En smakebit på søndag v. 31 2025

Som det så ofta är när en läser leder det ena till det andra. Ernest Hemingway ledde till Scott Fitzgerald och jag hittade Den store Gatsby i min hylla. Men jag var inte sugen på den så jag lånade Natten är ljuv på biblioteket. Den kan ses som en fortsättning på Den store Gatsby och är dessutom ganska självbiografisk. Nya rön inom psykiatrin spelar också en viss roll i romanen. Här kommer hustrun Zelda och hennes roman Charleston in i bilden. Charleston skrevs under sex veckor som en del av terapin när Zelda var intagen på sinnessjukhus. Den kom ut 1932. Natten är ljuv kom ut 1934. Scott Fitzgerald drog nytta av sin hustrus erfarenheter och han hade rotat i hennes manus. Natten är ljuv beundrades mycket av Hemingway och räknas numera som Fitzgeralds bästa roman och en av de stora amerikanska romanerna. "Gatsby var ett kraftprov", men detta är en trosbekännelse", säger F. Scott Fitzgerald själv om Natten är ljuv.

" Några kilometer från havet, där pinjerna lämnar plats åt dammiga popplar, ligger en enslig järnvägsanhalt varifrån denna junimorgon 1925 en cabriolet förde en kvinna och hennes dotter ner till Gausses hotell. Moderns ansikte var fortfarande vackert, men hade börjat fläckas av tunna brustna ådror, ansiktsuttrycket  lugnt och uppmärksamt på ett trevligt sätt. Betraktarens ögon drogs emellertid snabbt till hennes dotter som hade ett magiskt skimmer i sina rosa handflator och kinder som lyste med en underbar glöd. Hennes känsliga, höga panna sluttade mjukt upp mot det ställe där håret, som omslöt den som en vapensköld, exploderade i lockar, vågor och virvlar av askblont och guld. Hennes kropp balanserade bräckligt på barndomens yttersta rand - hon var nästan arton men daggen vilade fortfarande på henne. När havet och himlen trädde fram under de båda i en tunn het linje sa modern: "Någonting säger mig att vi inte kommer att tycka om det här stället." - "Jag vill i vilket fall som helst åka hem", svarade flickan."

I nyöversättning av Linda Skugge. 

Zelda Fitzgerald

När jag letar i hyllan efter Den store Gatsby av Scott Fitzgerald hittar jag en biografi om Zelda Fitzgerald av Nancy Milford. Dessutom hittar jag Hjältinnor av Kate Zambreno. I inledningen skriver hon så här: "Modernismens galna fruar som dog på mentalsjukhus. Inlåsta, i säkert förvar. Glömda, utsuddade eller omskrivna. Vivien(ne) Eliot, so. hade Sibylla som alter ego i skrivandet, rösten i flaskan som inleder hennes makes dikt "Det öde landet". Zelda Fitzgerald, en glanslös, framgångsrik flicka i makens berättelser, som brann till döds i en eldsvåda på ett mentalsjukhus i Asherville, North Carolina. Det enda som fanns kvar för att identifiera henne: en förkolnad toffel. Jane Bowles slog sig fram, begravdes sedan i en omärkt grav i Málaga, Spanien, samtidigt som hennes make Paul aldrig slutade skriva."

Kate Zambrenos bok som är en blandning av biografi, litteraturkritik och feminism. Hon lyfter fram en rad v modernismens kvinnor som närt sina män litterärt men inte nått/släppts fram själva. Galenskapen har ibland blivit en tillflykt. Författaren är mycket personlig och mycket beläst. Hon har själv rollen som medföljande hustru. Hennes man sysslar med särskilt värdefulla gamla böcker och hennes arbete kommer i andra hand. KZ undervisar i kreativt skrivande och läser själv oerhört mycket. Hennes favorit är Zelda Fitzgerald som ofta dyker upp i resonemangen. Zeldas skriverier bevakas noga av maken Scott Fitzgerald. Hon skriver romanen Charleston som handlar om hennes tid på mentalsjukhus. Samma sak behandlar SF i Natten är ljuv. Zeldas bok kom ut på ett litet förlag på billigt papper och bands i grön linneväv. KZ associerar från det ena till det andra och hon identifierar sig med kvinnorna hon skriver om. Jag har koncentrerat mig på Zelda - delarna i boken men här finns mycket mer att hämta. Jag gillar den personliga entusiasmen, ilskan och all kunskapen.

Titel: Hjältinnor

Författare: Kate Zambreno

Översättare: Helena Fagertun

Förlag: Modernista

Tryckår: 2016

Antal sidor: 319