Visar inlägg med etikett Kaosutmaning 2.0. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kaosutmaning 2.0. Visa alla inlägg

onsdag 31 december 2014

Målgång: Kaosutmaning 2.0




[kaosutmaning 2.0]

Pocketlovers Kaosutmaning 2.0 Det är ursprungligen en tysk utmaning som via How Hollow Heart and Full kom till Sverige för snart ett år sedan. Nu har vi, ett gäng bokbloggare (tack till er alla som kom med bar tips), tillsammans skapat en ny sådan utmaning för år 2014 som vi kallar: Kaosutmaning 2.0 (briljant namn inte sant ;-) Det hela går ut på att medverkande i Kaosutmaning 2.0 ska läsa 20 av 40 böcker enligt en förbestämd lista. Startdatum är 1 januari 2014 och utmaningen håller på till 31 december 2014. Böckerna du läser får endast förekomma en gång på listan. Om du orkar och har tid får du gärna kommentera med länk till din lista så vi kan se hur det går för dig. Klicka här om du vill se original-inlägget.
Status: 35/40. Länkarna kommer efter hand.
  1. Läs en bok som har en hbtq-huvudperson.  Absolut noll av Anna Fock
  2. Läs en bok med en månad i titeln.
  3. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.             Hustrun av A.S.A. Harrison
  4. Läs en bok med frukt i titeln.                    
  5. Läs en bok vars omslag är mestadels grön.                              Siddharta av Hermann Hesse
  6. Läs en bok med ett tvillingpar på omslaget.
  7. Läs en fristående bok.                                                                  Ladivine  av Marie Ndiaye
  8. Läs en bok skriven av ett författarpar.       438 dagar av Martin Schibbye och Johan Persson
  9. Läs en bok med en fyr på omslaget.                         Fyren mellan haven av M. L. Steadman
  10. Läs en bok som har över 500 sidor.  Steglitsan av Donna Tartt
  11. Läs en bok som kommer på film under 2014 eller 2015. På kamelrygg genom öknen av Robyn Davidson
  12. Läs en bok av en debutförfattare.    Sal 2 av Julie Bonnie
  13. Läs en bok först publicerad före år 1900.        Berta Funcke  (1885) av Stella Kleve                    
  14. Läs en bok skriven/publicerad under pseudonym.        På kudde av gräs av Lian Hearn   
  15. Läs en bok vars omslag är mestadels gul.            Inte längre hemma av Chinua Achebe
  16. Läs en bok av en asiatisk författare.             När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka              
  17. Läs en bok som handlar om att resa.                                              av Tomas Espedal
  18. Läs en bok skriven av en Nobelpristagare.    Lilla smycket av Patrick Modiano      
  19. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.  Precis som att börja om av Ninni Holmqvist
  20. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget. Stopptid av Julie Zeh
  21. Läs sista boken i en trilogi/serie.                    Liv till varje pris av Kristina Sandberg
  22. Läs en bok med ett eller flera personnamn i titeln. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
  23. Läs en bok med marint tema på omslaget.     Fyren av P. D. James
  24. Läs en bok om krig.                                                Barnmorskan av Katja Kettu
  25. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.    På spaning efter den tid... serie.     Agering Bokförlag
  26. Läs en bok med fler än två huvudpersoner. Flickan som vandrade i öknen    V. Khory-Ghata        
  27. Läs en novellsamling.                                           Kikarseende av Edith Pearlman      
  28. Läs en svensk bok med titel på annat språk.        Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie
  29. Läs en bok du blivit tipsad om på en bokblogg.     Sorgens förvirring av Laurence Tardieu
  30. Läs en lånad bok.                                             Brända skuggor   av Kamila Shamsie                                          
  31. Läs en bok med ett djur i titeln.                                  Över näktergalsgolvet av Lian Hearn
  32. Läs en bok vars författare har bokstaven S i både för- och efternamn. Beckomberga av Sara Stridsberg
  33. Läs en bok som inte utspelar sig i stadsmiljö.    Naturlära - limes norrlandicus    Lars Lerin
  34. Läs en bok först publicerad år 2000.    
  35. Läs en bok med en bok på omslaget.                     Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters
  36. Läs första boken i en trilogi/serie.                                       Dora Bruder av Patrick Modiano
  37. Läs ett seriealbum.                                          Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall
  38. Läs en bok på annat språk än svenska.                                          
  39. Läs en August-vinnare.                                         Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
  40. Läs en bok med mat på omslaget.                 Det enkla goda av Anna och Fanny Bergenström

tisdag 13 maj 2014

Buddha - dagen

Bronsbuddhan i Kamakura. Egen bild.
Idag firar  buddhister runt om i världen
BUDDHA - DAGEN el. Vesak till minne av Buddhas födelse. I Hermann Hesses klassiska roman Siddhartha. En indisk berättelse var Siddhartha son till en rik indiske braman. Han  läste heliga skrifter och visa läror och var älskad av alla. Men han var ändå inte nöjd med sitt liv. Han längtade efter något annat, djupare, något han inte kunde tillägna sig genom studier. Vishet kan inte meddelas.  Siddhartha ger sig ut i världen tillsammans med sin gode vän Govinda för att söka upplysning. De följer först med de asketiska, livsfientliga samsanerna och uthärdar svält och kyla under flera år. 
Deras vägar skiljs åt. Siddhartha möter den vackra hetären Kamala och njuter av hennes intelligenta sällskap. Han blir framgångsrik i sitt arbete i ett förnämnt köpmanshus. Han vänjer sig återigen vid ett liv i pengar och lyx utan att egentligen uppskatta någotdera. En vacker dag är han försvunnen. Kamala är inte förvånad, men köpmannen söker efter honom och tror att han fallit offer för rånare. Efter några år återses Kamala och Siddharta och hon presenterar honom för deras son. Siddhartha är nu medhjälpare åt  en färjkarl. Efter Kamalas död försöker Siddhartha uppfostra sin bortskämde tills denne i sin tur ger sig av. Siddhartha söker och sörjer men återgår till att studerar floden, varats flod, och uppnår till slut den vishet han strävat efter, "överlämnad åt strömmen, tillhörig enheten".

Hermann Hesse fick Nobelpriset i litteratur 1946
Kaosutmaning 2.0
                                                          

torsdag 10 april 2014

Rubbade cirklar

Efter en första stapplande inledning på ett par sidor vet man hur det går (eller?) i Hustrun av A. S. A. Harrison. Något skaver. Men bara en stund. Ganska snart är man fast i den förrädiska skildringen av Jodis och Todds samboskap sedan tjugo år tillbaka. Det är så välordnat. Jodi är så tjusig. Hon gillar den fina lägenheten på tjugosjunde våningen; hon älskar att komponera och laga middagar åt Todd, som är i byggnadsbranschen. Jodi är psykoteurapeut och har en bekväm liten skara av utvalda patienter. Dessutom hinner hon med gymet och diverse kurser i blomsterarrangemang och dylikt. Jodi är mycket förtjust i sina vardagsrutiner som är mycket förknippade med Todds välbefinnande. Jodi och Todd har ganska olika bakgrund. Jodi har universitetsexamen medan Todd hoppade över studierna för praktiskt arbete. Han har dock lyckats ganska väl.
Men så sakteliga smyger sig en obehaglig känsla på läsaren. Kanske är det inte så helt ändå mellan Jodi och Todd? Den första passionen är naturligtvis ett minne blott men därutöver?. Båda är duktiga på att spela ett spel och leka civiliserade vuxna människor medan det pyr och jäser på insidan. Jodi har ett starkt vapen och det är tystnad och förträngning. Visst vet Jodi att Todd har affärer vid sidan av? Hans utekvällar med grabbarna är dåliga ursäkter.
Men nu vet båda två att något är annorlunda ; något som kanske ingen utav dem egentligen vill. Unga Natasha är inget mindre än en naturkatastrof. Todd är naturligtvis helt maktlös; han har ju hjärnan i byxorna som någon uttrycker det.
Natasha är mycket målmedveten och går fram som en egoistisk ångvält.
Todd vågar inte tala klarspråk med Jodi som dock får information av Natasha och hennes far. Tillvaron rämnar - särskilt  för den strukturerade Jodi efter hand som hon inser vidden av det hela. "Hjälpen" kommer från oväntat håll...
A.S.A. Harrison har skrivit sin första och sista roman. Hon dog 2013 under arbetet med en ny psykologisk roman. Hustrun är oavlåtligt spännande och överraskande. Jag blev orolig för upplösningen en stund, men det behövdes inte. Den var oförutsägbar. Egentligen är Hustrun en litterär gestaltning av den österrikiske psykologen Alfred Adlers teorier om barndomens betydelse och av  mindervärdeskomplex, aggressioner och maktbegär i människors liv. Något som inte gör det hela sämre. Hustrun är verkligen en psykologisk roman, en relationsroman och en thriller. Hustrun kommer att filmatiseras. Nicole Kidman blir en utmärkt Jodi Gilbert.
Översättningen, som är gjord av Cecilia Falk, är inte helt u.a. Korrekturläsning?
Massolit förlag 2014 

Kaosutmaning 2.0

tisdag 8 april 2014

Hadley Richardson och hennes man

1921 gifter sig journalisten och den blivande författaren Ernest Hemingway och Hadley Richardson. Hon är åtta år äldre än han och en helt annan typ av människa, vilket var precis vad han behövde. Ernest Hemingway sökte beröm och erkännande under hela sitt liv. Den dominanta modern anklagas mer eller mindre direkt för att ha förstört hela familjen. Fadern och tre barn tog sitt liv. När Ernest skickade sin först utgivna bok till dem, In our Time, fick han den tillbaka med en uppmaning att återkomma när han skrivit något mindre ogudaktigt. Paula McLain har skildrat Hemingways och Hadley Richardsons korta äktenskap i boken Åren i Paris.  (Översättning: Isa Lybeck, Albert Bonniers Förlag 2013).Trots att man vet utgången av det hela tillför den här romanen mycket. Den berättas i jag - form och det är Hadley som berättar. Hon är sund och robust och vet att hålla sin vacklande man under armarna såväl fysiskt som psykiskt. De är mycket förälskade och man kan beundra Hadleys sätt att smälta in i Hemingways umgängeskretsar med cigaretter, sprit och förbjudna droger på caféerna i Paris.  Hon sticker ut - det vet hon - och många av vännerna välkomnar det. Ekonomin haltar redan från början och jag undrar hela tiden hur de har råd att göra alla sina resor. De åker på skidsemestrar; de åker på tjurfäktningar; de åker till Toronto och föder barn (John Hadley Nicanor; 1923) och hem till Paris igen. Många av deras vänner är stenrika och generösa, men Hemingway avskyr att ta emot hjälp. En väninna erbjuder Hadley sina avlagda klänningar, men Hadley tvingas tacka nej. De har hemhjälp och barnpassning och trots att Hadley är en engagerad moder hindrar det inte att hon lämnar barnet i dagar för att åka med sin man på skidsemester. De årliga tjurfäktningarna är ett måste för en karlakarl som Ernest Hemingway. Hadley åser som gravid sin första tjurfäktning utan att blinka. Boxning är en annan av Hemingways favoritsporter liksom hästkapplöpning. Hans skrivarvåndor skildras empatiskt och trovärdigt. Han får ingenting gratis. Gertrud Stein och Ezra Pound ger råd om det som senare blir Hemingways speciella isbergsteknik med korta meningar och det mesta under ytan. Hemingway avundas sin mera framgångsrike författarvän Scott Fitzgerald och avskyr hans galna hustru, Zelda. Åren i Paris är en bra tidsskildring av livet i konstnärskretsar i Paris i början av 20 - talet. Det är den förlorade generationens och Den store Gatsbys tid. Triangeldramerna är många bland vännerna men paret Hemingways äktenskap betraktas som något orubbligt.
När det då står klart att så kanske inte är fallet är det som bäddat för att ta parti för den ene eller den andra. Men så blir det inte. Man lider med dem båda. Man inser var skon skaver och att det är något som vuxit fram. Jag tycker att det är skickligt gjort av Laura McLain.
Under en tid i ungdomen var jag oerhört förtjust i Hemingway och läste en hel del. Kanske dags att läsa om? Den som spar hon har sina gamla Penguin - pocketar kvar. Med gloskrafs och allt.
Kaosutmaning 2.0

lördag 5 april 2014

Vem var Malika?

Majgull Axelssons senaste roman Jag heter inte Miriam (Brombergs) är ett imponerande kraftprov.  Inte sedan Aprilhäxan har hon varit så bra. Majgull Axelsson är en fängslande berättare. I Jag heter inte Miriam utgår hon ifrån några verkliga personer och deras berättelser och Aneby, Jönköping och Nässjö samt Auschwitz och Ravensbrück som miljöer. De småländska orterna känner hon ju väl till och vad det gäller koncentrationslägren så gjorde hon studieresor. Och så har hon läst massor. Ändå har boken inte tagit mer än två och ett halvt år att skriva.
Malika är en romsk flicka i Auschwitz som tillskansar sig en död judisk flickas klänning och plötsligt blir hon en judisk flicka vars namn är Miriam. Och hon förstår att hon "bytt upp" sig. Romerna står väldigt lågt i kurs i lägret såväl som i samhället i övrigt. Miriam börjar alltå ljuga. Det fortsätter hon med under hela sitt liv. Av nödvändighet.
På sin åttiofemårsdag tänker Miriam tillbaka. Och det blir en dag av avslöjanden. Miriam är änka med en fosterson, svärdotter, barnbarnet Camilla och barnbarnsbarnet lille Sixten. Hon tänker på sin otroliga livsresa med tacksamhet men också med stor sorg. Hon har mist så många. Alla fantastiska kvinnor i lägren med vilkas hjälp hon överlevde; svenska Hanna som uppfostrade henne till en fin flicka och först och främst lillebror Didi som togs ifrån henne. Miriam har en otrolig förmåga att lyda, vara följsam och läraktig. Hur skulle hon annars ha överlevt? Hur orkar hon ensam bära tyngden av sitt förflutna genom hela livet. Kanske för att hon fick det hon aldrig trott att hon skulle få; ett hem, en man och ett barn. Visserligen var hon reservhustru och reservmamma, men i alla fall.
I år efter år lever hon med minnen som hon inte kan dela med någon annan. Vem vill lyssna på hennes lägerberättelser? Inte hennes man Olof i alla fall. Glöm och gå vidare! säger de aningslösa generationskamraterna. Vem skulle acceptera henne om hon avslöjade att hon är rom? Ingen. Dotterdottern Camilla uppmanar henne i alla fall att berätta. Och för Camilla berättar hon allt. Barnbarnet Camilla får ansvaret att föra Miriams berättelse vidare när hon är borta. 
Jag heter inte Miriam är en stark och viktig roman som många borde läsa. 

Kaosutmaning 2.0


torsdag 13 mars 2014

Far och dotter

Huvudperson i Laurence Tardieus självbiografiska roman Sorgens förvirring är Laurence, 37,  en dotter som beslutar sig för att skriva sanningen om sin far. Trots att han uttryckligen - givetvis utan att höja rösten - råder henne att avstå.
Familjen, mor, far , två döttrar och en son, bor i ett mycket homogent, välbeställt område i 16:e arrondissementet i Paris. Alla umgås i samma kretsar och framtiden är helt utstakad för barnen.
Modern, som kommer från en helt annan miljö och kultur, protesterar. Hennes barn ska få gå och dansa med vem de vill. I ett slag förändras situationen totalt för familjen. Fadern ställs inför rätta anklagad för korruption. Modern får en cancer som har ett galopperande förlopp. Hon ber Laurence att skriva en bok som klargör förhållandet kring faderns orättvisa dom. Hon är helt övertygad om faderns oskuld. Dottern brottas med sanningen och sin kärlek till fadern. Året är 2000. Skammen kommer inte förrän flera år efteråt.
Laurence Tardieu kritiserar den samhällsklass hon själv tillhör. Hjärta, känsla, passion lämnas därhän. Pengar, platser och ägande är det viktiga. Fadern talar om diskretion, måttfullhet och värnandet av anseendet. Han har varit ansvarig för vattendistributionen i Frankrike och Storbritannien och haft en mycket högt uppsatt position och han säger till Laurence att hon inte förstår reglerna och koderna inom företagsvärlden. Hennes värld består av ord och det hon åstadkommer med sina böcker är enbart förvirring. Två livshållningar i total kollision. Och ändå är de så lika varandra, far och dotter.
Laurence Tardieu är född 1972; fadern 1941. 
Jag tycker mycket om den här boken som HANNELE tipsat om

 Kaosutmaning 2.0

tisdag 11 mars 2014

HBTQ i St. Petersburg

Absolut noll har renderat sin upphovskvinna, Anna Fock, Katapultpriset och Borås Tidnings debutantpris. Den tilldrar sig i HBTQ - kretsar i St. Petersburg. Huvudperson är Nikita Bokarev, 22, som arbetar som biografmaskinist och hans ljusblå (homosexuella) vänner. De lever ut sin sexualitet öppet, men försöker att inte provocera poliser och fotbollshuliganer. Här finns klassklyftor, utanförskap men också omtanke och sammanhållning.
Hiv - smittan sprids och folk dör i aids.  Polisen är våldsam och korrupt. St. Petersburg är mänskligt kallt. Absolut noll är också berättelsen om slutet på en underbar vänskap,nämligen den mellan Nikita och hans nästanbror Vasilij.
Anna Fock skrev sin bok på två månader. Hon har läst ryska och intresserar sig för rysk kultur, men har aldrig varit i Ryssland. Och idén hade hon innan de ryska antigaylagarna började diskuteras. Troligen blir det fler böcker som utspelas i Ryssland, men inte i HBTQ - miljö. Jag läste Absolut noll i ett svep. Språket flyter lätt och unge Nikitas göranden och låtanden intresserar och oroar. St. Petersburg är svinkallt och snön vräker ner, men Nikitas ytterkläder lämnar mycket övrigt att önska. Många gånger tror jag att han ska dö i en snödriva.


Kaosutmaning 2.0

onsdag 5 mars 2014

Adjö, pojkar!



Idag lästes det 35:e och sista avsnittet av radioföljetongen 438 dagar: vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar av Martin Shibbyes och Johan Perssons reportage från upplevelserna i diktaturens Etiopien. Den har redan utnämnts till en reportageklassiker.
Det går fort ibland.
438 dagar berättar om det dramatiska tillfångatagande i Ogadenprovinsen i diktaturens Etiopien, vistelsen i det beryktade Kalityfängelset i Addis Abeba, domen på 11 års fängelse och det diplomatiska spelet för ett frisläppande. Trots att vi alla vet hur det slutade, är ”438 dagar” oupphörligt spännande. Det är en text som går oändligt mycket djupare än de löpsedlar vi sett och de presskonferenser vi hört.
Martin Schibbye läser sina egna texter och i stället för Johan Perssons röst hör vi skådespelaren Martin Wallströms.
Den här boken var jag mycket skeptisk till. Aldrig hade jag köpt eller lånat den. Men uppläsningen med två olika röster var väldigt lyckad och den jag har lyssnat med stort intresse.
Men - idag tog den slut. Efter avslutad uppläsning fick också lyssna till en kort  intervju  där Persson och Schibbye berättade att det var svårare än väntat att anpassa sig efter frigivningen och boken. De är fysiskt fria, men ångesten, osäkerheten och rädslan lever kvar. Det blev en form av avprogrammering och sedan en post - bok - avprogrammering. De tänker mycket på kamraterna som sitter kvar i fängelset och om skräcken att bli bortglömd. De har wallraffat i fängelset. Det var nog så lätt att komma in men betydligt värre att komma ut.
Sicken tur att de hade papper och penna i fångenskapen!

Förlag: Filter 2013; Offside/Filter heter bokförlaget
Uppläsare: Martin Schibbye och Martin Wallström
Musik: Beväpna dig med vingar med Joakim Thåström
Inspelat av Lasse Ljungman Jansson på Visuellt ljud för Storyside
Mixning: Sven Nordström
Producent: Kerstin Wixe

Kaosutmaning 2.0

måndag 3 februari 2014

Theo och tavlan

Äntligen är Steglitsan läst! Det har tagit tid och någon gång var jag beredd att ge upp. Precis som när jag (inte) läste Den hemliga historien. Men den lilla fina tavlan, Steglitsan,  av Carel Fabritius från 1600-talet gjorde att jag ville läsa vidare. Theo Deckers föräldralösa liv i olika miljöer och samhällsskikt i New York och Las Vegas intresserade mig också. Theo Decker upplever att hans liv med Steglitsan har fått ett högre värde trots att tavlan egentligen inte ens är hans. Det är kanske ett viktigt budskap i boken. Skönheten, konsten som omätligt värde i våra liv - ägd eller inte. På samma gång som det på ett annat plan pågår en hänsynslös jakt på pengar och mera pengar bland annat med hjälp av skumraskaffärer med konst.
Theo upplever båda världarna. 
Donna Tartt inleder sin tredje roman med en explosion på ett konstmuseum i NY. Theo är där med sin älskade mamma. Theo överlever, men inte mamma. 
Theo träffar vid samma tillfälle flickan Pippa och den gamle Welty som båda kommer att ha betydelse för Theos fortsatta liv. 
Theo hamnar som "extrabarn" i en skolkamrats familj i de förmögnare delarna av NY. Pappa har dragit och farfar och hans nya fru erbjuder sig att hyra rum på ett motell åt Theo. Inte så att sonsonen skulle vara välkommen i deras hem.
Plötsligt uppenbarar sig den försvunne fadern. Här finns kanske pengar att hämta i arvet efter hustrun? Han tar Theo med sig till ett otroligt liv i Las Vegas. Theo hittar nya vänner och välgörare. Det gör han hela tiden.
Donna Tartts story är väldigt bra; Theo är det synd om men det finns hela tiden hopp. Och människorna är både onda och goda.
Överraskningar väntar hela tiden runt hörnet. Människorna myllrar omkring och beskrivs på ett sätt som för tankarna till Charles Dickens. Theos pappa och vännen Boris - två charmerande skojare av samma skrot och korn - är typiska dickensfigurer. Pippa också tror jag. Romanens upplösning uppskattar jag mycket! Steglistan är verkligen inget hastverk. Donna Tartt har arbetat med den i 11 år och det är värt respekt.
Det finns alltså mycket som är bra i Steglitsan. Men både jag och storyn höll hela tiden på att drunkna i ordmassorna.
Albert Bonniers förlag.
Översättare: Rose - Marie Nielsen 
Kaosutmaning 2.0

lördag 25 januari 2014

Tredje Rikets Fräulein Schwester

Barnmorskan är Katja Kettus tredje bok och med den har hon slagit igenom med besked. 2012 fick hon dessutom det prestigefyllda Runebergspriset. Och det förstår man. Men motiveringen "Det är kroppsligt, köttsligt, äckelrealistiskt såväl till sitt innehåll som till den språkliga utformningen" är jag inte imponerad av. Barnmorskan är så mycket mera. Visst, det är både rått och grymt och realistiskt. Men det är också lyriskt, ömsint och humoristiskt.
Miljön är trakterna kring Petsamo långt upp i norr där Norge, Finland och Sovjetunionen möttes. Här rör sig ryssar, tyskar, skoltsamer och finnar. 
Det är tiden för det s. sk. Lapplandskriget; 1942, 1943, 1944
Finland och Sovjetunionen har slutit vapenvila och därmed blir tyskarna plötsligt fiender. Allt är mycket farligt och osäkert. Alla misstänker varandra och det är  lätt att bli anklagad för spioneri. Förresten så behöver man inga speciella skäl för att döda. Det är en grov mansvärld. Kvinnor och barn har inget värde. Kvinnor ses som bruksföremål; lätta att göra sig av med när de blir slitna.
Den självlärda barnmorskan, Vildöga, är bokens huvudperson. Hon är ett kraftfullt naturväsen, starkt påverkad av laestadianismen. Hon blir ögonblicklickligen förälskad i den tysk/finske officeren Johannes Angelhurst. I kraft av sitt ämbete råder hon över liv och död och hon tvekar inte att bokstavligen gå över lik för sin kärlek. Hon börjar sin bana som Tredje Rikets Fräulein Schwester mera som gäst än som egentlig arbetare i fånglägret i Litovka. Men slutet är sällan början likt.
Johann är en vacker och egentligen ganska vek man. Han är skadad av sina ohyggliga krigsupplevelser, till exempel vid Babij Jar. Kvinnor hänger i klasar omkring honom, men så småningom inser han att det är något alldeles speciellt med en kvinna som Vildöga.
Katja Kettus språk är inte likt någon annans. Det är ett med det kärva, våldsamma innehållet. Men däremellan beskrivs havet, naturen, den sinnliga kärleken på ett poetiskt sätt. Bildspråket är fantasifullt och drastiskt; ibland får man faktiskt lov att skratta.
Det tar en stund att komma in i berättelsen. Tidsplanen flätas om varandra och perspektiven växlar, men när sammanhangen börjar klarna får man riklig utdelning. Jag är mycket förtjust i den här boken som blivit mycket uppmärksammad i Finland för sin tidsskildring. Vad hände egentligen?

Barnmorskan är översatt av Janina Orlov, som måste ha haft ett styvt arbete.
Albert Bonniers Förlag. 2013

Barnmorskan passar i Kaosutmaning 2.0
24. Läs en bok om krig

lördag 4 januari 2014

Kinkakuji, 金閣寺

1950 brändes Den gyllene paviljongens tempel ner till grunden av en förvirrad Zen - novis.
Templet är en viktig buddhistisk symbol och en stor turistattraktion. Det tillhör det historiska Kyoto och finns med på världsarvslistan. Ursprungligen byggdes det 1397. 1955 hade man byggt upp ett nytt tempel i stället för det nerbrända.
Den intressante japanske författaren Yukio Mishima,  
三島 由紀夫, (1925 - 1970) skrev 1956 en roman om fallet med det brända templet. Den unge zen - novisen, Mizoguchi, och hans liv och tankevärld blir föremål för en inträngande analys av Mishima. Barndomen, föräldrarna, stamningen, fulheten upplevs inifrån Mizoguchi, som är en ensam och olycklig. Han är tidigt inriktad på att bli präst. Modern underblåser hans planer och ger honom idén att han kanske så småningom kan bli prior i Det Gyllene Templet. Mizoguchi möter två andra unga män; den sympatiske, milde Tsurukawa och den ondsinte Kasawagi. Dessa båda kommer att betyda mycket för honom fast på helt olika sätt. Priorn, som ofta hjälpt den faderlöse, hatar han. Han har inga känslor för för sina föräldrar, särskilt inte för modern. Som läsare känner man inga sympatier för Mizoguchi även om man inser att hans resonemang blir sjukare och sjukare. Kamraterna diskuterar innehållet i de buddhistiska sutrorna och tolkningen av dem. Allt är föränderligt och inget är vad det synes vara. Mizoguchi, som från början älskar Det Gyllene Templet för dess obeskrivliga skönhet, kommer med tiden att betrakta det som något som står ivägen för hans liv. Så småningom vet Mizoguchi vad han ska göra för att förändra världen och göra ett ouplånligt intryck. 
Den Gyllene Paviljongens Tempel är en suggestiv berättelse som gör djupt intryck och inbjuder till omläsning. 
Ingen annan än Mishima kunde ha skrivit den.
Översättningen är gjord av Torsten Blomkvist: Förlaget är Nittionhundra:017.

Kaosutmaning 2.0: 1.
(3, 14), 16. Roman av död asiatisk författare som skrev under pseudonym.