Tosa nikki

  

Tosa nikki är en dagbok skriven av en man som hette Ki no. Tsurayuki och som egentligen var mest känd för sina kunskaper om poesi. 935 företog han en femtiofem dagar lång sjöresa från Tosa-provinsen till Kyoto. Dagboken är konstlöst och humoristiskt skriven om det vardagliga livet till sjöss. Den innehåller också tankadikter. Tosa nikki är det första kända exemplet på den i Japan så populära dagbokslitteraturen.

Jag hittade den i museishopen på Nationalmuseet i Tokyo.

Reslektyr

När jag hör författarnamnet Wilkie Collins (1824 - 1889) tänker jag automatiskt på The Moonstone (1868), den första engelskspråkiga kriminalromanen. Men nu har jag lånat hem ett gammalt gulnat och slitet ex av  spänningsromanen 
The Woman in white (1860). Den förefaller lovande. Bara bilden på omslaget. Ett mörkt hus i dimma. Kala trädgrenar. Det ser ut att vara höst. Såväl trädgård som hus ser ut att vara stadda i förfall.
När jag slå upp boken får jag veta att Julian Symons skrivit förord och noter. Förordet börjar så här:
"When Wilkie Collins died on 23 September 1889 he left characteristically clear instructions about the disposal of his remains. A cemetary was to be bought in Kensal Green, and a plain cross erected over the grave. No scarves, hatbands or feathers were to be worn at the funeral, the cost of which was not to exceed twenty - five pounds..."
Han hade tänkt över saken, Wilkie Collins, även inskriptionen på gravstenen. Där skulle stå hans fulla namn William Wilkie Collins och födelse- och dödsdagar åtföljt av orden "Author of the Woman in white and other works of fiction". Han satte alltså The Woman in white högst av alla sina romaner och det tyckte T. S. Eliot var en riktig bedömning.
Wilkie Collins var samtida med och god vän till Charles Dickens och lär även ha tagit intryck av honom.
Jag återkommer i ärendet.

Hjärtats fostran

Hjärtats fostran (L´education sentimentale 1869)  blev Gustav Flauberts sista roman. Här har han helt utvecklat den speciella berättarteknik som var hans egen och som man kunde se redan i Madame Bovary.
Flaubert bryter med romantiken och dess betonande av fantasin.
Han eftersträvade rytmen hos poesin och vetenskapens exakta språk.
Handlingen får stå tillbaka för intrycken; realismens visuella varseblivning.
Proust talar om att det är som att stå på en rullande trottoar och se allt glida förbi. Hjärtats fostran börjar med beskrivningen av en båtresa där stränderna tycks röra på sig och det förefaller som om båten stod stilla.
Tack vare ett arv var Flaubert ekonomiskt oberoende och kunde ägna all sin tid åt skrivande och resor. Dessutom skrev han mängder av brev bl. a. till författarkolleger som George Sand där han diskuterade sina projekt. 
Flauberts arbetsböcker är också givande stoff för forskaren.
Gustav Flaubert uppnådde precis det han önskat med sitt författarskap. Han gjorde skillnad för romankonsten. Synd bara att erkänslan kom så långt efter hans död.
Den upplaga av Hjärtats fostran som jag fjärrlånat kom 1951 i översättning av
Ellen Witting

Bilden är lånad ur boken

och med fina illustrationer av Yngve Svalander.
Hur vore det med en nyöversättning, förresten? Många anser att Hjärtats fostran är Gustav Flauberts bästa roman.

Borgarklassens diskreta charm

Gustave Flauberts (1821 - 1880) sista och ofullbordade roman blev Den eviga dumheten. Berättelsen om Bouvard & Péuchet (1881). Den kom ut på svenska så sent som 2006 i översättning av Monika Lundgren på h: ströms förlag. 
Två pensionerade kopister flyttar ut på landet och ger sig entusiastiskt i kast med skötseln av den lantegendom de förvärvat. I den hanteringen kommer de i kontakt med många olika vetenskaper som jordbruk, trädgårdsskötsel, psykolgi, medicin, religion, psykologi och pedagogik. Allt vill de lära sig. Allt misslyckas de med. (Naturligtvis till de övriga bybornas illa dolda förtjusning). Flaubert gisslar övertron på vetenskaperna och borgerlighetens naiva anammande av allt nytt; "... en svidande vidräkning med artonhundratalets hela upplysningsprojekt..."
Flaubert älskade att skriva satir om den borgerlighet han själv tillhörde.
Postumt kom Lexikon över vedertagna åsikter (1910; på svenska 2008 tolkad av Hans Johansson på Bakhåll). Den kan sägas höra samman med Den eviga dumheten. Lexikon över vedertagna åsikter är en handbok i konversationskonsten, "... en behändig förteckning över allmänt vedertagna åsikter att använda sig av i det snirkliga umgängeslivet..." 
Flaubert blev ju inte så gammal, men han hann med det otroliga. Dessvärre blev han inte så känd under sin livstid. Hans författarskap har växt efter hans död. Den största publika framgången han fick uppleva var med Tre berättelser som kom ut 1877. Utöver författandet skrev han brev till vänner och kolleger och diskuterade sina olika projekt.

Omläsning: Madame Bovary

Radioföljetongen

Madame Bovary av Gustave Flaubert från 1857 i nyöversättning av 
Anders Bodegård och i utmärkt uppläsning av Philip Zandén.
Enligt gängse uppfattning handlar Madame Bovary om det onyttiga med romanläsning. Emma Bovarys olyckliga liv var beviset. Hon levde av läsning, dagdrömmar och promenader. Men om man läser i Den blå tvålen. Romanen och konsten att göra saker och ting synliga av Sara Danius kapitlet som heter Flauberts klichéer så anser hon att Emma Bovary tillgrep den utväg hon gjorde på grund av svåra ekonomiska bekymmer. Dessutom redovisar Sara Danius forskning som visar att Madame Bovary egentligen handlar om skrivande och skrift. Emma Bovary ville gärna skriva för nöjet att skriva och så småningom tänkte hon sig en roman. En brevroman. För hon skrev brev till sina älskare. Även sedan de gjort slut. En annan skrivande person var journalisten och apotekaren Homais som Flaubert är svår emot men som egentligen kanske är en annan sida av honom själv.
Marcel Proust har skrivit insiktsfullt om Flaubert liksom Baudelaire.
Thomas Bernhard räknas som arvtagare vad det gäller gisslandet av dumheten och borgerlig instängdhet.

Eja vore man där!

Spoon River - koncert på Dramatens lilla scen.
Romeo & Julia - kören  bjuder på poesi och musik.
Den amerikanske författaren Edgar Lee Masters (1869 - 1950) är egentligen endast känd för 
Spoon River Anthology som kom ut 1915. ELM hade en framgångsrik advokatbyrå men odlade sina litterära intressen vid sidan om.
Spoon River Anthology är en serie gravskrifter där de döda kommer till tals och avslöjar hur saker och ting förhållit sig. De berättar från andra sidan graven om sådant som de aldrig kunnat säga i livet.
Författaren har erfarenheter från livet i ett par småstäder i Illinois och det är dem han använder.
Men det finns döda som är missnöjda med sin placering på kyrkogården och det stämmer inte att
"graven allt förliker, himlen allt förklarar" (som J O Wallin skriver i sin dikt Jordens oro viker).

Judge Somers

How does it happen, tell me
That I who was most erudite of lawyers,
Who knew Blackstone and Coke
Almost by heart, who made the greatest speech
The court - house ever heard, and wrote
A brief that won the praise of Justice Breese - 
How does it happen, tell me,
That I lie here unmarked, forgotten,
While Chase Henry, the town drunkard,
Has a marble block, topped by an urn,
Wherein Nature, in a mood ironical,
Has sown a flowering weed.

Platt som ett holländskt landskap

Jag läser vidare i Radikaler och viktorianer av Ruth Halldén och kommer till Anthony Trollope, (1815 - 1882).

Ännu en viktoriansk författare som var omåttligt populär under en tid och sedan glömdes bort.

Trollope skrev breda familjeromaner som lämpade sig väl för högläsning.
Han var lättläst och fick en mycket vid läsekrets. Trollope räknades inte som lika "fin" som George Eliot, Charles Dickens eller Thackeray. Han rörde sig fritt mellan olika samhällsklasser i romanerna som var många och omfångsrika.
Han blev mycket folkkär.

Men Henry James kallade honom "platt som ett holländskt landskap" och Virginia Woolf ägnade honom ingen uppmärksamhet alls.

Men sedan kom en vändning. Det kom ut en rad biografier och det bildades ett Trollope - sällskap.

Trollopes uppväxt var ganska sorglig. Han kom från ett högre medelklasshem, men fadern lyckades inte försörja familjen. Den företagsamma modern började då skriva underhållningsromaner och reseskildringar.
Anthony Trollope lyckades inte bra i skolan; han var mobbad och räknades vara på gränsen till efterbliven.

Så småningom vaknade han till och fick  arbete som kringresande postinspektör. 

Han trivdes utmärkt med resandet och började skriva ner intryck av människorna omkring sig. Och till slut föll det honom in att han kanske kunde gå i moderns fotspår.

Det visade sig att han skrev lika snabbt och lätt som hon och han gjorde inga ändringar.

1855 slog han igenom med The Warden, som enligt Ruth Halldén är ett av mästerverken inom den engelska litteraturen. The Warden inleder en serie om sex romaner The Chronicles of Barsetshire. Den sista romanen i serien The Last Chronicle of Barset kom ut 1867.

Romanerna tilldrar sig i en liten fiktiv stad i södra England.

Landskapet Barsetshire sammanfaller ungefär med Dorset.

Trollope intresserar sig särskilt för prästerskapet och lågadeln.

Och han visar sig vara en utmärkt kvinnoskildrare.

Kvinnorna är ofta intelligenta, starka och handlingskraftiga i motsats till sina mera slätstrukna män.
Trollope hade många berömda fans och  Henry James lär ha ändrat inställning
och dessutom påverkats av Trollope  i det egna skrivandet.
Allt som allt blev det 47 romaner, några novellsamlingar och reseskildringar.
Så produktiv som han var hade han aldrig fått Nobelpriset i litteratur.
Fråga Joyce Carol Oates! 

SÅ HÄR
skrev jag efter att ha sett ett antal BBC - filmer som bygger på Trollopes romaner.

Livet på landet

Kilvert´s Diary - engelskt lantliv 1870 -1879 sådant det tedde sig för prästmannen Francis Kilvert (1840 - 1879). 

William Plomer gjorde urvalet och skrev förordet.

Francis Kilvert föddes i Wiltshire och kom att arbeta både i Wales och Wiltshire.

Han var mycket omtyckt; var ung och charmerande och räknades som en tillgång i sociala sammanhang. 

Men hans dåliga ekonomi gjorde att han trots det inte var något gott parti.

Francis - Frank - Kilvert skrev dagböcker. Han var en god iakttagare, intresserad av människor, vardagsliv, naturen och med sinne för detaljer.

Dagböckerna har kommit ut i olika utgåvor och urval. 

Man har till och med gjort en Kilvert för barn.

Kilverts nyblivna hustru blev änka efter en månads äktenskap (maken dog av bukhinneinflammation) och hon censurerade de delar av dagboken som handlade om henne och deras första tid tillsammans. 

Andra släktingar förstörde av okänd anledning flera  andra delar.

Från början fanns det 22 delar av dagboken.

De fyra delar som nu finns kvar bevaras på The Nationla Library of Wales.

1976 gjorde BBC en TV - dokumentär om Francis Kilvert kallad  

Vicar of this Parish.

En dramatisering gjordes också. 

Inte heller dessa program finns att få tag i längre.

Men - i januari 2013 kommer en ny Kilvert´s Diary på förlaget

Vintage Classics. 

Klassikersommar. 3

Nu gick det undan!

Plötsligt läste jag Kung Salomos skatt av Henry Rider Haggard (1856 - 1925). Och det med ett visst nöje. Den kom ut 1886;  tre år efter Skattkammarön av Robert Louis Stevenson.

Kung Salomos skatt är en äventyrs- och eller pojkroman; en blandning av Odysséen, Skattkammarön och Indiana Jones kryddat med Gamla Testamentet och Ingoldsby Legends.

Rider Haggard låter jägaren Allan Quatermain skriva boken. Han går motvilligt med på det eftersom hans båda kumpaner, Henry Curtis och John Good enträget ber honom. Han berättar för sin son Harry.

Kung Salomos skatt tilldrar sig i Kapprovinsen. Rider Haggard var väl förtrogen med Sydafrika eftersom han skickats dit efter avslutad skolgång för att göra sin lycka i den koloniala administrationen.

Den livliga miljöbeskrivningen gör att man ser berättelsen i bilder. Kung Salomos skatt är också filmad åtskilliga gånger. Senast med Richard Chamberlain som Allan Quatermain.

Den gråhårige Allan Quatermain,  den ljuse vikingen Henry Curtis och den lille, mörke John Good med monokel och löständer ger sig ut för att leta upp Henry Curtis försvunne bror. Denne i sin tur gav sig iväg efter guldet och diamanterna i Kung Salomos skattkammare. De har en bristfällig kartskiss och med den som enda hjälpmedel ger de sig iväg mot okända äventyr.

Naturligtvis har de ett antal infödda tjänare, spejare och vägvisare med sig. De möter svält, uttorkning och död. Och till slut även den elake kung Twala och den hemska, uråldriga häxan Gagool i Kukuanaland.

Kung Twalas undersåtar är helt underkuvade och närmast paralyserade av skräck. En gång om året anställs häxjakt under vilken manliga häxor godtyckligt utses av Gagool och hennes hantlangare som är gamla kvinnor med fiskblåsor i håret och ormskinn på ryggen. Jungfruoffer förekommer också.

Blodig elefantjakt och  ingående stridsskildringar får det att vända sig i magen på mig och jag hoppar över några sidor. Elfenben var mycket åtråvärt.

Kulturkrockarna är många. Kvinnor och infödingar ses med misstro, även om det finns lysande undantag. En viss godmodig humor glimtar till då och då. 
Ofta sitter männen runt lägereldar och berättar historier.

Guldet och diamanterna då? Och den försvunne?
Ja, det är sådant man får veta om man läser Kung Salomos skatt

Denna upplaga av Kung Salomos skatt är utgiven av Bonniers Folkbibliotek.

Längst bak i boken finns en frågelista: Vilka böcker har Ni inte läst?

Och så kommer listor över GFB:s ordinarie serie,  BFB:s kvartalsböcker och BFB:s Juniorserie.

Lite kul det också.

Klassikersommar. 1

Nu har jag läst den första klassikern för sommaren.

Och det blev ingen av dem som fanns med på Lyrans klassikerlista i läsutmaningen Klassikersommar

och som jag tänkt att jag skulle läsa.

Det blev i stället  

Den eldröda bokstaven 

av  Nathaniel Hawthorne (1804 - 1864).

Författaren växte upp i mycket puritansk miljö i New England i den lilla staden Salem i närheten av den större staden Boston i delstaten Massachusetts. Hawthorne arbetade tidvis som tulltjänsteman, men han närde hela tiden en längtan efter att bli författare. Kultur var bara strunt i en puritans ögon, men Hawthorne verkade i det tysta. 

Han skrev mycket och var sin egen strängaste kritiker. När romanen  

The Scarlet Letter kom ut 1850 blev den en omedelbar framgång.  

Den eldröda bokstaven först 1954 på svenska. 

1950 - talet blev Hawthornes andra storhetstid.

Romanen handlar om den unga Hester Prynne som stöts ut ur det puritanska samhället eftersom hon fött ett utomäktenskapligt barn. Folkets dom är stenhård. Hon tvingas bära ett stort rött broderat A (adultress) fastsatt med en nål på bröstet. Hon och hennes dotter Pearl bosätter sig i en ensligt belägen stuga. Hester försörjer dem med sina konstbroderrier. Under sju (svåra) år kommer A:et att få andra betydelser såsom "able" och till slut "angel". Hester bär med stoiskt lugn sin bestraffning och sitt utanförskap. Hon griper tyst in när behov finns vid sjuk- och dödsbäddar.

Hela tiden tiger Hester om barnafaderns identitet. Inte heller röjer hon sin vetskap om den ondskefulle läkaren Roger Chillingworth.

Tidsmässigt är romanen förlagd till 1650-talet. Den är ödesmättad som en berättelse av Thomas Hardy men kanske inte fullt så tragisk.Hawthorne säger själv att romanen vilar på en verklig händelse och att de olika karaktärerna har levande förebilder. The Scarlet Letter är ett triangeldrama där kontrahenterna skildras med psykologisk skicklighet. Människorna känns inte omoderna

The Scarlet Letter har kallats den första amerikanska psykologiska romanen. Henry James hade Hawthorne som förebild och har också skrivit en biografi om honom. Hawthorne skriver i långa snirkliga meningar med många bisatser.

Det tar en stund att komma in i läsningen, men romanen är väl värd det.

Och varför inte lägga till Huset med de sju gavlarna när man ändå är igång?

Författaren växte upp i ett hus med sju gavlar.

Någon har kallat Hawthorne för sin tids Kafka. 

Och hans barn tyckte att pappa var världens bästa lekkamrat. 

Hawthorne hade också sinne för pengar och politik; god mat, vackra kvinnor och starka cigarrer!

En ganska trevlig karl, tycks det!

Kartusianklostret i Parma

I Vandring med favoriter av  
Helen af Enehjelm hittar jag en essä om Stendhal med rubriken

Den borne författaren. Av Enehjelms två favorittitlar, Rött och svart och Kartusianklostret i Parma sätter hon den senare först.

Stendhal (1783 - 1842) var liten, tjock och ganska ful och hade ingen större framgång hos kvinnor. 
Han skrev om allt som han drömde om att uppleva i livet. Många av de kvinnokaraktärer han bygger upp beskriver den kvinna Stendhal skulle varit om inte om varit om.

Egentligen hette han Henri Beyle men adlade sig sedan på egen hand och kallade sig de Beyle för att sedan ta sig namnet Stendhal som han valde av en slump efter en plats i Tyskland. På så sätt blev den berömde författaren inte släkt med sin far. Eller rättare sagt tvärtom. Det fanns nämligen fyra  personer som Henri Beyle tyckte riktigt illa om; sin far, sin moster, kusin Pierre samt en abbé som med sin mörka religiositet gjort livet surt för honom under uppväxten.

Stendhal älskade Italien lika mycket som han avskydde födelseorten Grenoble.

Han prövade olika yrken som militär, specerihandlare och diplomat innan han slutligen blev författare. 

Stendhal skrev reseskildringar, konstkritik och romaner. 

Det  litterära genombrottet kom med Rött och svart 1930.

Tre år innan han föll ihop på gatan och dog (det är ingen skam att dö på gatan bara man inte gör det med vilje, sa Stendhal) fick han stor litterär framgång med Kartusianklostret i Parma (1839) , vilken av många 

(till exempel Horace Engdahl) anses vara hans bästa roman. 

Nu är frågan om jag inte rent av lägger till Kartusianklostret i Parma på 

Lyrans läsutmaning - Sommarklassiker. 

Evt. på bekostnad av någon annan titel. Jag sover på saken.

Klassikersommar

Lyrans läsutmaning - Klassikersommar

100 klassiker valda av Lyran

Fetstila titel + författare om du läst boken
Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren  

Kursivera de titlar du vill läsa 

* efter boken betyder att du aldrig hört talas om boken/författaren
+ efter boken betyder att du äger den
x efter boken betyder att du påbörjat men inte läst ut den

Jag kursiverar inte de jag vill läsa eftersom jag  vill läsa alla.  
Jag markerar däremot med rött de titlar jag tänker läsa i sommar.

1. Chinua Achebe: Allt går sönder +

2. Carl Jonas Love Almqvist:Drottningens juvelsmycke

3. Isabel Allende: Andarnas hus

4. Martin Andersen Nexö: Ditte människobarn

5. Stina Aronson: Hitom himlen

6. Jane Austen: Stolthet och fördom +

7. Honoré de Balzac: Pappa Goriot +

8. Charles Baudelaire: Ondskans blommor

9. Samuel Beckett: I väntan på Godot

10. Harriet Beecher Stowe: Onkel Toms stuga

11. Victoria Benedictsson: Fru Marianne  +

12. Frans G. Bengtsson: Röde Orm  +

13. Hjalmar Bergman: Markurells i Wadköping  +

14. Giovanni Boccaccio: Decamerone delvis, i alla fall

15. Karin Boye: Kallocain

16. Bertholt Brecht: Mor Courage och hennes barn

17. Fredrika Bremer: Hertha

18. Anne Brontë: Agnes Grey

19. Charlotte Brontë: Jane Eyre +

20. Emily Brontë: Svindlande höjder +

21. Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita. x   Har försökt

22. Italo Calvino: Om en vinternatt en resande

23. Albert Camus: Främlingen +

24. Cao Xueqin: Drömmar om röda gemak

25. Cervantes: Don Quijote

26. Joseph Conrad: Mörkrets hjärta  +

27. Dante Alighieri: Den gudomliga komedin delvis.

28. Daniel Defoe: Robinson Crusoe  +

29. Charles Dickens: Oliver Twist  +

30. Fjodor Dostojevskij: Brott och straff  +

31. Alexandre Dumas d ä: De tre musketörerna

32. Marguerite Duras: Älskaren

33. T S Eliot: Det öde landet  +

34. Euripides: Medea

35. William Faulkner: Absalom, Absalom

36. F Scott Fitzgerald: Den store Gatsby  +

37. Gustave Flaubert: Madame Bovary  +

38. Flygare-Carlén, Emilie: Rosen på Tistelön  +

39. Per Anders Fogelström: Stockholms-serien

40. Gabriel García Márquez: Hundra år av ensamhet +

41. André Gide: Den omoraliske

42. Johann Wolfgang von Goethe: Den unge Werthers lidanden  +

43. Maksim Gorkij: Min barndom  +

44. Graham Greene: Brighton Rock  +

45. Knut Hamsun: Markens gröda  +

46. Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejk

47. Joseph Heller: Moment 22  +  men jag har sett filmen

48. Ernest Hemingway: Den gamle och havet   +

49. Hermann Hesse: Stäppvargen   +

50. Homeros: Odysséen  +

51. Henrik Ibsen: Et dukkehjem

52. Eyvind Johnson: Strändernas svall  +

53. James Joyce: Ulysses  vissa delar, med reader´s guide  +

54. Franz Kafka: Processen  +

55. Yasar Kemal: Låt tistlarna brinna!

56. Kleve, Stella (Malling, Mathilda): Bertha Funke  +

57. Pär Lagerkvist: Barabbas +

58. Selma Lagerlöf: Kejsarn av Portugallien +

59. Lidman, Sara: Lifsens rot

60. Väinö Linna: Okänd soldat +

61. Ivar Lo-Johansson: Kungsgatan  +

62. Thomas Mann: Huset Buddenbrook +

63. Harry Martinson: Nässlorna blomma +

64. Moa Martinson: Kvinnor och äppelträd +

65. Vilhelm Moberg: Utvandrar-serien  +

66. Molière: Tartuffe  +

67. Elsa Morante: Historien  +

68. Morrison, Toni: Älskade

69. Vladimir Nabokov: Lolita +

70. George Orwell: 1984 +

71. Boris Pasternak: Doktor Zjivago   men jag har sett filmen

72. Francesco Petrarca: Kärleksdikter

73. Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt (Combray)  +

74. Erich Maria Remarque: På Västfronten intet nytt

75. J. D. Salinger: Räddaren i nöden  +

76. Cora Sandel: Alberte-serien +

77. Sapfo: Dikter och fragment

78. William Shakespeare: Macbeth  +

79. Mary Shelley: Frankenstein +

80. Sofokles: Konung Oidipus  +

81. Solzjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv +

82. John Steinbeck: Vredens druvor +

83. Stendhal: Rött och svart  +

84. Bram Stoker: Dracula  +

85. Robert Louis Stevenson: Dr Jekyll och Mr Hyde

86. August Strindberg: Röda rummet  +

87. Snorre Sturlasson (?): Egil Skallagrimssons saga

88. Jonathan Swift: Gullivers resor  +

89. Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken +

90. Anton Tjechov: Damen med hunden +

91. Lev Tolstoj: Anna Karenina

92. Mark Twain: Huckleberry Finn  +

93. Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter

94. Jules Verne: Jorden runt på 80 dagar +

95. Voltaire: Candide +

96. Oscar Wilde: Dorian Grays porträtt +

97. Woolf, Virginia: Mot fyren +

98. Wägner, Elin: Pennskaftet +

99. William Butler Yeats: Tornet

100. Émile Zola: Thérèse Raquin +

+ Loti. Pierre, Islandsfiskare
+ Haggard, Rider, Kung Salomos skatt 

Planering för våren

Läsecirkelsböcker till våren blir
Jane Eyre av Charlotte Brontë

Sargassohavet av Jean Rhys

En dåres försvarstal av August Strindberg.





En bok väljs senare beroende på vad som kommer ut i pocket under våren.

I korgen ligger Elizabeth Gaskells bok om
Charlotte Brontë
samt Jenny Uglows biografi om Mrs Gaskell

Av höstens läsecirkelböcker återstår Albert Camus, Främlingen.

Det kan aldrig bli för mycket av Selma

Cecilia Tiréus, socionom och diakon, berättar engagerat och kunnigt om Selma Lagerlöf och hennes kära författarhustrur.
Hon har läst breven mellan Selma Lagerlöf, Sophie Elkan och Valborg Olander som blev frisläppta efter 1990.
En del av kärleksbreven mellan Selma Lagerlöf och Sophie Elkan brändes dock direkt. Sophie Elkan var den som ordnade Selmas resor långt sedan förhållandet dem emellan tagit slut. Båda var författarinnor och hade gamla mödrar att dra försorg om.
Valborg Olander utbildade lärare och var politiskt aktiv. Hon träffade Selma Lagerlöf för att be henne skriva ett inlägg i en läsebok för folkskolan. Det blev början till Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Ganska omgående blev Valborg Olander den som fick läsa Selma Lagerlöfs manus.
Till Sophie Elkans stora sorg.

När Selma Lagerlöf vann "dynamitpengarna" åkte hon, systern Gerda och Valborg Olander till Stockholm för Nobelfesten. Sophie Elkan var också medbjuden. Och det var hon som fick sitta vid honnörsbordet med pristagaren. Valborg Olander delade visserligen rum med Selma Lagerlöf men fick en mera blygsam placering vid festligheterna.
Nu fick jag omedelbart lust att läsa Sophie Elkan av Eva Maria Ulvros och
Du lär mig att bli fri - brevväxlingen mellan Selma Lagerlöf och Sohie Elkan och
En riktig författarhustru - brevväxlingen mellan Selma Lagerlöf och Valborg Olander. Entusiasmen smittade av sig.

Favoritklassiker

Lyrans TEMATRIO denna veckan: Favoritklassiker

1. Brott och straff (1866) av Fjodor Dostojevskij.
Vilken nerv, vilket driv, vilken spänning! Och filosofiska resonemang om brott och straff och lidande. Humor saknas inte heller.

2. Rött och svart (1830) av Stendhal.
Kärlek och politik i Frankrike strax före julirevolutionen 1830.

3. Hemkomsten (1878) av Thomas Hardy.
Heden är en annan titel på den här romanen och man kan säga att Egdon Heath i författarens fiktiva landskap Wessex är en av huvudkaraktärerna i boken.

Klassikertävling

Therese i DANTES BIBLIOTEK har utlyst Klassikertävling. Den pågår till och med kl 18 den 5 september. Man väljer en pocketklassiker och motiverar varför man skulle vilja ha just den.
Therese väljer ytterligare en klassiker på eget bevåg efter att ha snokat runt på ens blogg.
Har man ingen blogg blir det mailkonversation.

Och så refererar man till Dantes bibliotek på sin blogg, så klart!

Bedårad, bedagad, förledd

Det går så där med sommarläsningen. Den planerade, alltså. Men det går desto bättre med den oplanerade. Bloggtipsen står som spön i backen och jag faller för det ena efter det andra; Dorothy Sayers, som flera betygat sin vördnad, Mary Stewart som är en av
Inky fingers favoriter, Eyvind Johnson som
Ingrid skrivit om och allra senast Anthony Trollope (1815 - 1882) som Hannele kommenterat på sin blogg.
Tre filmer i serien BBC Classics har jag sett och roats av. Engelsk medelklass på 1800-talet, och samhällssatir med humor och ironi. Anthony Trollope har sinne för sociala orättvisor och han står definitivt på kvinnornas sida medan männen ofta karikeras.
Efter dessa tre filmer tänker jag försöka läsa Kan du förlåta henne? (Första delen av Palliser Novels.) Den förefaller väldigt ordrik. Meningarna slingrar sig i rad efter rad, men översättaren, Roland Adlerberth, har gjort ett gott arbete och man kommer snart in i rytmen. Anthony Trollope vänder sig förtroendefullt till läsaren och överlåter en del av ansvaret för berättelsen. Precis som det måste vara. Anthony Trollopes Autobiography lär vara något utöver det vanliga så det fick bli en beställning på Adlibris.
På Trollope-sällskapets hemsida finns en bl. a. en förteckning över Anthony Trollopes otroliga produktion. Han blev ju inte mer än 67 år men han använde verkligen tiden väl.

Lusläsning pågår

Redan som mycket ung försökte jag läsa Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Men det gick inte bra alls. Raskolnikov irriterade mig bara. Jag tyckte att han var överspänd och allmänt fånig.
Och dum.
Däremot gav jag mig vid samma tid på Idioten och det blev en andlös läsupplevelse.
På sätt och vis skulle jag vilja läsa om den också, men jag vill inte förstöra min ursprungliga upplevelse, så jag vågar inte.
I alla fall så ska vi diskutera Brott och straff i läsecirkeln i augusti. Nu läser jag sakta och mycket noga och njuter i fulla drag. Det blir mycket att diskutera. Jag tycker fortfarande att Raskolnikov är djupt osympatisk som människa. Men vem vet. Jag kanske ändrar mig under resans gång.
Brott och straff har nyligen kommit ut i pocket i Bonniers klassikerserie.

Tunn & torr som en pris snus

Så beskriver sig författarinnan till Onkel Toms stuga, Harriet Beecher Stowe.
När hon var 25 gifte hon sig med en man, kyrkoherde Calvin Stowes, som hon beskriver så här
"... rik på grekiska & hebreiska, latin & arabiska, & tyvärr! rik på intet annat..."
Harriet Beecher Stowe skulle ha fyllt 200 år idag.
Förrförra århundradets största försäljningssuccé (vid sidan om Bibeln) är idag tämligen okänd tror författaren Nalle Valtiala i dagens intressanta, tänkvärda och lärorika UNDERSTRECKARE

I svensk översättning kom Onkel Toms stuga först som följetong i Aftonbladet och i bokform 1853.
I min läsecirkel kom förslag om att läsa Onkel Toms stuga till hösten, men den finns inte att köpa i pocket på svenska. Förvånande?

Tuff brud i lyxförpackning

Kul med klassiker i pocket. Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette (1634 - 1693) är utgiven av Albert Bonnier Förlag. Klassiker.
Översättning och kommentar av Eva Alexandersson. I Birgit Munkhammars förord kan man bl. a. läsa att det egentligen var Nicolas Sarkozy som fick fart på fransmännens läsning av Prinsessan de Clèves. Han hade flera gånger uttalat sig nedsättande om den och då ryckte fransmännen ut till försvar. Det gjordes en knapp med texten Jag läser prinsessan de Clèves och det blev ett motto för klassikerläsning.
Lotta Kühlhorn har gjort omslaget. I bästa Djävulen bär Prada-stil