Lina Wolffs senaste roman tilldrar sig i Florens och New Orleans tillsammans med två olika män, Den renlige och Ben. Mannen hon träffat i Florens är ful och lätt korpulent men ganska snart har hon fått ordning på honom, vilket också innebär att han blir synlig för andra kvinnor. Det hade hon inte tänkt på. Maktförhållandet förskjuts sakta men säkert. " Hur lite hon än vill vara det blir hon besatt." Hon läser Jung; han Grisham. "Hennes själ kan skrika högt att hon ska springa därifrån, lägga benen på ryggen och fly, men köttet lyder inte själen. Köttet går sin egen väg och eftersom det är köttet som är materien är det bara för själen att följa med." Men en dag träffar hon Ben från New Orleans. Minnie hoppas att Ben ska bryta hennes besatthet, men det lyckas inte. Hennes tankar är alltid med Den renlige. När han börjar misshandla henne inser hon äntligen att hon måste bort. Hon genomför en mycket elegant flykt och naturligtvis flyr hon till Ben, som bett henne komma med honom till New Orleans. Den verklighet som möter henne där är så långt ifrån det hon hoppats. Hon blir återigen slav men på ett annorlunda sätt. Och återigen blir det frågan om flykt. Det hela slutar i en sorts crescendo som byggts upp i romanen. En sitter med hjärtat i halsgropen och tänker, men gör inte så; gå din väg; bry dig inte om honom; gör något annat. Men Minnie är som besatt av en demon. Lina Wolff gestaltar Minnies tillstånd och upplevelser alldeles mästerligt; hennes ensamhet, underläge och fångenskap i det egna köttet. Anden är villig men köttet är svagt. Så skulle en kunna sammanfatta Djävulsgreppet.
Titel: Djävulsgreppet
Författare: Lina Wolff
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2022
Antal sidor: 270
Wolffs böcker är starka, lite för köttigt för min smak kanske
SvaraRaderajag gillar det jag läst
Radera