Lucien Lacombe

Lucien Lacombe - fransk långfilm från 1974 visades igår kväll på TV2. Filmen utspelar sig i en fransk by under Vichyregimen. Lucien Lacombe är en klumpig och ganska korkad pojke från den lilla by Souleille. Han gillar vapen och använder gärna faderns gevär till att skjuta kaniner. Ingen vill riktigt veta av den här osympatiska pojken. Modern är inte i den situationen att hon kan ta hand om honom och fadern sitter i fängelse. Lucien hänvisas till ett härbärge där han inte vill vara. Tyskarna finns överallt och ingenstans och medlöparna överallt. Av en slump fångas Lucien in en kväll när han trotsar utegångsförbudet på väg till härbärget. Han förstår inte vilka han har att göra med. De är vänliga mit honom och ger honom mat och inte minst dryck samt frågar ut honom om hembyn. Och därmed har han börjat sitt samarbete med franska Gestapo alldeles i slutet av andra världskriget. Lucien gillar sina vapen och maktutövning. Historien blir komplicerad när han förälskar sig i en judisk flicka. Flickans far deporteras till Toulouse efter att ha uppträtt utomordentligt oförsiktigt. Tyvärr får man inte veta något vidare om hans öde. Lucien Lacombe är en väldigt realistisk film; kuslig, skrämmande och mycket tankeväckande. Människan är människans varg. Jag tycker att man känner igen Modiano på den Lucien som är oönskad överallt och på den karrärlystna, okänsliga skådespelerskan som säkert lånat drag av Modianos egen mor. 
Det franska landskapet är vackert filmat.
Regi: Louis Malle. Manus av Patrick Modiano - förra årets Nobelpristagare i litteratur. Flickans far spelas av svenske Holger Löwenadler.