Ondskans eventualitet

I Ugglans & Bokens läsutmaning Novelltolvan 2025 har vi kommit fram till Shirley Jackson (1916 - 1965) som är den kvinnliga novellisten i mars. 2024 gav Modernista ut en samling Noveller av amerikanska Shirley Jackson i översättning av Helena Fagertun vilket var väldigt tacknämligt. 

Novellen Ondskans eventualitet får mig allra först att fundera på titeln. Vad menas? Novellen tilldrar sig i en liten stad där det mesta är ganska stillastående. Klasskillnaderna är mycket tydliga. Miss Adela Strangeworth, 71, tillhör de översta skikten; enligt henne själv det allra översta. Hennes familj tillhör stadens grundare. Och hennes rosor är de allra vackraste och mest väldoftande i hela staden. Aldrig skulle hon släppa ifrån sig den minsta lilla rosenknopp. När den nye prästen skulle installeras och kyrkan pryddes med blommor skickade miss Strangeworth över en korg sabelliljor. Hon är mycket måttfull i allt och följer slaviskt sina rutiner. Rigid, tänker jag. Hennes älskade hus misstas för att vara ett museum av en turist; den lilla staden är stolt över miss Strangeworth, hennes hus och hennes rosor. Hon iakttar människorna omkring sig och har synpunkter; ibland tyst för sig själv, ibland högt. "Martha Harper är inte lika ung som förr," tänker miss Strangeworth och får en att dra på smilbandet. Men det har kommit som en oro över staden, tycker den äldre damen, och plockar fram sina brevpapper; det tjocka gräddfärgade med Strangeworth House ingraverat högst upp och det billiga i flera färger som hon bara använder till en viss sorts brev. Det är samma papper som stadens övriga befolkning använder till sina anteckningar och inköpslistor.  När miss Strangeworth skriver på det billiga papperet använder hon en ynklig pennstump. I sina brev besvärar hon sig inte med fakta utan nöjer sig med att sprida misstankar. Miss Strangewort avskyr slarv. Därför är det konstigt att det som händer händer. Slutet på novellen ger läsaren rikliga möjligheter att fundera över fortsättningen. Glidningen mot det skeva är tydligare än i Samanta Schweblins Sju tomma hus, men den finns där om än inte lika obehaglig. Det är inte fel att läsa Ondskans eventualitet ett par gånger.

Titel: Noveller

Författare: Shirley Jackson

Översättare: Helena Fagertun

Förlag: Modernista

Tryckår: 2024

Antal sidor: 351 

Simmarna

Simmarna av Julie Otsuka inleds med en skildring av ett gäng som simmar i en underjordisk simhall. Det råder ordning och reda. Alla har sina bestämda banor och rutiner; alla vet lite om varandra och de noterar om någon uteblir. Alla behöver läka på det ena eller det andra sättet. I simbassängen lämnar de sina bekymmer på land. En dag upptäcks en mystisk spricka i bassängen. Alla - inklusive badhuspersonalen - blir förfärade och så småningom ger klustret av oförklarliga sprickor upphov till  konsekvenser för alla inblandade. Alice, en pensionerad laboratorieassistent, är lätt dement och kan glömma allt möjligt. Men när hon kommer ner i vattnet vet hon exakt vad hon ska göra. Det är henne en följer i några kapitel framöver och berättarperspektivet byts från ett "vi" till tredje person. En får exempel på vad Alice glömt och vad Alice minns. Det finns naturligtvis ingen logik i det. Men hon minns när mödrar och barn bussades ut i öknen vid krigsutbrottet eftersom fadern var japan. Hon minns när barnen föddes och första dottern som dog. En dotter, ett du, kommer in i berättelsen. Det är hjärtskärande att följa Alices väg mot Bellavista, ett privatägt minnesboende som erbjuder en långsiktig lösning. Dit minnesteam blir din andra familj, men Alice längtar efter att vara med "sina egna". Alice har vårdat sin mor sju dagar i veckan i fyra år. Alices egen dotter besöker henne sällan och har alltid bråttom.  Den som har pengar kan få ett ljust rum med naturutsikt vilket betyder minskad förlust av vit hjärnsubstans. Alice har inte Alzheimers; hon har FTD, frontallobsdemens. Den gröna gräsmattan utanför Bellavista får Alice att tänka på Kyotos vackra trädgårdar. Jag tycker mig se en parallell mellan klustersprickorna i bassängen och det som händer i Alices hjärna. Och jag gillar språket. Skildringen av Alices hjälplösa långsamma sjunkande ner i glömskan är sorglig att läsa om även om det då och då tillfälligt stannar upp i platåer vet man att slaget är förlorat. Jag tyckte mycket om boken. Kunde ha strukit under åtskilliga meningar  men boken var inte min.

Titel: Simmarna

Författare: Julie Otsuka

Översättare: Helena Fagertun

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2023

Antal sidor: 173

Is

Årets sista roman blev en fascinerande SF - berättelse av Anna Kavan. Is kom ut första gången 1967 och föreligger nu i nyutgåva på Modernista förlag i översättning av Disa Törngren som också gjorde den första översättningen till svenska 1977. Is handlar om tiden efter en kärnvapenkatastrof som utlöst en istid. Isen väller fram och vållar extrem kyla, hungerkravaller, laglöshet, terrorism och flyktingkris. Huvudperson i denna arktiska mardröm är en ung namnlös spröd flicka med skimrande platinablont hår. Bokens berättarjag är en likaledes namnlös man som blir som besatt av flickan. Hon befinner sig ofta i sällskap med en reslig, mörk man med blixtrande blå ögon. Han är ledaren som omger sig med vakter och kunskapare. Berättarjaget har bestämt sig för att han och bara han kan rädda flickan. En kan inte göra anspråk på att förstå Is. Det är en flytande berättelse som blandar fantasi och verklighet; dröm och hallucinationer. Det råder kyla och mörker; allt är tomt och livlöst. Stämningen är kuslig och hotfull. Det snöar inte; allt är en skinande, skimrande värld av is. Det är omöjligt att veta var det hela tilldrar sig, men det talas om traktens berömda plommonbrännvin, vilket för tankarna till Balkan. Å andra sidan talas det om en drake som bor i fjorden och som varje år vid vintersolståndet måste blidkas med ett människooffer,  som naturligtvis är en ung flicka. Människorna befinner sig i upprorstillstånd. Världen går mot ökad militarism, spionage och  kontraspionage. Jag är oavlåtligt fängslad av Is, som jag tycker är en tidig klimatroman, en feministisk roman och en dystopi. Och den är lättläst.  Anna Kavan föddes som Helen Woods av en brittisk högreståndsfamilj i Cannes i Frankrike. Hon kämpade större delen av sitt liv mot ett heroinmissbruk. Under 30 - talet fick hon sitt första psykiska sammanbrott och vårdades på ett mentalsjukhus i Schweiz. Efter det arbetade hon på en psykiatrisk klinik i London. Erfarenheter från dessa kliniker använder hon sedan till exempel i novellsamlingen Kliniken.

Is passar in på nr 7 i Roberts Kaosutmaning, Läs en SF -bok. 

Titel: Is
Författare: Anna Kavan
Översättning: Disa Törngren
Förlag: Modernista
Tryckår: 2016
Antal sidor: 156