lördag 28 december 2019

Ärr

Den isländska författaren Audur Ava Olafsdottir har fått många litterära priser för sin senaste roman Ärr. 2018 var det dags för Nordiska Rådets litteraturpris. ”för ett verk som är fullt med underfundig humor och ett språk som gnistrar av liv, samtidigt som det ställer djupa frågor om liv och död” lyder motiveringen. Romanen handlar om Jonas som är i femtioårsåldern och har funnit att hans liv är meningslöst och inte till glädje för någon. Exhustrun, Gudrun, passade på att berätta för honom att deras dotter Gudrun Vatnalilja inte var hans när hon begärde skilsmässa. Jonas är van att fixa allt praktiskt åt sina tre Gudrunar. Hans dementa mor heter också Gudrun. Nu säljer han firma Stålben och förbereder sitt självmord någonstans utomlands. Han vill inte att Gudrun Vatnalilja ska behöva hitta honom. Alltså bokar han ett rum på Hotel Silence någonstans i ett krigsdrabbat land. Packningen består av lite kläder och en verktygslåda. Jonas noterar omedelbart allt som skulle behöva åtgärdas på huset. Och det går inte lång tid förrän syskonen som äger hotellet noterar att de fått en skicklig yrkesman till staden. Ryktet sprider sig. Jonas erbjuds betalning i mat. Men han vill ha verktyg också. Byteshandel är landets enda valuta.  Efter en mystisk misshandel vaknar Jonas till liv och undrar om staden har någon manskör. Och en förstår att Jonas har lämnat en del av sitt liv bakom sig. Första delen av romanen har rubriken Kött. Andra delen heter Ärr. Jag tycker att Nordiska Rådets prisjury var generös i överkant. Över huvud taget är jag lite kluven inför Ärr. Där finns en del jag uppskattar, som till exempel humorn och gestaltningen av Jonas. Men romanen är också övertydlig och slutet känns lite väl enkelt. 

Titel: Ärr
Författare: Audur Aud Ólafsdóttir
Översättare: Arvid Nordh
Förlag: Svante Weyler bokförlag
Tryckår: 2017
Antal sidor: 202 

Ärr passar in på Ugglans och bokens läsutmaning Månadens språk som under december är isländska.

6 kommentarer:

  1. Jag tror att jag skulle uppskatta humorn i böckerna utifrån din beskrivning. Från misshandel till en manskör... Påminner lite om Erlend Loe. Däremot avskyr jag när det blir övertydligt. Vilket väger tyngst?

    SvaraRadera
    Svar
    1. läs du, Kajsa! du kanske inte alls tycker som jag. det skulle vara intressant att höra din syn på saken

      Radera
  2. Den här funderade jag också på till Månadens språk, men jag kan ju läsa den till Litteraturpristolvan istället, ser jag.

    SvaraRadera