
Vivian Gornick, född 1935, är essäist, författare, kritiker och feminist. Familjen var judisk och bodde i Bronx. Starka band, en memoar som fick lysande omdömen, kom redan 1987. Den udda kvinnan och staden heter den andra memoardelen som kom ut 2022. Aldrig färdig. En obotlig omläsares memoarer kom ut 2024 i översättning av Maria Lundgren. Hon tror bestämt att hon föddes läsande. Hon minns ingen tid när hon inte läst. Däremot minns hon när hennes mamma ledde henne till ett litet filialbibliotek i New York; en långsmal lokal med trägolv och väggarna fulla med böcker från golv till tak. "Mitt i rummet stod ett skrivbord, och där satt Eleanor Roosevelt (På den tiden såg alla bibliotekarier ut som Eleanor Roosevelt); en lång bystig kvinna med tjockt grått hår som var uppsatt på belle époche - vis, båglösa glasögon högt upp på den mycket raka näsan, och en lugnt intresserad blick." Redan i hemmet möter hon Karl Marx. När hon flyttat hemifrån drabbas hon av feminismen. Hon gifter sig två gånger bara för att upptäcka att hon verkligen inte vill vara gift. Hon känner att hon kvävs. Vivian Gornick arbetar mycket med sig själv. "Arbetet med att uppnå ett någotsånär integrerat jag skulle bli en livslång uppgift." - "Jag tänkte då, precis som jag tänker nu, att stor litteratur är ett vittnesmål, inte om det integrerade jagets fullbordan, utan om den inneboende strävan att nå dit."- "Jag läser fortfarande för att känna kraften i Livet med stort L" Så berättar Vivian Gornick om hur hon upplever omlästa romaner vid olika stadier i livet. Hon börjar med Söner och älskande av D.H. Lawrence och fortsätter med Colette, som hon i likhet med andra unga kvinnor blev alldeles uppslukad av. Hon fortsätter med Marguerite Duras, Natalia Ginzburg, Saul Bellow m. fl. Näst sista kapitlet ägnar Vivian Gornick åt Thomas Hardys roman Jude Fawley, vilket får mig att förstå att jag nog måste läsa om den än en gång. Det var länge sedan sist. Hon avslutar med en berättelse om en roman i vilken hon letade efter en viss uppgift. När hon såg sina understrykningar undrade hon varför hon hade strukit under så intetsägande meningar. Därefter sammanställde hon alla meningarna hon strukit under och såg plötsligt en bild av sig själv i ett visst skede i livet. Hon läste om boken och strök under med en penna i annan färg. Vivian Gornick hoppas verkligen att hon lever så länge att hon hinner läsa om romanen ännu en gång. Och stryka under med en tredje färg. Jag var riktigt road av att läsa om Vivian Gornicks läsarliv och hennes tankar om det. Aldrig färdig är en hyllning till läsandet. Men jag tycker att boken kunde fått ett finare omslag.Titel: Aldrig färdig. En obotlig omläsares memoarer
Författare: Vivian Gornick
Översättare: Maria Lundgren
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår 2024
Antal sidor: 156
härlig bok, har haft perioder jag inte läst, familj, jobb... och bytte språk
SvaraRadera