Vi behöver inte vara rädda

Elin Grelssons roman Vi behöver inte vara rädda handlar om Stefan Zweigs andra hustru,  Lotte född Altmann, judinna från Katowice i Polen. Hon hade flytt till Bath, England, undan nazisterna liksom den store författaren. Friderike Zweig, Stefan Zweigs första hustru, rekryterade Lotte som sekreterare åt maken eftersom hon själv och hennes barn tänkte stanna i Österrrike. Lotte Altmann var blyg och tillbakadragen och led av svår astma, men hon fungerade bra som sekreterare. Hon skrev fort och hon kunde komma med nyttiga påpekanden. Hon var tjugosju år yngre än sin arbetsgivare, men det var inget som tycktes störa dem. De blev förälskade och gifte sig sedan när Stefan Zweig skilt sig från sin fru. De forna makarna behöll dock kontakten och kunde hjälpa varandra i vissa lägen. Stefan och Lotte Zweig tog emot två små flickor som flydde undan nazisterna, men de fick inga egna barn. Stefan Zwig reste, hade många vänner och var van att röra sig i stora världen. Han var mera österrikare och europé än jude. Sigmund Freud v SZ mycket god vän med. Joyce och Gorkij ingick också i vänkretsen. Så småningom kände sig inte familjen välkommen i England utan gav sig av till USA, men där trivdes SZ inte alls. Därför blev det Brasilien där det fanns en judisk koloni i Petrópolis. Lotte är som en skugga bakom sin man bokstavligen och bildligen. En får inget riktigt grepp om henne och det finns inte heller så många spår att gå på mera än de brev hon skrev från Brasilien. Tillståndet i världen plågade Stefan Zweig och han var ganska tydlig med att han tänkte ta livet av sig.  Det var därför bråttom att göra klar den bok han och Lotte höll på med, den som skulle bli kultklassikerna Världen av i går. Han hade tidigare skrivit både romaner och biografier men det är den sista boken som blev hans största. SZ säger åt Lotte att hon ska göra som hon tycker, men hon väljer att följa maken i döden. Lite anmärkningsvärt är det att varken den ena eller den andra hustrun finns med i personförteckningen till Världen av i går. Ellen Key och Berta von Suttner är två av mycket få kvinnor som finns med. Ellen Key var fredsivrare och Berta von Suttner skrev Ned med vapnen. Det är nog hela förklaringen. I alla fall så tycker jag att det är lovvärt att lyfta fram en kvinna som faktiskt var medskapare åt sin författarman utan att få någon som helst erkänsla för det. Hon tas för given.