Ondskans eventualitet

I Ugglans & Bokens läsutmaning Novelltolvan 2025 har vi kommit fram till Shirley Jackson (1916 - 1965) som är den kvinnliga novellisten i mars. 2024 gav Modernista ut en samling Noveller av amerikanska Shirley Jackson i översättning av Helena Fagertun vilket var väldigt tacknämligt. 

Novellen Ondskans eventualitet får mig allra först att fundera på titeln. Vad menas? Novellen tilldrar sig i en liten stad där det mesta är ganska stillastående. Klasskillnaderna är mycket tydliga. Miss Adela Strangeworth, 71, tillhör de översta skikten; enligt henne själv det allra översta. Hennes familj tillhör stadens grundare. Och hennes rosor är de allra vackraste och mest väldoftande i hela staden. Aldrig skulle hon släppa ifrån sig den minsta lilla rosenknopp. När den nye prästen skulle installeras och kyrkan pryddes med blommor skickade miss Strangeworth över en korg sabelliljor. Hon är mycket måttfull i allt och följer slaviskt sina rutiner. Rigid, tänker jag. Hennes älskade hus misstas för att vara ett museum av en turist; den lilla staden är stolt över miss Strangeworth, hennes hus och hennes rosor. Hon iakttar människorna omkring sig och har synpunkter; ibland tyst för sig själv, ibland högt. "Martha Harper är inte lika ung som förr," tänker miss Strangeworth och får en att dra på smilbandet. Men det har kommit som en oro över staden, tycker den äldre damen, och plockar fram sina brevpapper; det tjocka gräddfärgade med Strangeworth House ingraverat högst upp och det billiga i flera färger som hon bara använder till en viss sorts brev. Det är samma papper som stadens övriga befolkning använder till sina anteckningar och inköpslistor.  När miss Strangeworth skriver på det billiga papperet använder hon en ynklig pennstump. I sina brev besvärar hon sig inte med fakta utan nöjer sig med att sprida misstankar. Miss Strangewort avskyr slarv. Därför är det konstigt att det som händer händer. Slutet på novellen ger läsaren rikliga möjligheter att fundera över fortsättningen. Glidningen mot det skeva är tydligare än i Samanta Schweblins Sju tomma hus, men den finns där om än inte lika obehaglig. Det är inte fel att läsa Ondskans eventualitet ett par gånger.

Titel: Noveller

Författare: Shirley Jackson

Översättare: Helena Fagertun

Förlag: Modernista

Tryckår: 2024

Antal sidor: 351 

Hemsökelsen på Hill House

Jag måste säga att jag hade lite problem med Hemsökelsen på Hill House (1959) av Shirley Jackson (1916 - 1965). Det stora huset som stått obebott i åttio år med alla dörrar, rum och vindlande korridorer har alla förutsättningar att bjuda på något riktigt kusligt. Forskaren dr Montague har för avsikt att undersöka husets hemligheter och har engagerat tre unga assistenter, Eleanor, Theodora och Luke som ska hjälpa honom att göra iakttagelser. Och visst händer det underliga saker i huset. Alla ser och hör. Men Eleanor, som stulit sin systers bil för att komma till Hill House, ser och hör mer än de andra. Hon är skör och har levt ett liv som sköterska åt sin mor och sedan fått flytta in i en skrubb hos sin syster. Hushållerskan på Hill House, den orubbliga mrs Dudley, lagar mat åt dem, men är noga med att försvinna ifrån huset före mörkrets inbrott. Det mesta är alldeles vardagligt och förefaller helt normalt. Men nätterna är hotfulla och huset känns inte vänligt. Det upplever de alla. Jag tycker att den ampra mrs Montague kommer in i bilden som en frisk fläkt och i hennes kölvatten vännen Arthur som tagit ledigt ifrån sin rektorstjänst. Det som stör mig i berättelsen är allt pratandet. Alla pratar och pratar och skämtar och jag tänker på Spöket på Canterville av Oscar Wilde. Där pratades det och skämtades och det stackars spöket togs inte på allvar. Eleanor är den som sticker ut. Och hon vill inte åka hem. Jag gissar ett en skulle kunna göra någon sorts psykologisk analys av Eleanor och Hill House, men vid denna första läsning föll jag - mycket till min häpnad - inte för Hill House. Men det har bl. a. Joyce Carol Oates och Stephen King och många andra gjort.  Jag tänker i alla fall fortsätta med Vi har alltid bott på slottet. Shirley Jackson är fascinerande som person och hon levde ett märkligt liv tillsammans med sin man kritikern Stanley Hyman.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bloggen Betraktninger har hand om En smakebit på søndag. Vi uppmanas att bjuda varandra på smakebitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

MiMA förlag

"Eleanor Vance var trettiotvå år gammal när hon kom till Hill House. Nu när hennes mor dött var hennes syster den enda person i världen som hon verkligen hatade. Hon ogillade sin svåger och sin femåriga systerdotter, och hon hade inga vänner. Detta berodde huvudsakligen på de elva år hon hade använt till att ta hand om sin invalidiserade mor; det hon hade fått ut av dem var en ganska god sköterskeutbildning, och ögon som tårades i starkt solljus. Hon kunde inte påminna sig att hon någonsin varit lycklig sedan hon blev vuxen; åren med modern hade byggts upp på ett hängivet sätt kring små samvetskval och små förebråelser, ständig trötthet och oändlig förtvivlan. Trots att hon aldrig någonsin hade velat bli reserverad och blyg, hade hon tillbringat så lång tid för sig själv, utan någon att tala med, utan någon att älska, att det var svårt för henne att ens i förbigående prata med någon utan att vara självmedveten och tafatt söka efter ord."  Från sid. 15 - 16 i Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson. Översättning: Inger Edelfeldt. "Ett mästerverk av gotisk spänning" enligt Joyce Carol Oates. Stephen King: En av 1900 - talets viktigaste skräckromaner.  Fler smakebitar HÄR