Visar inlägg med etikett Eva Ström. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Eva Ström. Visa alla inlägg

onsdag 1 juli 2020

Marias tårar

Marias tårar kommer efter Jonny Liljas skuld och före Tiggarens hand i Olle Lönnaeus trilogi om Jonny Lilja. Vi känner igen poliskommissarien och ensamvargen Jonny Lilja och hans  kollega Eva Ström,  som i Marias tårar beslutar sig för att Jonny nog inte kan vara den kallblodiga mördare som de andra kollegerna är säkra på att han är. Varför sprang han annars från brottsplatsen när de andra kom? Jonny har verkligen råkat illa ut.  Han måste till och med be om hjälp av sin värsta fiende, Ratko Jokovic, som håller hela undre världen i Malmö i ett järngrepp. Nu har man hittat Ratkos närmaste man, Radovan, misshandlad och fastfrusen i isen. Jokovic misstänker att någon försöker göra honom rangen stridig. Jokovic är inte på gott humör. Till honom kommer Jonny, som goda grunder misstänker att de kanske jagar samma person? Jonny får som vanligt att par råsopar innan han får tala. Jonny är verkligen mycket ensam. Han är också mycket dumdristig och sticker huvudet i snaran flera gånger trots att jag säger nej. Höt! Marias tårar är lika spännande och bra som de övriga romanerna i serien om Jonny Lilja. Malmö stad är en av huvudpersonerna. Marias tårar är välskriven; människorna lever; här förekommen mycken dialog och den är ledig och naturlig. På något sätt fäster en sig vid den strulige Jonny. Han handlar inte sällan oöverlagt, men är ofta den som är på rätt spår. Och om Jokovic är hans fiende så har han två värdefulla vänner i tidningsmurveln Gollum och den omvände mördaren Lelle. Annars är det inte många Jonny Lilja kan lita på.

Titel: Marias tårar
Författare: Olle Lönnaeus
Förlag: Massolit
Tryckår: 2016
Antal sidor: 379

söndag 7 september 2014

Wanås vänners litteraturdag

Idag gick Litteraturdagen på Wanås av stapeln. Glädjande nog hade många uppmärksammat tillfället. Kristianstadsflickan Jenny Wrangborg läste ur sina båda diktböcker Kallskänken (2010) och Vad gör vi med varandra som kom tidigare i år. Hon läste bra; tydligt influerad av Bruno K. Öijer och Bob Hansson. Hon skriver om sina erfarenheter som kallskänka i Göteborg och Vancouver och om hur det är att vara arbets- och bostadslös i Stockholm, som hon ser som symbol för den nyliberala politiken.Tidigare i år fick hon motta Frödingpriset.
Akademiledamoten Katarina Frostensson läste ur sin senaste bok Tre vägar. Hon inspireras ofta av konst i sitt skrivande. Så också i Tre vägar som innehåller tre vandringar i tre olika landskap. Den tredje delen heter just Konstvandring och handlar om en målning av Tizian som finns i en liten by i Tjeckien.
Efter pausen läste konstkritikern Ingela Lind ur sin nya bok Blod i salongerna: om sex, primitivism och längtan efter det naturliga. Hon berättade bland annat om DH Lawrence och hans försök att skapa ett alternativt samhälle. Den verkliga primitivisten i familjen var annars hans tyska fru Frieda. För henne var det naturligt. De slog sig ihop med indianen Tony Luhan och hans hustru Mabel Dodge Luhan. 1922 möttes de för att förverkliga sina drömmar. Det enda kruxet var att de drömde fyra olika slags drömmar. Blod i salongerna är uppbyggd som en utställning. Måste nog läsa. Den verkar lika spännande som hennes bok om Bloomsburygruppen, Leka med modernismen.
Sist i raden av författare - med andan i halsen i taxi från Malmö - kom Athena Farrokhzad och trollband publiken genom att med sin hypnotiska röst läsa stora delar av Vitsvit (2013). Jag tyckte att det var fantastiskt att lyssna på henne live eftersom jag var så förtjust i hennes SOMMAR.
Moderator var poeten Eva Ström, initiativtagare till Litteraturdagen. Johanna Sjunnesson, begåvad cellist född i Broby, spelade Bach och Ingvar Liedholm.
Slottsfrun Marika Wachtmeister avtackade alla deltagarna. Nästa litteraturdag infaller 2016.

lördag 22 februari 2014

Den tjugoandra februari

Den tjugoandra februari

Tågen står stilla, människor berättar
att toaletterna slutar fungera, att vattnet i tankarna tar slut
att maten tar slut
Jag går till sophanteringen med dina gamla kläder
nu har det snart gått sju år sedan du dog
men jag har inte förmått slänga de där gamla
ytterplaggen som ingen använder men som fortfarande bär
din atmosfär, jag vet att det är för att jag fortfarande har hoppats
att jag ska få se dig i dem
inte som i drömmarna där du alltid sysslar
med egendomliga saker, som granskande av patologpreparat
eller så tröstar jag dig för att din röst är så svag och så viskande
du ska vara som vanligt, vill jag,
men nu har jag alltså gått bort till
den där gröna bumlingen som fylls med kläder
för Handikappades Rekreation,
vad gör en handikappad som vill rekreera sig
som vill skapa sig själv på nytt? Jag vill att du ska skapas på nytt
exakt som du var, klonad med all din ilska, dina händer med
sömmerskeknutarna, är jag den enda som i detalj och fotografiskt
minns dina händer, med de lite upphöjda ådrorna,
med de lite stora knogarna? Du sa strax innan
du dog att du hoppades att din mor skulle visa sig för dig
och du trodde verkligen att du skulle återse henne och det var
henne du längtade efter, det var hon som kunde trösta dig
aldrig vi, trodde du det verkligen, eller var det som du åkallade henne?
Det har nu slutat snöa
jag ser enstaka människor promenera med sina hundar
allting är fruset. SJ får kritik för sina inställda tåg, tusentals skolbarn
får stanna hemma från skolan
all trafik mellan Stockholm och Göteborg står stilla
banverket talar om en extrem vädersituation
jag lyssnar på radion, håller mig inne

Ur Utskuret ur ett större träd av Eva Ström
Albert Bonniers förlag, 2013

lördag 3 december 2011

Advent i lyrikhyllan
















Nu har lyriken fått upprättelse. Åtminstone här i huset.

Den har förts samman, flyttas ihop och fram på väl synlig och lätt åtkomlig plats.
Och så mycket man hittar vid flytt! Och så mycket som måste bläddras i och läsas.
Och så mycket man inte visste fanns!
Till exempel Våglängder. 33 poeter väljer en dikt.

Eva Ström väljer en dikt av Rainer Maria Rilke ur första delen av Das Stunden - Buch.
Den passar inte att översätta så det blir originalversionen




Was wirst du tun, Gott, wenn ich sterbe?

Ich bin dein Krug (wenn ich zerscherbe?)
Ich bin dein Trank (wenn ich verderbe?)
Bin dein Gewand und dein Gewerbe,
mit mir verlierst du deinen Sinn.

Nach mir hast du kein Haus, darin
dich Worte, nah und warm begrüssen.
Es fällt von deinen müden Füssen
die Samtsandale, die ich bin.

Dein grosser Mantel lässt dich los.
Dein Blick den ich mit meiner Wange
warm, wie mit einem Pfühl, empfange,
wird kommen, wird mich suchen, lange -
und legt beim Sonnenuntergange
sich fremden Steinen in den Schoss.

Was wirst du tun, Gott? Ich bin bange.