Visar inlägg med etikett Peter Andersson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Peter Andersson. Visa alla inlägg

måndag 7 januari 2019

Allmänt och blandat


Två fantastiska japanska filmer på kort tid.
Sådan far, sådan son, som jag i och för sig sett tidigare, men den den var lika bra andra gången. 
Och så ikväll, Shoplifters, som fick Guldpalmen i Cannes 2018.
Båda är gjorda av den produktive japanske regissören Hirokazu Kore - Eda
 
Imorgon, tisdag, börjar en ny radioföljetong.
Skådespelaren Peter Andersson läser  De osynliga av Roy Jacobsen. Så här skrev jag bl. a. om romanen:" Om man söker action och biljakter gillar man inte De osynliga. Men den som tycker om lite långsamhet, vardagsdramatik i en annorlunda miljö och njuter av ett lyriskt språk  kommer att - i likhet med mig själv - älska den här boken."

Dagens dikt: Månadens diktare: Inger Christensen

tisdag 2 november 2010

Den döende detektiven

Äntligen har också jag läst en bok av Leif G(ustav) W(illy) Persson!
Dessutom har jag läst den andra CD-boken i mitt liv på kuppen.
(Den enda CD-bok jag lyssnat på tidigare var Schlink, B, Högläserskan.
Krister Henriksson läste.)
Den döende detektiven är inläst av skådespelaren Peter Andersson. Det gör han fantastiskt bra. Dessutom tycker jag att själva boken är överraskande bra.
Den obändige Lars Martin Johansson förefaller vara författarens alter ego; överviktig, glad för mat och dryck, humoristisk, skärpt, egocentrisk och lätt slagrörd.
Bästa vännen, den vältrimmade alfahannen Bo Jarnebring, och brorsonen Max hjälper Johansson att gå till botten med ett 25 år gammalt, nyligen preskriberat mord på en 9-årig flicka. De "sliter asfalt och lägger örat mot rälsen" och det dröjer inte länge förrän Johansson är gåtans lösning på spåren.
Tidsmarkörerna är många, åsnesparkarna mot Hans Holmér och Ebbe Carlsson förekommer på mer än ett ställe. Och "den fete professorn som pratar skit i Efterlyst" är ju lätt att identifiera.
Dialogen är utmärkt; den inre monologen roande; älgjaktsfantasierna kan röra en sten till tårar och det griniga motståndet mot allt förnuft irriterar inte bara hustrun Pia, ledsagaren Mathilda och medhjälparen Max. "Jag mår prima - som en pärla i guld" är Johanssons lögnaktiga svar på vänligt intresserade frågor. Ibland är f.d. chefen för SÄPO och Rikskrim verkligen som en stor baby. Zigeunerwurst med surkål och fransk senap från världens bästa korvkiosk, Günters på Karlbergsvägen, måste man ha om det så ska kosta en livet!
Lars Martin Johansson är annars en klok och läsande människa. Det sticker han inte under stol med. Domaren och hans bödel av Friedrich Dürrenmatt anser han vara ett rent mästerverk.
Den döende detektiven är välformulerad och skickligt skriven i korta kapitel och med mycken energi och erfarenhet. Den innehåller mycken kunskap om samhällets avigsidor, barns utsatthet i allmänhet och i vissa sammanhang och på vissa platser i synnerhet.
Jag kan definitivt tänka mig att läsa flera böcker av Leif Gustav Willy Persson.

HÄR
är adressen till Leif G W Perssons hemsida