommer in i ett senare skede. Finna sig är indelad i tre delar precis som en kvinnas liv är indelat i tre stadier; moderns, makans och vårdarens. Varje kapitel börjar med en "teoretisk" inledning och sedan följer en praktisk utveckling av teorierna. En kan lugnt säga att Anna inte finner sig tillrätta i någondera av sina roller. Hon spelar ett spel; iscensätter sig själv och gör som hon antar att en ska göra. Romanen börjar med ett vi. Vi väntar barn. Vi föder barn. Men sedan blir det mindre och mindre ett vi. Snart har Jens väldigt många resor till Oslo och Anna söker bekräftelse utanför äktenskapet. Med Ivan måste Anna spela en roll i andra färger. Ivan vill ha en dämpad, sober färgskala och en förfinad kropp. Han förklarar samtiden och politiken för Anna som är ung nog att tro på honom. Anna begår misstaget att tro att Ivan är lika intresserad av hennes själsliv som av sitt eget.
När Ivan börjar tröttna på Anna känner hon det som ett drag kring tårna. I sista delen av boken närmar sig Anna självutplåning. Luften har gått ur henne på något sätt. Det som jag i de två tidigare delarna tyckte vara cyniskt och kyligt beräknande och som hon verkligen hade haft nytta av här, har till större delen försvunnit. Hon är väldigt ensam och försvarslös. Men hon spelar fortfarande en roll. För att inte spoila något säger jag inter mer om den här delen. Jag tycker mycket om språket och stilen i Finna sig. Men här finns en kyla som ibland är avskräckande. Det gäller mest i mammadelen. Jag tycker inte att barnen ska behöva plocka undan legobitarna innan de har plockat fram dem. Men på det hela taget är detta en imponerande debut. Det passar sig nog inte i sammanhanget, men jag skulle vilja veta vad som kommer att hända med Anna i fortsättningen. Det är liksom inget kvar av hennes identitet. Under läsningen associerar jag till både Lena Andersson och Kristina Sandberg. En annan Anna som hade svårt med sina roller är ju Anna Karenina. Det ska bli intressant att läsa Agnes Lidbecks nästa bok.