

Till sist gick sommaren ner sig i Nässelträsket.
Hon kom upp igen, jovisst, men då var hon färdig.
Hon var märkt.
Det glesnade genast till och blev flykt i vindriktningen.
Strukna mått av plötslighet. Där man förut gått
in i skogar fanns bara utåt. Det blev långsynt och oängsligt.
Det började aldrig om. Fanns det ännu hagar så flagnade de.

Inget avskräde.
Rönn och glas.
Rödhaken har blivit idel öga.
Härmningstiden är förlupen - det liknar ingenting.
Men det är gott om motstycken.
Vråken spetsad på termikens pik.
Spindlarna kastar loss.

Ju mer ljuset bleknar, ju mer svartnar korpropen.
Och jorden står eventuellt evinnerligen kvar
och tänker
Den 14 juli 2010 gick
Bengt Emil Johnson, poet, kompositör av elektronisk musik, radiochef och fågelkännare, ur tiden 73 år gammal.
Hans lyrik hade alltid inslag av musik och bildkonst; natur och fåglar.
Den sista diktsamlingen från våren 2010 fick titeln Aftonsång.
Dikten ovan är tagen ur
Hemort som kom 1984.