"Först dog hästen, sedan kraschade min dator (som jag hade skaffat samtidigt med hästen), vilket gjorde att jag blev av med en masa skräp, sedan planterade jag om en växt som jag hade haft sedan ungdomen till en större kruka, vilket gjorde att jag råkade skada rotsystemet; det var ett fasligt sjå; rötterna ville inte släppa, till slut fick jag ta en kniv och liksom lossa hela vägen runt, som om det var ett bakverk som satt fast i formen. Efter en kort tid i den nya krukan segnade växten ner. Kanske hade hästen dött av sig själv om jag flyttat den. Sedan fick min pappa ett hjärtstillestånd, han återupplivades men återfick inte medvetandet, och hans organ slogs ut, det ena efter det andra."
Från sidan 11 i Sopa ihop löv mot vinden av Christina Hesselholdt. Fristående fortsättning på Sällskapet. Fast jag tycker att en ska läsa Sällskapet först.
tack för intressant smakbit
SvaraRaderaväl bekomme!
RaderaJa, så där är det. Allt kommer alltid på en gång.
SvaraRaderaen olycka kommer sällan ensam, som sagt!
RaderaEtt sådant annus horribilis upplevde vi 2021, så jag kan förstå smakbitens "jag".
SvaraRaderajag tror nog att många kan känna igen sig
RaderaDet brukar ju komma mycket på en gång. Intressant att jaget pratar mest om det som kanske var minst dramatiskt ändå.
SvaraRaderaja, och det som borde fått mest uppmärksamhet talar hon minst om
RaderaUsch då det låter sjukt jobbigt
SvaraRaderadet var det säkert
RaderaJa, en olycka kommer sällan ensam. Tack för smakbiten.
SvaraRaderaså är det ju faktiskt
Raderadet här lät intressant, har just nu en svacka där jag inte riktigt hittat vad jag söker. Tack för smakbit,
SvaraRaderaså är det ju med jämna mellanrum. en får försöka ta det med jämnmod
RaderaTack för smakbiten! Snacka om att alla olyckor kommer på en och samma gång.
SvaraRaderaja, så är det ju ofta!
RaderaDen här är jag nyfiken på!
SvaraRaderajag är nyfiken på vad det blivit av dem alla
Radera