Aruitemo, aruitemo = 歩いても 歩いても

Still walking är en underbar japansk film från 2009 av Hirokazu Kore - eda.  Vi möter en familj bestående av far, pensionerad läkare, mor, dotter med husvagnsförsäljande man, son, som är en besvikelse för sin far eftersom han blivit konservator i stället för läkare. Dessutom har han gift sig med en änka som har ett barn. Vad fadern inte vet är att sonen dessutom är arbetslös. Mor och far bor i Yokohama och nu har alla kommit dit för att högtidlighålla minnet av den äldste sonen som drunknat när han räddade en själmordskandidat till livet. Föräldrarna är så upptagna av sin äldste son att de glömmer den son de fortfarande har i livet. Fadern är en inbunden tvär man medan modern är mera utåtriktad och gladlynt. Jag tycker mig ha mött dem tidigare i olika japanska romaner. Inte helt oväntat är modern kittet i familjen. Barnen har synpunkter på sina föräldrar och vice versa. Filmen är stillsam, vacker och mycket vemodig. En lider med sonen, hejar på modern, fnissar med dottern, sympatiserar med svärdottern och kan inte låta bli att tycka om tvärviggen till far som dessutom är en riktig manschauvinist. Men han kan ju inte bättre, stackarn! Troligen har han varit en fantastisk läkare, en mindre fantastisk make och en kass far.Den här familjen träffas utan att mötas. Och snart är det för sent.