Writers in crisis

Writers in crisis. The American Novel 1925 - 1940 av litteraturvetaren Maxwell Geismar. 1947.

Long, too long America

Travelin roads all even and peaceful

you learn´d from joy and prosperity only,

But now, ah now, to learn from crises and anguish

Kapitel 1 behandlar satirikern och humoristen Ring Lardnder, som egentligen hette Ringgold Wilmer Lardner. Han arbetade som sportreporter och det är också sportens värld han skildrar i sina noveller. 

Kapitel 2 handlar om Ernest Hemingway och det är så klart honom jag kommer att koncentrera mig på. Ernest Hemingway: You can always come back

Kapitel 3 är också väldigt intressant i samband med Ernest Hemingway. Det handlar nämligen om John Dos Passos. Undertitel: Conversion of a Hero

Kapitel 4 William Faulkner: The Negro and the Female. W F föddes 1897; ett år innan Hemingway och ett år efter Dos Passos. Han växte upp i amerikanska södern där slaveriet satt sin prägel på samhället. Det räglar också Faulkners porträtt av amerikanska södern.

Kapitel 5 presenterar en författare som jag inte läst något av, nämligen Thomas Wolfe: The unfound Door. Kuriosa är att William Faulkner klassade Thomas Wolfe som den främste författaren under The Lost generation-eran, och sig själv som nummer två. Henry Miller skulle senare, på 1950-talet, jämföra beatförfattaren Jack Kerouacs prosa med just Wolfes, vilket inte är så konstigt då Kerouac hade Wolfe som sin främsta förebild i litteraturen.

Kapitel 6 ägnas John Steinbeck: Of Wrath or Joy. Vredens druvor har jag i varje fall läst. Och Öster om Eden. Nobelpriset. Vredens druvor handlar om berättelsen om en fattig familj som flyr från torkan i Oklahoma och försöker hitta ett nytt liv i Kalifornien.

Ett monument över depressionen

Ikväll diskuterade vi
Vredens druvor av John Steinbeck i läsecirkeln.
Den stora amerikanska depressionsromanen kom ut 1939;
filmades av John Ford 1940 och fick Pulitzerpriset.
1962 fick John Steinbeck också Nobelpriset för romanen.
Det blev ännu ett kontroversiellt Nobelpris.
Många menar att Steinbeck inte skrev något av betydelse efter Vredens druvor.
Meningarna var delade i cirkeln, men flera tyckte mycket om den, ett par stycken tyckte att den var tråkig och någon tyckte att den var just - sentimental. Att något skorrade.
Vi enades om att somliga företeelser i boken är eviga och universella.
Den lilla människans kamp mot en ansiktslös övermakt, till exempel; sökandet efter en utkomst och ett värdigt liv. Att finna en plats i tillvaron
Likheterna med statarnas förhållanden i Sverige är påtagliga.
Filmen och boken skiljer sig åt i en del avseenden. Slutet är ett helt annat i filmen. (Bättre tycker jag.) Och filmen är mindre sentimental.
Boken är väldigt bildmässig men i filmen missar man det poetiska bildspråket.