onsdag 22 maj 2019

Fallet Sigrid Gillner

Eva F Dahlgren, journalist och författare har skrivit en fantastisk biografi om en märklig kvinna vid namn Sigrid Gillner, Fallet Sigrid Gillner. Hela sitt liv var hon idealist och kämpade för en idé. Hon föddes 1891 i Jönköping och dog 1975 i sitt älskade Felixtorp i Viken. Eva F Dahlgrens farfar, om vilken hon skrivit Farfar var rasbiolog, var den som kände Sigrid Gillner. Författaren såg som barn upp till dem båda, men överraskades som vuxen av deras politiska ryggsäckar. Sigrid Gillner var författaren som bodde i ett fint litet hus med halmtak och så ville flickan Eva också ha det. Efter Sigrid Gillner död fick hon komma in i huset i Viken och där fanns alla brev, dokument och dagböcker med uppgifter om Sigrid Gillners innehållsrika liv. Sigrid Gillner började sin bana som mycket aktiv socialdemokrat och blev så småningom riksdagsledamot. Hon var orädd och frispråkig och dagtingade inte med det hon tyckte var rätt. Tidigt agiterade hon för hälsolära och sexualupplysning i skolorna. Hon var vacker och hade karltycke. Hon ville gärna ha barn. Så småningom gifte hon sig med Sven Ringenson, socialdemokrat liksom hon. På bröllopsresan fick han påssjuka och där försvann drömmen om ett barn. Barnlösheten delade hon med en annan av sina stora förebilder, nämligen Ellen Key. Åren gick och Sigrid Gillner vände sig mot det som hände inom partitet; om oegentligheter som tystades ner och om partimedlemmar som skodde sig på politiken. Sigrid Gillner kom på andra tankar. Slut på första avdelningen som har rubriken Folket. Nästa del heter Eliten. Tidsmässigt är det nu 1938. Sigrid Gillner upptäcker att hon har flera åsikter som överensstämmer med Hitlers. Bland annat upphöjer hon  - liksom Hitler och Ellen Key - moderskapet. Ellen Key menar att fredstanken börjar i modersfamnen. SG fördömer skarpt antisemitismen men anser i likhet med så många andra kvinnor att Hitler är en duglig karl. Det var kvinnorna som bar fram Hitler i Tyskland. Sigrid Gillner skriver artiklar i Helsingborgs Dagblad som anses vara en brun tidning. Hon skriver böcker som kritiseras och ibland inte ens recenseras. Hon stämplas som nazist utan att någonsin ha varit det. Hennes man och hon kan inte bo ihop för de bara grälar om politik. För Sigrid Gillner finns inga mellanlägen. Allt är svart eller vitt. Antingen är en vän eller fiende. Men även fienderna får brev och böcker utav henne. Breven inled med "Kära fiende!" Många som varit hennes kritiker blir snabbt hennes vänner. Så småningom går det upp för henne att hon gått vilse. I likhet med Ingmar Bergman och partiledaren för Nationalsocialistiska arbetarepartiet,
Sven Olov Lindholm. Tredje avdelningen heter Gud. Sigrid Gillner har upptäckt katolicismen. Hon konverterar när lagen om religionsfrihet går igenom 1951. Hon bor nu i Viken permanent och grälar med grannarna om deras höns och hotellet i Viken för deras mat. Hennes syn försämras och hon dras med hosta sedan maken Sven flyttat ner och har börjat röka igen. Hon arbetar in i det sista nu som radiokrönikör. Eva F. Dahlgren har gjort ett fantastiskt arbete. Hon porträtterar en livfull, stridbar kvinna med ideal och idéer. Möjligen var hon politiskt naiv men hon stod upp för det hon trodde på och erkände när det blev fel. Eva F. Dahlgren fick Sigrid Gillners efterlämnade papper av olika slag i sin hand trettio år efter hennes död. Hon har kompletterat med intervjuer och naturligtvis läst alla Sigrid Gillners böcker. Hon har använt samma metod som Truman Capote använde i sin dokumentärroman Med kallt blod. Allt bygger på fakta även de gestaltade delarna. Fallet Sigrid Gillner är kvinnohistoria och svensk och tysk historia. Sigrid Gillners otroliga kontaktnät är mycket intressant och berättar också något om tiden och dess strömningar. Eva F. Dahlgren inser att det är svårt att läsa med dåtidens ögon när hon sitter med facit i hand. Ingen kan ha varit ärligare och rättvisare än hon. En intressant, lärorik och spännande biografi.

tisdag 21 maj 2019

Veckans topplista v. 21 - Skottland


Veckans topplista gäller Skottland.

1. Jag börjar med nationalskalden Robert Burns. Ur min hylla plockar jag fram en biografi om honom av Maurice Lindsay och en liten diktbok av honom med titeln Och gott öl kom. Mest känd är han kanske för Auld lang syne.

2. Rosamund Pilcher föddes i Cornwall med flyttade i och med giftet till Skottland där hon fortfarande bor. Så här skrev jag om hennes bokMidvinter är mycket engelsk. Ingenting saknas av Agaspisar, varmvattenflaskor, leriga stövlar, tedrickning, ideella kvinnoföreningar, hyggliga präster, knarriga godsägare, taskiga arvingar, ridande godsägarinnor, präktiga hembin, pubar där allt ventileras, trevna stugor, hundar, lanthandlar, begravningsentreprenörer som också är taxiförare, o.s.v. Miljön är Cornwall, Hampshire och Skottland.

3. A. J. Cronin fanns i föräldrarnas bokhylla. Hattmakarens borg läste jag långt innan någon visste vad en blogg var. Jag minns att den var dyster. Cronin var läkare och Hattmakarens borg var hans debutroman. Den handlar om en familjefar som styr sin familj med järnhand under första delen av 1800-talet i ett gruvsamhälle i Skottland. 

4. Simma med de drunknade av Lars Mytting är en spännande släkthistoria som tilldrar sig i Norge och på Shetlandsöarna. Den innehåller också ett bittert triangeldrama. Författarens kunskaper om trä och träd imponerade på mig.
5. Rov av Sharon Bolton tilldrar sig på Shetlandsöarna. Tora Hamilton är förlossningsläkare och har nyligen kommit till öarna. Hon har svårt med svärföräldrarna och de sociala koderna och sin egen barnlöshet. När hon ska begrava sin häst träffar hon på liket av en kvinna som nyligen fött barn.

söndag 19 maj 2019

En smakebit på søndag

"Hon sitter vid fönstret. Ett mjukt morgonljus silar in genom den glesa gardinen.Grannarna står och pratar, pekar upp mot himlen. Vad tittar de på? Vad pratar de om? Hon öppnar försiktigt fönstret på glänt. Doften av syren väller in. Bedövar henne, påminner henne om Uppsala. Om livet. Hon sätter papper i skrivmaskinen. Nu ska den bli av. Boken om vad som hände i hennes liv, vad som gjorde henne vingklippt. Hon börjar:" Hela denna historia..." Nej. Hon backar, kryssar över, börjar om: "Mina syskon, som eicke fått del av detaljer eller namn - bara fått veta vad som bröt her mig - villejag skulle en gång när jag är borta få full klarhet." Hon sluter ögonen. Ska hon börja med Ellen Key och sommaren hos henne? Ellen Key hänger på väggen och tittar lugnt ner på henne från sitt svart - vita fotografi med dedikation. Eller ska hon börja med Hjalmar Branting? Kampen mot orättvisor och klassamhälle. En kamp som fördes med idealitet och offer. Brantings porträtt hänger bredvid Ellen Key. Hon tänker på hans begravning, då hon fick porträttet av Tage Erlander. Tage Erlander - hon blir het av ilska. Hon plockar fram hans brev och läser det återigen."
Från sidan 9 i Fallet Sigrid Gillner av Eva F Dahlgren
Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att avslöja för mycket. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

fredag 17 maj 2019

Pågående radioföljetong

Just nu pågår en utmärkt radioföljetong som jag missade början på och nu tar igen. Den danska författarinnan Dorrit Willumsens roman, Marie, om Marie Tussaud läses i P1 av skådespelaren Anna Persson. Anna Maria Grosholtzs mor blev änka vid 17 års ålder. Hon och hennes dotter flyttade från Bern till Paris där modern blev hushållerska åt  läkaren Philippe Curtius. Han blev som en farbror för Marie och hon lärde sig konsten att skapa figurer i vax av honom. Curtius skapade vaxfigurer i anatomiskt syfte. Marie (1761 - 1850) hann bli både känd och rik under sin levnad. Hon var skickligt i sitt yrke och som affärskvinna. Anna Persson gör rättvisa åt den livfulla skildringen av livet i Paris. Berättelsen är fylld av dofter och färger och iakttagelser av människor; deras utseende och beteende. Marie umgicks med människor ur skilda samhällsskikt. Hon var väl förtrogen med hovlivet och kände både Voltaire, Robespierre och Napoleon I. Någon gång höll hon på att råka illa ut själv under franska revolutionen. Voltaire var för övrigt den första hon skulpterade. Hennes största och mest berömda vaxkabinett finns i London, men det finns även filialer lite runt om i  värl

torsdag 16 maj 2019

Helgfrågan v. 20

Mia undrar i sin helgfråga vad vi saknar i böcker.

Ibland kan det vara bra med en släkttavla eller personförteckning.

Ofta är det bra med kartor.

Ordförklaringar är bra i romaner där främmande ord och uttryck förekommer

Vad jag INTE vill ha är kapitelrubriker som avslöjar allt vad respektive kapitel innehåller.

Bonusfrågan:
Hur gör du för att motstå erbjudanden av det här slaget?

För det mesta inte så svårt eftersom jag numera endast köper böcker av typen "måsten". De här fyra kan en låna. För 169:- får en ett "måste".

onsdag 15 maj 2019

Och bergen skall rämna

Tornehamn ligger vid södra sidan av Torne träsk. Där tilldrar sig Och bergen skall rämna
Erika Olofsson Liljedahls andra roman. Tidsmässigt befinner vi oss i början av 1900 - talet. Hedvig är gift med prästen Georg. De kommer närmast ifrån Uppsala och Hedvig har i början lite svårt att anpassa sig till fjällen och den storslagna naturen. Georg skaffar David, Hedvigs bror, arbete vid järnvägsbygget.  Det bestäms över huvudet på David som ett försök att rädda familjens torp. Hedvig och far har kommit överens brevledes. Georg har problem med en tjänstledig kateket, en sorts lärare för lapparna. "Att komma med bildning och gudstro till lappmarken kräver sin man, tro inget annat", säger Georg. Hedvig får den strålande idén att hon skulle kunna undervisa samebarnen. Georg är inte speciellt uppmuntrande. Men Hedvig framhärdar och en får följa hennes envisa kamp för att bibringa barnen kunskaper när de inte har ett gemensamt språk. Georg har inga höga tankar om varken samerna eller deras barn. Hans kvinnosyn är inte heller så berömvärd. Hedvig fäster sig särskilt vid flickan Sara, samekvinnan Marets dotter. Hedvig vill ha barn, men Georg har aldrig uttryckt någon önskan att bilda familj. När Hedvig får missfall beslutar hon sig för att inte berätta för Georg. Om orden yttrades högt kunde vad som helst brista. David far illa och behandlas skamligt av de så kallade arbetskamraterna med lagledare Anders Lundholms goda minne. Kokerskan Klara - av rallarna kallas hon Husdjuret - står på Davids sida. Första och sista kapitlen i romanen är Marets, samekvinnans, vilket jag kan tycka är ett ställningstagande. Samerna har tvingats söka sig nya vägar för renhjordarna; järnvägsbygget förväntas ta ännu några år. Georg möter myggen och det avgör saken för hans och Hedvigs del. Erika Olofsson Liljedahl har gjort det igen. Den första romanen Någonstans brister himlen var överraskande bra. Andra boken brukar vara svårare. Men inte för den här författaren, uppenbarligen. Miljön är väldigt fint beskriven; naturskildringen doftar och framkallar syner på näthinnan. Hedvigs möte med norrskenet är magiskt. Den magra vargtikens ylande får en att rysa med Hedvig. Rallarnas hårda liv, Hedvigs otacksamma roll som prästfru; Marets nomadliv och samernas förhållanden i övrigt skildras med stor trovärdighet. Allt är omsorgsfullt framställt; språket är vackert och förmedlar en tid, en plats och människornas hårda villkor i Tornehamn i Norrland. 

Titel: Och bergen skall rämna
Författare: Erika Olofsdotter Liljedahl
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2019
Antal sidor: 356 sidor

tisdag 14 maj 2019

Veckans topplista v. 20 - Biografier


 Idag handlar Veckans topplista om biografier i vid bemärkelse.

1. Helge Åkerhielm (1910 - 1968), Förgången stad: självbiografisk prosa 
Helge Åkerhielm var son till Dan och Annie Åkerhielm; litteraturkritiker, film - och teaterrecensent. Han skriver om sitt älskade Stockholm som inte längre finns. Helge Åkerhielm översatte Barnen i Nya skogen och Pappa Långben bl. a. Han var medlem i Clarté, vilket väl får ses som ett modersuppror. Under läsning. Föräldrarna skymtar då och då. Förgången stad kom ut 1958

2. Perser, David M, Påfågelns skugga 
En lärorik bok om en barn - och ungdom i Irak; om att sitta i fängelse och torteras, om att se sina vänner försvinna, om att fly och om att hamna i Lund och studera till läkare.

2. Lindahl, Julie Catterson, Pendeln : ett barnbarn utforskar sin familjs   nazistiska förflutna. Den här boken hann jag bara titta på innan den korta lånetiden var slut. En kvinna tar itu med sin egen och släktens oro och illabefinnande och får konstatera att hennes idol i livet, den älskade mormodern, varit djupt involverad i nazisternas illgärningar.

4. Myrdal, Jan, Ett andra anstånd
Ännu inte läst. Men Margit Richert i SvD, på mödernet av kulaksläkt, förlåter honom allt och utbrister: Vilken bok! Jan Myrdal har kommit på att han kommer att dö och beslutar sig för att göra bokslut.


5. Mazzarella, Merete, Den försiktiga resenären
Jag brukar alltid läsa Mazzarellas välformulerade, intressanta och kunniga skriverier oavsett ämne. Jag har aldrig uppfattat henne som någon framstående resenär så det blir spännande.

måndag 13 maj 2019

Bröderna från Vesseln

"Den kanske mest typiska delen av Småland ligger inom Skånes gräns". Så lyder första meningen i Bröderna från Vesseln av Annie Åkerhielm, 1935. Hon avser förmodlingen Göingebygden i nordöstra Skåne och jämför de magra steniga backarna med slättens feta åkerjord. Närmaste stad är Kristianstad. Boken handlar om två brödrapar. De äldre är bonden Sven Ivarson på Skarvik och hans bror kyrkoherde Magnus Wesselius i Häreboda.  Sven Ivarson har en vacker blond och blåögd dotter, Elfrida, och en mera lätthanterlig son, Ivar. Det andra brödraparet är Wesselius söner, Teodor och Sigfrid. Elfrida är förtjust i Teodor, som hon förmodar ska bli präst och behjälplig sin far. Elfridas far tycker att hon ska gifta sig med en rejäl storbonde i trakten. Elfrida är moderlös och har tagits om han av sin snälla ingifta faster Emilie i prästgården. Hennes farbror är mycket förtjust i henne. De båda delar en gammalkyrklig tro även när det uppstår konflikter med kyrkoherdens söner. Elfridas dröm att gifta sig med en präst är tydlig för alla. Inget går i förstone som hon  - eller någon annan - tänkt sig. Elfrida flyttar till prästgården för att hjälpa sin spröda faster Emilie som har problem med hjärtat. Hon visar sig dock ha en vilja av järn och räds inte att trotsa sin despotiske man, kyrkoherden. Åtminstone inte så länge han inte vet om det. I Bröderna från Vesseln möter vi klasskillnader, generationsmotsättningar, mycket skilda trosuppfattningar och inte minst brytningen mellan gammalt och nytt. Jag tyckte att Bröderna från Vesseln var en direkt spännande spännande bok; lättläst och välskriven. Annie Åkerhielms psykologiska blick är klar och det är inte utan att en kan sympatisera med både den ene och den andre. Nästan.

söndag 12 maj 2019

En smakebit på søndag

På söndagarna bjuder vi varandra en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tyglarna.
"Mitt första minne, som kanske bara är påhittat, är av de två hästarna, som min morfar ägde, Brunte och Fuxen. De står tätt invid varadra vid muren som skiljer Skogen från Lagårdsbacken, med mularna hängande över grinden. Framför dem står jag, en mycket liten flicka i - gul? - bomullsklänning.Jag är rädd. Det hela kan mycket väl vara påhittat. Jag har beslutat att skriva ett stycke varje dag tidigt på morgonen innan jag börjar med något annat. Det är augusti. Vattnet nedanför fönstret är oroligt och djupt blått. Det räcker för idag.
Andra dagen. En sommar, mycket senare, hade mina morföräldrar en finsk, mager kvinna i köket, hon var nästan döv. Hon kunde läsa på läpparna. När hon upptäckte att min unga moster lät mig röka turkiska cigaretter - märket Istambul - i skogen och ibland närmare köket, ville hon ställa sig in och bjöd mig på Camel vid diskbänken. De var alldeles för starka, jag hostade och ville inte ha, hon blev ledsen. Jag var nio år. Jag bevarar minnet av henne insvept i en viss tragik. Vem var hon, varför var det så viktigt att ställa sig in hos barnet som var jag?"

Från sidan 7 i Vindspejare av Agneta Pleijel. 
Fler smakebitar HÄR

fredag 10 maj 2019

Norrbys på Borregård


Norrbys på Borregård. En historia från tiden före syndafloden av Annie Åkerhielm, 1929. Illustrerad av Einar Nerman.
Familjen Norrby består av pappa majoren Fritz Norrby i Skånska dragonregementets reserv och mamma majorskan Katharina; sönerna Ove, en charmig ung man och brodern Hans, som är mera tystlåten och grubblande; döttrarna Anne - Sofie, snart 30, Britten som bara är intresserad av lantbruk och så Louise, majorens brorsdotter.  På det gamla minnesrika Vindrup bor baron Mogens Rud och hans egensinniga, ständigt läsande syster Agatha. Den långe, korpulente ryttmästaren Zander och hans hustru född Suell har en liten näpen, bortskämd dotter vid namn Doris. De här personerna träffas ständigt på olika bjudningar och danser. Familjerna på Borregård och Vindrup har anor och traditioner men inga pengar. Zanders har pengar. Anne - Sofie och Mogens är ett par sedan barnsben, men nu bestämmer sig Anne - Sofie för att hon måste gifta sig på ett sätt som gynnar hennes familj. Stackars pappa Norrby är ingen affärsman. Konsul Lunderholm är förmögen och han uppvaktar Anne - Sofie, men han är inte så tilltalande som man. In på scenen kommer disponent Smith, en self - made, nyrik man; så helt olik alla de gamla familjerna. Han kan påminna om Rhett Butler i typen. Det är fart och fläkt omkring John Smith; han reser mycket och tar stora risker i affärer. Här blir det naturligtvis kulturkrockar men John Smith är generös och vänlig och inser att han är en främmande fågel i sammanhanget. Norrbys på Borregård handlar mycket om relationer; om familjer som har förmögenhet och de som inte har det. Anor och traditioner betyder mycket. Mannen ska vara familjens stöttepelare. Flickorna har planer på att utbilda sig till sjuksköterska, läsa på Alnarp eller helt enkelt umgås med Kant och Spinoza i biblioteket. Annie Åkerhielm var samtida med Mathilda Malling och de har en del gemensamt utöver landskapet Skåne.

torsdag 9 maj 2019

Helgfrågan v. 19

Mia undrar i sin helgfråga om vi blir stressade av alla nya böcker.


 
Svar: Ja. Särskilt som jag nu är i det läget att jag läser många gamla böcker och förmodligen fortsätter med det en tid till. Jag har mina skäl. 

Bonusfråga: Avslappningstips?
Lär dig andas. Långt ner i magen och sakta ut igen. Axlarna trillar ner från öronen och efter en stund sjunker blodtrycket också.

Barndomsliv och diktning

Lånad bild
1921 gav Sveriges författarföreförening ut en festskrift med titeln Innan vi började. Den tillsammans med en vårfest skulle samla in pengar till stöd åt behövande författare. Tjugosex författare lämnad sina bidrag. En av dem var författarinnan Annie Åkerhielm. Två andra var Sven Hedin och Verner von Heidenstam. Gemensam nämnare: Mer eller mindre uttalade sympatier för nazismen. Men det var det ju ingen som visste något om då.
Annie Åkerhielms far, den visionäre socialdemokraten Nils Herman Quiding, byggde 1874 ett hus åt familjen i Malmö. Tomtpriserna var billiga liksom byggandet. Åt ene hållet hade de almarna på Norra promenaden; på det andra hållet låt järnvägen och kanalen. Alldeles intill låg Petri kyrka. Föräldrarna var båda idealister, men de delade inte själva idealen. Fadern huserade på ovanvåningen och modern och de båda flickorna på första våningen. På övre våningen fanns också ett rum åt en ogift moster. Fadern lät också bygga ett sommarhem på den så kallade gårdejorden mellan Malmö och Arlöv. Huset kom att ligga på de sanka strandängarna mellan järnväg och hav. Det var opraktiskt och fantasifullt men Annie hade en läsplats i körsbärsträdet. I trädgården fanns det flera bord där flickan kunde ha sina manuskript, penna och bläck. Annie älskade solnedgångarna över havet och åskvädren. Hon kom också att älska de skånska bokskogarna, djurlivet, folklivet, lantlivet och herrgårdslivet hos vänner och bekanta. Till barndomsminnena hör också två tvillingmostrar och två originella fastrar. Annie gick aldrig i skolan utan undervisades hemma. Hon hade inga vänner och det berodde nog mycket på hennes blyghet. Den äldre systern, som också hade undervisats hemma, var betydligt mera social. Modern avskydde vardagssysslorna i hemmet men bar sina plågor med jämnmod. Annie Åkerhielm skildrar däremot de små, viktiga opretentiösa göromålen med stor respekt. De är nödvändiga och betydelsefulla. Modern älskade musik och konst och var varmt religiös och en "oförskräckt fritänkerska". Viktor Rydberg var familjeskalden framför andra. Annie Åkerhielm anser att den isolerade uppväxten bidrog till att hennes författarskap blev försenat. Hon tackar Författareföreningen för uppslaget att minnas ursprunget eftersom det är viktigt att komma ihåg. 
Den här berättelsen platsar på nr 1 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell som tilldrar sig vid havet.

onsdag 8 maj 2019

Kvicksand

En mästerlig novell av den amerikanska författaren Edith Wharton (1862 - 1937). Bra titel också: Kvicksand. Mrs Quentin är en kvinna som strävar efter fulländning. "Hennes vänner förtjänade inte alltid de stolar de satt på, och hos sina bekanta såg hon genom fingrarna med brister som hon inte skulle ha tolererat hos sina prydnadssaker." Hennes hem är som allra bäst tomt med en tänd brasa, tycker hon. Hennes son, Alan, driver en tvivelaktig tidning, Radiator, som han ärvt efter sin far. Nu är sonen nedstämd eftersom den flicka han älskar har avvisat honom. Modern beslutar sig för att ingripa. Hon möter den unga, frispråkiga flickan och tycker till sin förvåning mycket om henne. Av en händelse träffas de ännu en gång och berättelsen tar en oväntad vändning. De två kvinnorna är skickligt skildrade med hög psykologisk trovärdighet. Det hela äger rum i New York i början av 1900 - talet. Författarinnan föddes i en överklassfamilj där hennes enda uppgift var att se till att bli bra gift. Men hon blev en produktiv författare och nominerades tre gånger till Nobelpriset i Litteratur. Edith Wharton var den första kvinnan som fick Pulitzerpriset. Det fick hon för romanen Oskulden stid som sedan också blev film. Översättningen av Kvicksand är gjord av Helena Hansson och förlaget är Novellix.
Novellen passar in på nr 25 Läs en novell som tilldrar sig i New York i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV.

tisdag 7 maj 2019

Veckans topplista v. 19 - Oförglömliga huvudkaraktärer


Vissa huvudkaraktärer fäster en sig mer vid än andra, säger Johanna, och ber oss lista våra fem favoriter.

1. Scarlet O´Hara i Borta med vinden av Margaret Mitchell. Jag gillar verkligen hennes livslust, energi och optimism

2. Penelope, Odysseus hustru i Odysséen av Homeros. I tio år väntade hon på sin man som krigade i Troja. Friarna kom i horder och ville inte ge sig av. Penelope sade att hon inte skulle gifta om sig förrän hon vävt färdig sin svepduk. Hon vävde på dagen och rev upp på natten. 

3.  Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset
En fantastisk kvinnoskildring från 1300 -talet i tre delar.

4. Jane Eyre av Charlotte Brontë
Behöver ingen närmare presentation. Jane Eyre, den lilla färglösa guvernanten med karaktär och integritet är alldeles oförglömlig.


5. Larisa Fjodorovna (Lara) i Doktor Zjivago av Boris Pasternak. Jag vet att hon inte är huvudpersonen i boken men hon är i alla fall helt oförglömlig. Kanske för att hon spelades av Julie Christie i filmen med samma namn.

måndag 6 maj 2019

Innanför vallgraven

Bild:Wikipedia. Annie Åkerhielm 1959
Två adliga systrars livslånga ovänskap om rätten till en gammal herrgård är genomgående tema i  romanen Innanför vallgraven, 1938, av Annie Åkerhielm. Miljön är ett igenvuxet törnrosaslott i Skåne troligen någon gång på 20 - talet. Sjuksköterskan Alma Sundman har blivit bekant med den yngre av systrarna von Dornhausen på Romanäs sanatorium. Hon blir sedan bjuden till törnrosaslottet Ifverum på sin semester och så småningom ber Vera Dornhausen  henne att med hjälp av dagböcker och brev skriva hennes - Veras - biografi. Alma Sundman blir mycket inblandad i familjens angelägenheter. Vera von Dornhausen är lång, aristokratisk, askblond och allmänt färglös. Hon är kylig men "döljer en känslogelé under den frusna ytan". Hon lider av lungsot och problem med nerverna. Den äldre systern, Conradine, är stilig och storslagen och har även en inre resning. Syster Alma inser att det oftast är Conradine som har rätt. Melker, Veras snälle och ganska veke son, är framför allt intresserad av indologi, men både Vera och Conradine önskar att han ska sätta Ifverum på fötter. Hans lilla käcka flickvän, Kurre, inser problemet. Hon är den som skulle kunna rädda Ifverum.  Alma Sundman vinner även Conradines förtroende och får se en bild av hennes ungdoms älskade och utbrister: "Ett vackert, ståtligt huvud," sade jag."Ett verkligt germanskt huvud." Conradine svarar:" Alla de där rasfunderingarna hade vi då inte kommit på ännu; men han var av en gammal god släkt." När Conradine dragit sin sista suck lever Vera upp. Hon renoverar och reparerar på de gamla husen. När hon får veta att Melker och Kurre arrenderat ut hela härligheten återfaller hon i sin gamla bitterhet. Hon sade sig vara Guds styvbarn på jorden. Jag kan tycka att det ligger något i det. Kurre ordnar så att hennes älskade Melker får leva sin dröm i universitetsvärlden. "Var äkta kvinna - och det var hon, trots overall och motorsport - vill att hennes man ska vara något. "
Det gick fort och bra att läsa den här boken. Den osunda vallgraven med alla sumpväxterna som gör folk sjuka symboliserar det som jäser innanför murarna. Murgrönan och kaprifolen som klättrar uppåt väggarna döljer fönstrena och förhindrar insyn och utblick. Intressant att ljämföra Klyftan utan bro från 1923 med Innanför vallgraven från 1938.

söndag 5 maj 2019

En smakebit på søndag

"Dagen då mordet begicks sänkte sig himlen över Slaughterford nästan ända ner till trädtopparna och regnet skvalade. Det var ett ymnigt sommarregn som gjorde allt genomblött, det första på flera veckor. Byborna vaknade till ovädret och hävdade sedan att de hade begripit att det var fara å färde. De var skrockfulla människor, benägna att tolka allt som tecken och förebud och att tro det värsta om alla. Sid Hancock på Honeybrook Farm påstod att vattnet i By Brook hade blivit rött. Det nickades dystert, även om mordet inte hade begåtts tillräckligt nära ån för att blodet skulle kunna rinna ner i vattnet. Woolly Tom, som hade en fårskock på en liten gård uppe på åsen, sa sig ha förstått att döden var i faggorna när en av hans tackor hade fött ett lamm med två huvuden tidigare samma vår. Ända sedan dess hade han gått runt med en torkad kanintass i fickan, för den händelse skuggan försökte falla över honom. Döden var ingen sällsynthet i Slaughterford. Men den är sortens död var det."

Från sidan 7 i Gömstället av Katherine Webb 
En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, givetvis. Denna veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

lördag 4 maj 2019

Familjen

Familjen är Lotta Lundhs debut. Det är en deckare som handlar om en ung flickas försvinnande. Erik Ljung heter polisen som leder arbete. Miljön är Sunne. Läsaren får följa ett par familjer, offret, förövaren, pressen och polisen i olika avsnitt. Mäns våld mot kvinnor, olyckliga barndomar, dysfunktionella familjer, varför somliga maskrosbarn klarar sig och andra inte.  Det finns ett socialt engagemang i Familjen. Annie, som den försvunna flickan heter, visar sig ha hemligheter. Hon längtar intensivt bort ifrån det lilla samhället. Hennes mor är ensamstående. Fadern försvann på ett tidigt stadium och har sedan aldrig tagit kontakt. Marie och Axel har tre flickor varav en, Saga, i tonåren. Marie har själv en trasig uppväxt bakom sig och vill till varje pris skydda sina flickor och försöker lära dem att inte godta vad som helst. Hon tar striden när Saga vill gå till Kolsnäsparken och vara med på den traditionella Fryksdalsdansen. Det är lätt att förstå Maries rädsla. Pappa Axel tar med mera med ro. Flickan måste ju få ha lite frihet. Familjen är bitvis ganska spännande, men det är lite för prydligt och detaljerat. Polisarbetet förefaller inte så effektivt och familjelivet är alldeles för idylliskt. Utom då när mamman är ensamstående och/eller när det sociala arvet tagit överhanden. Det känns riktigt uppiggande när Saga skriker och svär. Jag hade gärna sett lite mera av naturen kring Sunne och lite mer fördjupning av karaktärerna. Familjen slutar med en riktigt cliffhanger; så gott som mitt i en mening. Jag vill gärna veta hur det går. Det förefaller som om två Erik Ljung - deckare till är klara men de verkar inte vara utkomna. Lotta Lundh arbetar som utredare på en statlig myndighet men hon hoppas på ett liv som författare på heltid.

Titel: Familjen
Författare: Lotta Lundh
Förlag: Lind&Co
Tryckår: 2018
Antal sidor: 264

fredag 3 maj 2019

Kugghjul

Ryunosuke Akutagawa brukar kallas novellens fader. Han tog sitt liv 35 år gammal 1927. Novellen Kugghjul skrev han några dagar innan. Novellen präglas av mardrömmar, oro och en känsla av att någon/något vill författaren i berättelsen illa. Han har svårt att sova, finner hotellkorridoren och hotellrummet skrämmande. Däremellan skriver han som besatt med fördragna gardiner.  Han söker ofta skydd på kaféer med böcker av andra författare som sällskap. Han tycker sig se mytologiska djur; någon gång tycker han sig möta Strindberg. 
Akutagawa lyckas väl med att överföra sin oro och sin mardrömstillvaro till läsaren. Kugghjulen uppträder under författarens högra övre ögonlock. Sedan kommer svår huvudvärk. Natsume Suseki, som skrev Kokoro,  var en av hans förebilder. Haruki Murakami är en av dem som ser Akutagawa som en förebild. Japans mest prestigefyllda litterära priser, Akutagawapriset, har fått sitt namn av författaren. Kugghjul tilldrar sig i och omkring Tokyo och ingår i Novellix paket Storstäder i fokus. Novellen är översatt av Vibeke Emond och det är första gången något av Akutagawe översatts till svenska, trots att han annars är mycket översatt.
Novellen passar in på nr 31 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell där det sker något övernaturligt.

Fem en fredag v. 18 - Humör

Den här fnissade jag åt
 På bloggen ElisaMatilda hittar jag den här fredagsutmaningen


1. Vad gör dig kreativ?
Det kan vara vad som helst. Eller att bolla idéer med en speciell väninna

2. Vad gör dig fnissig?

Det kan vara vad som helst; absurda situationer i vardagen; folk som tar sig på för stort allvar; pricksäkert utformade metaforer och engelsk humor.

3. När blir du tävlingsinriktad?

När det är frågan om litteratur. En diktrad som ingen kommer ihåg fortsättningen på, ett bortglömt författarnamn eller en försvunnen boktitel.

4. Hur vet man att du inte vill bli störd?

Det framgår tydligt. Jag stänger dörren om mig och om det inte är tydligt nog berättar jag det helt enkelt i raka oralag.

5. Om du är en pratsam person, vad gör dig tyst? Om du är en tyst person, vad gör dig pratsam?

Jag lyssnar gärna även om jag kan vara pratsam. Det som kan få igång mig ordentligt är Japan och allt japanskt.

torsdag 2 maj 2019

Helgfrågan v. 18

Mia undrar  helgfrågan v. 18 om vi deltar i några läsecirklar eller med vem vi diskuterar böcker.
Svar: Jag deltar i organiserade läsecirklar och diskuterar böcker med så gott som alla i min omgivning eftersom så gott som alla i min omgivning är läsande människor. 
Bonusfrågan rör ett bra recept på tårta.
Den här tårt/kakan gör jag en gång om året. Jag har inget recept på den, men den är vanligtvis uppskattad. En gör tunna mördegsbottnar och lägger ihop dem med chokladkräm och fin hallonsylt på varannan botten. Överst ett lager chokladkräm garnerat med Non stop. Därefter får tårt/kakan vila ca fem dagar i kylskåp. Sedan avnjuts den i ganska tunna skivor till en kopp riktigt gott, starkt kaffe.

onsdag 1 maj 2019

Klyftan utan bro

Ur bibliotekets magasin har jag lånat en liten bok i gammalt rött biblioteksband och med gulnat papper. Den heter Klyftan utan bro, 1923, och är skriven av Annie Åkerhielm född Quiding, 1869 - 1956.
Hon skrev massor av romaner , dikter och noveller alltifrån debuten med romanen Hvidehus, 1899. Annie Åkerhielm medverkade också mycket i tidningen Nya Dagligt Allehanda som var tyskvänlig vid tiden för första världskriget och i mitten av trettiotalet. Nils Herman Quiding, Annie Åkerhielms far, beskrivs som utopisk socialist. Hans dotter var däremot konservativ och moraliserande och slutade som renodlad nazist. En kan följa hennes utveckling i romanerna. Hon skrev dessutom en biografi om Hitler. 
Klyftan utan bro tilldrar sig i Frankrike i mitten av 1200 - talet. Katolska kyrkan  jagar s. k. albigensare eller katarer, avfällingar från kyrkan. Det är då den medeltida inkvisitionen bildas. Ingen är riktigt säker på den andre men ibland kan t. ex. språket avslöja. Stridigheterna böljar fram och tillbaka. Kvinnorna vet inte om eller när de får hem sina män. Den vackra, blonda Esclarmonde avvisar den ene friaren efter den andre i väntan på den hon utsett åt sig. Här hittade jag åter ett okänt historiskt skeende och nya begrepp. Landskapet beskrivs fint, tycker jag. Nattliga, kusliga ritter i skogen där månen då och då tittar fram mellan moln och trädtoppar vittnar om författarens inlevelse. 

Titel: Klyftan utan bro
Författare: Annie Åkerhielm
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 1923
Antal sidor: 224 sidor

tisdag 30 april 2019

Den 3:e lögnen

I Den 3:e lögnen ställer Agota Kristof till det ordentligt för sin läsare. Här berättas historierna från Den stora skrivboken och Beviset på ett nytt och annorlunda sätt. Vissa saker känner en igen. Det rör sig fortfarande om ett par enäggstvillingar. Den ene heter Claus och den andre Lucas. Den ene flyr landet. Den andre stannar kvar. Båda skriver. Den ene poesi; den andre fiction. Han som lämnade landet har nu kommit tillbaka till sin barndoms stad för att se de gamla husen, gatorna, gravplatserna och kanske en eller annan bekant. Och kanske rent av den efterlängtade brodern. Han är svårt sjuk och vill dö i hemstaden. En annorlunda familjehistoria vecklar ut sig. Fadern var på väg att lämna sin familj för en annan kvinna med vilken han väntade barn. Det blir en våldsam uppgörelse som splittrar familjen för alltid. Men Claus är den som stannar kvar i huset med de gröna fönsterluckorna och tar hand om modern, som inte gör annat än väntar på Lucas. I vissa lägen undrar en om det verkligen finns två tvillingar. Är en av dem påhittad. Agota Kristof leker men det är en dyster lek. Lucas vill lära sig språket och översätta sina skriverier till rätt språk. Hans pengar tar slut; han hamnar i finkan men kommer väl överens med fångvaktaren och spelar schack med fängelsedirektören. Den 3:e lögnen är en mycket sorgsen bok. Men jag gillar språket och sättet att berätta. Läsaren måste vara på tå.

Titel: Den 3:e lögnen
Författare: Agota Kristof
Översättare: Anne Lux
Förlag: Norstedts
Tryckår: 1993
Antal sidor: 160
.

Veckans topplista v. 18 - Samtidsromaner

Johanna vill att veckans topplista ska handla om fem samtidsromaner

1. Agnes Lidbeck, Gå förlorad 
Om Anders som bakar bröd, sopar till dottern då och då och är notoriskt otrogen men inte har en tanke på att lämna sin fru.

2. Karin Smirnoff, Jag for ner till bror
Om Jana Kippo som återvänder till det lilla norrländska samhället Smalånger för att hjälpa sin älskade tvillingbror Bror på fötter
 
3. Nadia Murad, Den sista flickan 
En viktig bok om en yasidisk flicka som 2014 hamnar i fångenskap hos IS  och utsätts för upprepade våldtäkter och våld under ett flertal månader innan hon till slut lyckas fly

4. Kattmänniska av Kristen Roupenian är en novellsamling med anknytning till me - too rörelsen. Titelnovellen handlar om en misslyckad date med diffusa konturer. Över huvud taget handlar det om makt och underordning och om människor när de inte direkt är till sin fördel.

5. Haggan av Aase Berg handlar om en rosenrasande kvinna som svikits av sin älskare. Båda är gifta på var sitt håll och har bestämt sig för att skiljas. Kvinnan agerar enligt överenskommelse. Men mannen backar.

måndag 29 april 2019

Kostym

En namnlös kvinna på resa har kommit i det stadiet att hon först måste visa att hon kan betala för sig innan hon blir insläppt någonstans. I handen har hon en tygväska innehållande en sarong som hon köpt på Bali. Nu sitter hon på den luftkonditionerade flygplatsen i Singapore och ser sig omkring. Ute är det trettiofem grader varmt. Hon spanar in en man vid biluthyrningen och beslutar sig för att låta honom tända hennes cigarett.  Mannen ser sval och vältränad ut; inte så lång men ganska ung. Han undrar var hon kommer ifrån och om han kan ge henne lift in till stan. Hon ska till ett ställe i kineskvarteren som heter Jimmy´s Place. Kvinnan visar vägen och det slutar med att de hyr ett dubbelrum. Mannen - som heter Bob - ska på konferens tidigt nästa morgon. Kvinnan tar tillfället i akt och gör det smartaste hon kan göra. Det är inte särskilt snyggt, men det är effektivt. En får en känsla av att kvinnan är en van resenär; en överlevare som alltid landar på fötterna. Hon agerar lugnt och kyligt utan stora åthävor. Novellen Kostym av Ninni Holmqvist är ett litet utsnitt av den resande kvinnans liv. Hon saknar förflutet och en vet inget om hennes framtid. Allt hon har är nuet.
Novellen passar in på nr 16 Läs en novell med ett klädesplagg i titeln i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV.

söndag 28 april 2019

En smakebit på søndag

bookLund förlag
"Svisch, svisch, svish! Det brände till om kinderna. Det sved ordentligt, det gjorde ont och jag riktigt kände hur de blev blossande röda. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. De rann nerför kinderna och jag fick svårt att se. Men lika fort som slagen kom, lika fort upphörde de. Min mor var både fysisk och effektiv i sin fostran och aga tillhörde de vardagliga rutinerna. Mest för mig. Av oss fem syskon var det oftast jag som fick ta emot hennes slag. Kanske fanns det en anledning. Hon var hård, för att inte säga brutal och samtidigt var hon en kärleksfull människa. Hon hade bara så nära till sina känslor att hon inte kunde behärska sina impulser. Hon saknade alla former av trösklar. Känslorna fick ständigt utlopp mot hennes barn och i synnerhet mot mig. Hela hennes väsen vilade dessutom i en total övertygelse om Koranens absoluta sanning. Någon plats för tolkning av innehållet fanns inte och var heller inte nödvändig. Aga mot olydnad i Koranen skulle tillämpas i verkligheten."
Från sidan 9 i Påfågelns skugga av David M. Perser
En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers. Den här veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

lördag 27 april 2019

Gå förlorad

Tredje delen i Agnes Lidbecks trilogi som började med Finna sig och följdes av Förlåten har titeln Gå förlorad. Första delen handlar om Anna och hennes liv som maka, mor och vårdare. Förlåten handlar om två systrar som tömmer  familjens sommarstuga. De är varandras diametrala motsatser.
Gå förlorad handlar om Anders, Kristinas man och Annas pappa. Han är en orolig själ som bakar bröd och arbetar som psykolog/terapeut på sin mamma Gunnels mottagning. Han säger sig ha nära till sina känslor till skillnad från Kristina. Om en ska tolka svärmor Gunnels minspel så finns här en viss klasskillnad. Kristina från Sundsvall kommer ur en annan miljö och kan inte alltid de sociala koderna. Och hon har inget emot att bo i en villa klädd i mexitegel. Men - hon har en finare tjänst och högre lön än Anders. En följer familjen under ca tjugo år. Anders funderar mycket över allting. Han söker något som han tror är känslan från den första förälskelsens tid med Kristina. Därav alla otroheterna. Ibland far Anders hand ut och Anna får en örfil. Sedan får hon en present. Och så talar vi inte mer om det. Anders är svår att ta till sig. Han är ganska ömklig och saknar go. Men han är - på sitt sätt - mån om familjen. Jag tror att jag tycker att han framför allt är tragisk. Agnes Lidbeck är en knivskarp iakttagare. I Finna sig tyckte jag att hon var iskall. I Förlåten något mindre kylig och i Gå förlorad tycker jag att hon i det närmaste är milt överseende. Jämfört med sig själv, alltså. Inte för att hon är mindre skarpsynt för det. Men som om hon beklagar Anders och Kristina och deras dåliga spis.

Titel: Gå förlorad
Författare: Agnes Lidbeck
Förlag: Norstedt
Tryckår: 2019
Antal sidor: 238

fredag 26 april 2019

Åtrå

Medelålders dam ca femtio hyr sommarhus på en ö i Stockholms skärgård.  Vid en provianteringsresa till fastlandet missar hon bussen till båten tillsammans med en luggsliten man runt fyrtio. Hon tycker att han ser eländig ut. Men förseningarna gör att de börjar tala med varandra. Det visar sig att de faktiskt bor grannar på ön; bara en liten udde emellan. Snart tycker hon att han är det vackraste hon sett. Han är skild och har tre barn. Deras kontakter är täta. De talar om allt och på alla sätt. Han sover över hos henne. Men alltid i jungfrukammaren. En dag yttrar han några ord som ställer deras relation på ända: Jag känner ingen åtrå till dig. Som kvinna. Tidigare har de varit överens om att kärlek är inget en leker med. Kvinnan har berättat om sina äktenskap och om besvären med en arbetskamrat som är förälskad i henne och hotar att ta livet av sig. Varken mannen eller kvinnan är namngivna vilket gör att de känns lite opersonliga; kanske mera som modeller. På baksidan av Bodil Mamlstens Novellix - novell Åtrå talas det om humor. Jag ser inget roligt i den här berättelsen som haltar på båda benen. Kvinnan och mannen befinner sig på helt olika stadier i sina respektive relationshistorier. Hon är av ett helt annat kynne än han som verkar vara ganska nollställd. Det finns massor att diskutera i den här novellen som passar in på nr 15. Läs en novell vars titel börjar och slutar på samma bokstav i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV.

torsdag 25 april 2019

Helgfrågan v. 17

Mia undrar i sin helgfråga vad vi tycker om nomineringarna till Årets bok 2019 och om vi saknade någon titel.
Jag tycker att det är bra att Pachinko finns med. Och Silvervägen.
Jag kan sakna Jag for ner till bror av Karin Smirnoff och Aednan av Linnea Axelsson

Bonusfrågan: Hur många har du läst av de nominerade?
Jag har läst Pachinko, Det som göms i snö, Vaggvisa och Silvervägen