"Lägren är uppsatta igen. Det är elkablar överallt. Var och en av oss har vaktjour med tanke på isbjörnar. Området lämnas aldrig obevakat. Igår var det min tur. Jag bar på ett gevär och iakttog hur de andra stökade en bit bort. Ljudet från radiotelefonen knastrade i fickan, men man vänjer sig vid det. Då och då lyssnade jag på vad som sades, men huvudsakligen tänkte jag bara på mitt. Eftersom solen inte går upp fanns det inga skuggor här när det inte är klar fullmåne. Jag saknar den. Min skugga. Är det så här det är på månen hela tiden?
Ur Havets minne av Petra Rautiainen Fler smakebitar HÄR