Visar inlägg med etikett Casablanca. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Casablanca. Visa alla inlägg

torsdag 17 maj 2018

Vendela Vida

I förra veckans smakebit fick en ung kvinna sin ryggsäck innehållande allt viktigt stulen vid receptionsdisken på ett hotell i Casablanca. Hon hade flytt Florida från ett destruktivt förhållandeSå börjar romanen När dykaren lämnar sina kläder av svenskättade Vendela Vida. Nu vidtar en veritabel cirkus med poliser, taxichaufförer, hotellpersonal och poliser igen. Mitt i natten vaknar den stackars kvinnan och är bombsäker på att alla är i maskopi med varandra. Nästa dag möter hon en polis som berättar hur effektiv den marockanska polisen är. De har funnit hennes ryggsäck och pass. Det är bara det att ryggsäcken tillhör någon helt annan och passet likaså. Men polisen är jättenöjd och den unga kvinnan behöver inte lång betänketid. Har hon tur finns det pengar på korten och då ska hon bo på det finaste hotellet i Casablanca. Sagt och gjort. Sedan gäller det ju att hålla sig undan och inte dra uppmärksamheten till sig. Den som förlorat sitt pass måste ju rimligtvis anmäla det stulet. Mitt i det dramatiska händelseförloppen är kvinnan egendomligt avstängd. Hon är inte rädd och hon somnar var som helst och tänker att det där får jag väl lösa när jag sedan. Det blir som någon sorts rysk docka. Hon byter ideligen identitet och som kronan på verket blir hon indragen i en filminspelning där hon ska vara stand - in för den berömda skådespelerskan som inte får överanstränga sig. Plötsligt har hon ett sammanhang, mat, bostad och lön. Men hon måste hela tiden snegla över axeln. Språket är njutbart och läsningen flyter friktionsfritt. Men så kommer det länge emotsedda slutet. Och - det är rena kallduschen! Var detta verkligen nödvändigt???

onsdag 2 mars 2016

Sett på sistone

Idag såg jag Värdshuset Jamaica som svart/vit regnvädersfilm. Den är gjord av Alfred Hitchcock  1939 efter en roman av Daphne du Maurier. Det är fart och fläkt; storm och höga vågor i den filmen. Huvudrollerna spelas av Charles Laughton och Olivia de Havilland.  Den tilldrar sig i Cornwall och jag tycker att den är bra mycket bättre än TV - serien om familjen Poldark som också tilldrar sig i Cornwall. Winston Graham skrev tio romaner om denna familj. Tiden slutet av 1700 - talet. Intresset falnade tämligen snart. Miljön och tiden var behållningen i så fall.
Filmen The Woman in black baseras Susan Hills utmärkta lilla roman Kvinnan i svart. Boken hade sina kusliga moment och de blev ännu hemskare i filmen. Jag var väldigt glad att jag inte var ensam i huset. Den unge advokaten Artur Kripps är irriterande naiv när han kommer till det stora, ödsliga huset Eel Marsh House för att ordna kvarlåtenskapen efter den nyligen hädangångna Mrs Drublow. Han ger sig i kast med makter han inte rår på och vägrar att lyssna på goda råd och varningar. Priset blir fruktansvärt högt. Casablanca, svart/vit film från 1942 med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart i huvudrollerna och Claude Rains som kapten Renault håller utmärkt att se ännu idag. Med anledning av Ingrid Bergmans 100-årsjubileum visades också ett samtal mellan
skådespelaren och regissören Gunnel Broström och Ingrid Bergman som avslutades med IB:s nyktra konstaterande: "Det var roligt så länge det varade." Den danska TV-serien Matador har jag äntligen kommit mig för att se om. Den blev omåttligt populär både i Danmark och Sverige när den gick i TV1978-1982. Idén till serien kläcktes av Lise Nørgaard. Den skildrar livet i en liten landsortsstad
under 30 - och 40- talen med en massa duktiga skådespelare i rollerna. En annan TV - serie som jag sett om är Huset Elliot med de båda modeskapande
systrarna Bea (Beatrice) och Evie (Evangeline) Elliot som så framgångsrikt och med mycket slit och en del motgångar bygger upp sitt modehus. Den tilldrar sig på 20 -talet och tålde också förnyad bekantskap. Heimat och Berlin Aleksanderplatz skulle jag kunna tänka mig att se om och kanske skulle även Hedebyborna (Sven Delblanc) tåla att ses om. Rich man, poor man om familjen Jordache och den hemske Falconetti minns jag som mycket spännande. Kampen mellan det onda och det goda var väldigt tydlig. Peter Strauss spelade en lugn och långmodig Rudy Jordache som alltid ville göra rätt. Serien bygger på en roman av Irwin Shaw.