"Lägren är uppsatta igen. Det är elkablar överallt. Var och en av oss har vaktjour med tanke på isbjörnar. Området lämnas aldrig obevakat. Igår var det min tur. Jag bar på ett gevär och iakttog hur de andra stökade en bit bort. Ljudet från radiotelefonen knastrade i fickan, men man vänjer sig vid det. Då och då lyssnade jag på vad som sades, men huvudsakligen tänkte jag bara på mitt. Eftersom solen inte går upp fanns det inga skuggor här när det inte är klar fullmåne. Jag saknar den. Min skugga. Är det så här det är på månen hela tiden?
Ur Havets minne av Petra Rautiainen Fler smakebitar HÄR
en annan dimension
SvaraRaderaen vill ju gärna ha sin skugga
RaderaJag köpte Ett land av snö och aska på rean i år men har inte läst den ännu.
SvaraRaderaden väntar i min hylla också. tror faktiskt att den är bättre.
RaderaDet där med att ständigt titta efter isbjörnar var ganska obehagligt tyckte jag när vi var på Svalbard.
SvaraRaderaja, fy, jag hade inte vågat gå utanför dörrarna!
RaderaÅh, en knölval! Jag älskar knölvalar. DEN vill jag läsa.
SvaraRaderagör det!
RaderaTack för smakbiten! Skriver upp den!
SvaraRaderaden är intressant. mycket tydligt budskap
RaderaIsbjörnar är nog fina att titta på, men jag skulle inte vilja komma nära.
SvaraRaderainte jag heller. björnar är väl inte så gulliga i största allmänhet
RaderaTack för påminnelse om författaren, har ju tänkt läsa första boken, nu har jag den på listan.
SvaraRaderajag har första boken i hyllan. tror att den är bättre. här är budskapet det viktigaste
SvaraRadera