The Room next Door

Filmstudion fortsätter att erbjuda fina filmer. The Room next Door med huvudrollsinnehavarna Tilda Swinton som den dödssjuka krigskorrespondenten Martha och Julianne Moore som ungdomsvännen och författaren Ingrid. Efter att under väldigt många år inte haft kontakt alls besöker Ingrid Martha på sjukhuset och de fortsätter samtalet från förr. Ingrid får veta att Martha har livmodercancer i fas tre. Man har försökt allt, men inget tycks hjälpa. Martha har fått nog. Hon vill dö. Och hon vill själv bestämma när hon ska dö. Men hon vill att någon ska finnas i rummet intill. Ingrid värjer sig. Hon är rädd för döden och hänvisar desperat till några av Marthas barndomsvänner. De är tillfrågade och har sagt nej. Martha har också en dotter, Michelle, med vilken hon inte har någon som vidare kontakt. Hon vet att hon inte varit någon bra mor. Hon har rest rastlöst mellan krigsskådeplatserna. Michelle är bitter. Dessutom har hon inte träffat sin far. Filmen är vacker och stillsam och om det inte varit för färgerna på Tilda Swintons kläder hade en inte känt igen Almodóvar. Filmen är gjord på engelska och tilldrar sig i New York. Ingrid är en storslagen väninna som orkar med den tunga uppgiften. Damien, en gammal pojkvän de delat på, har alltid beundrat Ingrids förmåga att lida. Hon kan ju inget göra åt Marthas tillstånd, men hon kan vara där. Damien för in klimatkrisen i filmen och en fyrkantig fanatisk polis står för frågan om dödshjälp. Det finns mycket att diskutera efter filmen. The Room next Door bygger på en roman med samma namn av författaren Sigrid Nunez. 

Klimatfiktion = Cli - fi

 

Alexandra Nikoleris klimatforskare från Lunds Tekniska högskola startade en läsecirkel med sina kolleger på institutionen. Hon hade upptäckt att det fanns mycket att hämta vad det gällde klimatförändringar i skönlitteraturen. Klimatberättelser kallar Alexandra Nikoleris dem och hon använder dem t. ex. i  ingenjörsutbildningen. Eftersom många i läsecirkeln kommer från andra länder används framför allt engelsk litteratur. Men Alexandra N är naturligtvis även intresserad av svensk skönlitteratur som berör hennes område. Hon gjorde begränsningen att klimatförändringen skulle vara förorsakad av människan. Annars var ju till exempel redan Jules Verne inne på ämnet.  Men AN nämner Heat av Arthur Herzog från 1977 som en slags

utgångspunkt för klimatberättelserna. Den handlar om klimatforskare som tar detta med växthusgasernas påverkan på klimatet på allvar. På senare tid innehåller skönlitteraturen väldigt ofta klimathotet som ett naturligt tema. Hon nämner författare som norska Maja Lunde med Binas historia och Blå och finska Emmi Itärantas Minnet av vatten. Del tre i Maja Lundes klimatkvartett finns inte på svenska ännu, men den norska titeln är Przewalskis hest. Ian McEwans roman Hetta handlar om en nobelpristagare i fysik som försöker blåsa nytt liv i sin karriär genom att utveckla en teknik för utvinning av energi ur vatten för att rädda världen från den globala uppvärmningen. Ofta handlar dessa klimatberättelser om vatten; brist på vatten eller översvämningar.  De är ofta apokalyptiska och dystopiska. Miljöproblemen

verkar över lång tid vilket ju gör att de också är en generationsfråga.  Vem tar ansvaret?  Klimatberättelserna är av tre slag. 1/ Klimatförändringen är redan här.  Här har vi till exempel Flight Behaviour av Barbara Kingsolver som handlar om monarkfjärilarnas ändrade migrationsmönster i amerikanska södern. De behöver inte längre flyga till Mexiko för att övervintra. 2/ Klimatförändringar lite längre fram i tiden. Som exempel nämns romanen American War av Omar El Akkad. Här ligger klimatförändringen som bakgrund till ett andra amerikanskt inbördeskrig. Norra delarna av USA har förbjudit fossila bränslen men det har inte gjorts i södern. 
Mitt klimatkastrofala liv heter en ungdomsbok skriven i dagboksform av
Saci Lloyd. Den tilldrar sig i London 2015. En översvämning hotar.  3/ Efter klimatförändringen; långt fram i tiden. Det stora namnet på området är Kim

Stanley Robinson som skriver en slags hoppfull science fiction. Det finns hopp bara en fortsätter att försöka. New York 2140 är en liten nätt roman på 613 sidor  som handlar om smältande ismassor som översvämmar NY. Havsnivån har höjts 10 m. Hur mycket information behöver vi innan vi tar hotet på allvar? På frågan vad ska vi göra svarar Alexandra Nikoleris: Skippa flyg; kör mindre bil; dra ner på köttkonsumtionen. Lätt som en plätt. Den enskilda lilla människan tar i regel sitt ansvar. Men hur är det med de riktigt stora miljöbovarna? Alexandra Nikoleris hade många flera lästips, men jag tog med några av de viktigaste.