Tisdagstrion : Eld

Ugglans & Bokens tisdagstrio v. 18 gäller med anledning av Valborg på torsdag: Eld

Minnen av eld av R S Thomas

Den walesiske prästen R. S. Thomas älskade naturen och var en ivrig fågelskådare. Han kritiserade konsumtionssamhället, men är för den skull ingen misantrop. Medkänslan med de fattiga bönderna på de leriga åkrarna var stor
Själsfränden framför andra var Sören Kierkegaard. Som pensionär återvände RS Thomas till sin barndoms ö, Holy Island, längst ut i nordvästra Wales. R(onald) S(tuart) Thomas har i olika omgångar nämnts i nobelprissammanhang, men när Seamus Heaney fick priset 1996 blev det för sent för den då 82-årige Thomas, som dog 2000.

Totalskada av Helena von Zweigbergk

Agneta och Xavier lever i ett äktenskap som sett sina bästa dagar. 
En dag ska de ha bjudning och Agneta ska steka harar. Hon sätter stekpannan på spisen med smör i och tänker att hon bara ska ta en cigarett på trappan.  Där har hon sin egentid. Men rökpausen tar en ända med förskräckelse. I de rykande ruinerna av sitt hem letar de bland spillrorna efter något att ta vara på. En kan dra vissa paralleller till äktenskapet.

Dina ögon äro eldar

Dina ögon äro eldar, och min själ är beck och kåda.

Vänd dig från mig, förr’n jag tändes som en mila

                                      innantill!

En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,

du kan bringa den att spela, hur du vill och vad

                                     du vill.

Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna,

                                    jag vill svalna.

Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst

                                    och vår.

Spända äro alla strängar; låt dem sjunga, rusigt galna,

i en sista dråplig högsång alla mina kärleksår.

Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höst–

                                    kväll låt oss brinna;

stormens glädje genomströmmar vårt banér av blod

                                   och gull —

tills det lugnar och jag ser i skymning dina steg för–

                                   svinna,

du, den sista, som mig följde för min heta ungdoms

                                   skull.

Erik Axel Karlfeldt, Ur Fridolins visor, 1901