Tack för matchen

I Tack för matchen av debuterande Paola Pellettieri möter en Patricia, som är nyskild och tänker ge sig ut i dejtingdjungeln igen. Hon har fått en match på Tinder och nu föreslår hon den okände Aron att de mejlar innan de träffas på tisdag. Lite förförståelse vill hon ha. Hon är medelålders och gör sig inga illusioner och det finns en del saker hon inte tolererar. Allra först tycker jag att läsningen känns lite banal, men ändå blir jag fångad av hennes resonemang vid någon tidpunkt. Hon är rak, intensiv och mycket bestämd. Patricia utgår från Arons profil och det de har gemensamt. Aron är tolv år yngre än Patricia, men det tycker hon inte har någon som helst betydelse. Men hon vill inte bli en milf (mother I’d like to f*ck) eller falla tillbaka i något storasysterläge. Båda parterna måste var beredda att kunna vara

både kapen och matros. Klädsel och hygien är viktigt. Intresset för litteratur och film tycks de dela. Patricia vet att Aron är musiker, men hon vet inte vilket instrument han spelar. Hon hoppas att det inte är trummor, för det är ett instrument hon inte uppskattar. Människor som uppskattar jazzmusik är som veganer. De anser sig vara lite förmer än andra. Ibland tycker jag att Patricia är lite väl noggrann men sedan tänker jag att hon är klok som definierar hinder redan på ett tidigt stadium. Jag uppfattar det som att de är väldigt intresserade av varandra. De har chattat en hel del redan innan. Patricia har gjort många skarpsynta iakttagelser och säger många kloka saker. Hon har skärskådat Arons profilbeskrivning och hon tycker om det hon ser. Och - inte minst - det hon inte ser. "Jag vet inte vem du är, men när vi ses kommer jag att känna igen dig", skriver Aron. Den meningen gillar Patricia. Amanda Romare har också skrivit en bok om nutida nätdejting, Halva Malmö besår av killar som dumpat mig. Intressant, roligt och lite sorgligt tycker jag om båda böckerna; rapport från ett underligt samhälle.

Titel: Tack för matchen

Författare: Paola Pellettieri

Förlag: Romanus & Selling

Tryckår: 2022

Antal sidor: 108

Veckans mening v. 13 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord leder en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi bjuder på en mening som av någon anledning fått oss att stanna till. Min mening kommer ifrån sidan 26 i Jag står här och stryker av Tillie Olsen. Romanus & Selling 2022. Else Lundgren översätttare. 

"Susan, barn nummer två, guldlockig och knubbig, snabbtänkt, pratsam och säker, var allting i utseende och sätt som Emily inte var; Susan som inte kunde motstå Emilys "skatter" och slarvade bort eller hade sönder dem; Susan som berättade roliga historier och gåtor när vi hade främmande och knep applåder medan Emily satt tyst (för att efteråt säga till mig: det var min gåta, mamma, jag hade berättat den för Susan ); Susan som trots de fem årens åldersskillnad bara var ett år efter Emily i sin fysiska utveckling."
 

Moder liv

Skådespelaren Ewa Frölings bok, Moder Liv, handlar om hennes besök i cancerlandet, mötet med svensk sjukvård (hon skräder inte orden), barndomen, livet som ensam mor, yrkeslivet, resorna och åldrandet. Hon älskar att flytta och packa upp. "Jag är en nomad som haft hundra olika utsiktspunkter", säger hon. En känner omedelbart igen Ewa Frölings röst. Sakligt, öppet, sårigt, poetiskt och ibland roligt redogör hon för sin kamp mot cancern. Kort och koncist berättar hon om sin krigsplan. Hennes två flickor är till stor hjälp och tröst. Hon protesterar högt och ljudligt när det är något hon inte gillar; byter läkare och sjukhus och blir rasande när vårdhemmet där hennes dementa mor finns förebrår henne för att hon inte besökt tillräckligt ofta. Det är svårt att veta var hon får sina krafter ifrån. Ewa Fröling har sitt alldeles egna språk. Och sin humor. Moder Liv är en bok som berör. Väldigt mycket. Jag läste andlöst. Hoppas att många som arbetar med sjukvård hittar boken.

Titel: Moder Liv

Författare: Ewa Fröling

Förlag: Romanus & Selling

Tryckår: 2021

Antal sidor: 256 sidor