tisdag 18 oktober 2016

Den gröna vägen

Den gröna vägen av irländska författaren Anne Enright är en tät bok som en ändå bara måste sträckläsa. Den handlar framför allt om relationerna i familjen Madigan.  Rosaleen Madigan är den förfärliga och underbara modern som är en kvinnlig kung Lear. Constance, Rosaleens äldsta barn, är en empatisk, stressad hemmafru som ska räcka till för alla. Hanna är skådespelerska med alkoholproblem; Dan är misslyckad präst som flyttat till New York och Emmett är en i grunden ganska kylig människa som är läkare i biståndsarbete. Alla får var sin presentation och återförenas sedan i det sista julfirandet i föräldrahemmet i Ardeevin. Den gröna vägen handlar också om att resa iväg och komma hem. Det irländska landskapet är mycket närvarande och Den gröna vägen finns på riktigt. Rosaleen (som inte vill bli kallad mamma, mummy, farmor eller mormor!) tillkännager under julen att hon tänker sälja huset. Reaktionerna varierar, förstås. Barnen har helt olika uppfattningar om sin mor, men alla är överens om att hon är besvärlig. Rosaleen tycker att barnen är otacksamma och nonchalanta. Sådant är läget inför julfirandet. En ska inte läsa in något om Enrights egen familj i romanen, säger hon. Hon skriver ofta om mammor. När hon själv blivit mamma ändrades hennes sätt att skriva om barn; inte om mammor. 2007 fick hon Man Booker - priset för romanen Sammankomsten. Dessutom har Anne Enright blivit Irlands första fiction laureate. Jag blev väldigt förtjust i Den gröna vägen, som är det första jag läst av författaren men inte det sista.

5 kommentarer: