astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen
En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Min smakebit på søndag kommer från Teatern vid stranden av Joanna Quinn
"Krigsåren blev en smärtsamt enahanda tid då Rosalind satt uppflugen i en stel fåtölj och försökte avsluta ett broderi medan hennes mamma entonigt läste namnen på eftertraktade unga män som stod uppräknade i The Times som döda eller saknade. Det stod berättelser i tidningarna om "överskottskvinnor" - miljoner ogifta kvinnor som aldrig skulle kunna gifta sig på grund av bristen på lämpliga makar. Rosalind klippte ut tidningsfotografier av nygifta kvinnor ur societeten och klistrade in dem i en klippbok: ett album med lyckliga utbrytare. Hon var rädd att hon skulle bli en svartklädd relik som hennes änka till mor, en ensam kvinna som sysselsatte sig med tgekoppar och miniatyrhundar med apansikten, fängslad av stickningskorgar och knarrande fotpallar."
Fler smakebitar HÄR
Inlägg
tack för smakbiten, blev lite nyfiken på Joanna Quinns bok men den blev inte färdigläst.
SvaraRaderajulklapppsbok som jag börjat så smått i. verkar lovande
SvaraRaderaPå något sätt sorgligt att se på giftemål på det sättet, att det är det enda som är värt något.
SvaraRaderaja, men tiderna var ju sådana och det blev ju väldigt ont om unga män. försörjningsmöjligheterna var nog också begränsade
RaderaHar sett den här men inte funderat så mycket på om den kan vara något för mig eller ej.
SvaraRaderajag fick den i julklapp och tänker absolut läsa den
RaderaMen oj, det var ett deprimerande synsätt, tycker jag. Att det sorgligaste med kriget och alla som dog var att många kvinnor inte skulle få gifta sig.
SvaraRaderadet sorgligaste var väl alla som dog. att det också blev sorgligt för många kvinnor blev ju en ofrånkomlig konsekvens
RaderaLåter som en feel-good i historisk miljö. Jag tyckte mig känna igen författaren, men blandade ihop med Kate Quinn som jag läst,. Tack för smakbit
SvaraRadera