Boken om Boken

Vem annan än Niklas Rådström skulle komma på idén att skriva en roman om Bibeln? Möjligen Björn Ranelid. Men nu var det Rådström som gjorde det. I tio års tid har han hållit på med research och egentligen började det med att han skrev för scenen. Men så är han ju professor i berättande för scen, film och media. Resultatet blev en scenföreställning och romanen Boken. Inte är det en vanlig roman, precis. Första delen följer Gamla Testamantet ganska tätt och kronologiskt och känns som en repetition mera vardagligt skriven. Rådström berättar  på sitt eget sätt och låter en man - Gud? - skriva fram skapelsen, änglarna och människorna. Han blir bekymrad när hans skapelse tar över och vill bestämma själv. Vi möter en självkritisk Gud som blir alltmer ensam i Paradisets lustgård. I vissa lägen låter Rådström kvinnan säga mannens repliker. När vi kommer till andra delen hejdas man som läsare av att det blir en annan stil på texten. Kronologin är totalt uppbruten och Gamla och Nya Testamentets olika delar blandas friskt. Och äntligen får man en förklaring till vilka som döljer sig bakom den allmänna beteckningen Kvinnan och Mannen. Dessa två smög sig ombord på Noaks ark och har sedan framlevt sina liv som flyktingar. Man vill gärna att deras kärlekshistoria ska få ett lyckligt slut efter alla år av flykt, fångenskap, svält och umbäranden. Under en tid blir de dessutom åtskilda och lever på hoppet om ett återseende. Niklas Rådströms text är mycket poetisk. Humor saknas inte heller. Rådströms metaforer är slående och berättelsen sjuder av liv. Ofta tänker man att mycket äger sin aktualitet i dagens samhälle. Kanske ska man också se Boken som Rådströms utforskande av sin egen tro och sitt författarskap. Boken är ingen gapa-och-svälj-bok. Den kräver lite av sin läsare. Riktigt givande blir det om man har Bibeln som bredvidläsning.