Den bergtagna

Bokförlaget Atrium har gett ut Den Bergtagna av Victoria Benedictsson både som novell och pjäs. Vännen och författarkollegan Axel Lundegård anförtroddes Victoria Benedictssons litterära kvarlåtenskap att hantera efter egen vilja. Det gjorde han också. Bland annat fullbordade han pjäsen Den bergtagna med underrubriken En kärlekens tragedi och publicerade novellen med både sig själv och Victoria Benedictsson som upphovsmän. Hon hade skrivit på novellen och pjäsen parallellt. Atrium har tagit bort Axel Lundegård inlägg. Litteraturprofessorn Birgitta Holm har skrivit ett fint förord. Det är inte svårt att läsa in Victoria Benedictsson och Georg Brandes i såväl novellen som pjäsen. I novellen är det kvinnan som har ordet och bestämmer vad som berättas. I pjäsen tillkommer till exempel en av de kvinnor Georg Brandes tröttnat på och hennes åsikter. Den cyniske förföraren som varken vill binda sig eller någon annan säger att efter den olyckliga kärlekshistorien skapade kvinnan sitt främsta verk. Smärtan gjorde henne till konstnär. All kärlek slutar med att man tröttnar på varandra. Mannen går vidare men kvinnan reagerar med hat. I pjäsen heter kvinnan Louise Strandberg och mannen Gustave Alland. De spelas av Gunnel Broström och den karismatiske Anders Ek i den uppsättning som finns att se på Öppet arkiv.  Han är skulptör och behöver en ny kärlekshistoria för varje nytt verk. Erik Hell spelar den trogne vännen och kamreren som friar till Louise under hennes besök i Skåne. Hon avböjer, förstås, och han tröstar sig med att han har ett arbete. Det hade med all säkerhet räddat en del av tidens kvinnor. Ett arbete, egna pengar, egen bostad och frihet. 80-talet var den tid då man satte problem under debatt. Äktenskap kontra fri kärlek. Hur ska den trofasta kvinnans och den flyktige mannens världar kunna förenas frågar sig Louise/Victoria? I pjäsen kastar sig kvinnan i Seine. Victoria Benedictsson valde en för kvinnor ovanlig metod att ta sig av daga. Hon skar halsen av sig på hotell Leopold i Köpenhamn. Birgitta Holm erinrar om att Victoria Benedictsson under en tid samlade ihop folkvisor och folksägner i Skåne. Hon var också mycket musikalisk och spelade piano. Den medeltida balladen om den bergtagna var populär under Victoria Benedictssons tid i Hörby. Om en läser novellen och ser pjäsen  får en en god uppfattning av hur författarens tankar gick. Och inte är dåtidens problem mycket mer annorlunda än dagens. August Strindbergs Fröken Julie kom ut några år senare och var helt klart influerad av Den bergtagna. Jag funderar också på Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande i sammanhanget. Kan Hugo Rask rå för att Ester är kär i honom och förväntar sig ett gensvar? Det är inte samma på liv och död - kärlek som i Den Bergtagna men det finns ett ansvarsproblem i båda. Jag såg pjäsen ett par gånger: en gång innan jag läste novellen och en gång efter. Det var mycket givande. Novellen och pjäsen kompletterar varandra.