Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa under hösten

Ugglans & Bokens tisdagstrio vecka 37: Böcker jag ser fram emot att läsa under hösten

1. Hilary Mantel, Spegeln och ljuset

Del tre i Mantels serie om Oliver Cromwell. Med mod, list och brutalitet har Thomas Cromwell klättrat från samhällets bottenskikt till en plats som Henrik VIII:s högra hand. Nu, 1536, har han administrerat avrättningen av kungens andra hustru, Anne Boleyn, något som väckte ont blod bland många av Englands mäktiga

2. Suad Ali, Dina händer var fulla av liv

Vi får följa Nora från barndomen i Baidoa, via gymnasietiden i Somalias huvudstad Mogadishu, genom de begynnande orosåren i landet, när klankonflikterna och politisk instabilitet växer sig allt större. Till sist finns ingen annan utväg än att försöka lämna landet.

3. Sara Danius, Sidenkatedralen

Efter succéerna Den blå tvålen och Husmoderns död arbetade Sara Danius med två projekt som aldrig hann färdigställas; en samlingsvolym med publicerade artiklar och essäer i skilda ämnen, samt en bok om hennes favoriter inom fotokonsten. Sidenkatedralen samlar dessa projekt i en volym.

Min alltför vackra syster

Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella var promenadsällskap för några veckor sedan. Jag tyckte mycket om den och nu har jag skumläst och jag tycker fortfarande mycket om den. Det finns en värme i den och ett poetiskt drag som tilltalar. Terese och Angelina är systrar. Angelina är vacker som en dag; hon är sin mors avbild. Terese, den äldsta, är mera oansenlig; blond och tillbakadragen. Hon är en betraktare och också den som berättar sin familjs historia. Sorgliga historia skulle en kunna säga. Pappa, Nardino Sozzu, och mamma Caterina är fattiga bönder i Puglia i Italien. Jorden ägs i princip av två rika män som hanterar allt och alla helt efter eget behag. Kampen mellan fattiga och rika präglar människorna mycket mer än det pågående andra världskriget. Nardino kommer hem ifrån kriget som en bruten och utmärglad man, men han hämtar sig. Under hans frånvaro har Caterina tvingats vidta åtgärder som kommer de svartklädda gummorna att tissla och tassla bakom ryggen på henne. Skam och förtal drabbar familjen Sozzu. Farmor Assunta är inte heller den som skräder orden. Caterinas skönhet är familjens olycka, säger hon. Hon står för visheten i familjen och farfar Armando har berättandets gåva. Angelina känner att hon är ämnad för något annat någon annanstans. Hon tvärvägrar att gifta sig med den man hennes far valt ut åt henne. Ingen märker att Terese älskar den mannen som heter Giacomo. Terese står helt i skuggan av sin olycksaliga syster. Min alltför vackra syster innehåller många berättelser; en hel del vidskepelse och många träffande metaforer. Jag associerar till storfilmen 1900 och de svartklädda gummorna som samlar sig som korpar kring farfars dödsbädd för tankarna till de små svarta gummorna i Zorba. Naturligtvis ligger en jämförelse med Elena Ferrante också nära till hands. I så fall tycker jag bäst om Ventrella.

Titel: Min alltför vackra syster

Författare: Rosa Ventrella

Översättare: Malin Emitslöf

Förlag: Piratförlaget

Tryckår: 2020

Antal sidor: 293
 

En smakebit på söndag

"Farmor säger ofta:"Oro ger små saker långa skuggor." Men tänk om det var en stor sak. Skuggan som faller över mig är mörk och ohygglig, nästan levande. Jag är uppe före soluppgången för att hjälpa Okaasan, mor, med frukosten som består av vitt ris, grillad fisk och misosoppa, men jag är inte hungrig. Min mage är för full av oro. Jag är nästan arton år och imorgon börjar min omiai, mötet för mitt arrangerade äktenskap. Fast numera, när amerikanska ideal förklarat krig mot den här urgamla traditionen, är det bara själva presentationen som är arrangerad. Att ha möjlighet att få välja och få tillåtelse att göra det är givetvis två helt skilda saker. Det är det som är min utmaning. En av alla jag står inför. "Snart, Naoko, ska du få träffa Satoshi och säkra våra framtida intäkter", säger Taro (Oniisan, äldste bror) belåtet.  - "Ett ödesbestämt parti", tillägger farmor när hon kommer inhasande bakom dem. Hennes tunna läppar dras till ett leende med stängd mun, så att de slappa kinderna blir runda. Räknas inte kärlek? Jag ställer en kopp te framför farmor och häller omsorgsfullt upp te åt henne. "Men alla har gått med på att först träffa min utvalde. Jag besvarar hennes leende med slutna läppar. Ett äktenskap med Satoshi är min familjs bestämda förslag . Ett äktenskap med Hajime är min djupaste förhoppning."

Från sidorna 17 och 18 i Kvinnan i den vita kimonon av Ana Johns

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Idag är det  Vidar, Astrid Tereses man, som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Väktare

Jag hade inte läst något av Dean Koontz tidigare men så såg jag på flera bloggar att Väktare skulle vara det bästa Koontz skrivit och då tänkte jag att då börjar jag med den. Det var inte det lättaste, för i närområdet finns den endast på ett enda litet bibliotek; en tjock, sliten pocketbok med svårläst stil ifrån Bra Böcker. Väktare kom ut redan 1987 på originalspråket och 1988 på svenska. Och spännande är den från början till slut. Travis Cornell är en människa som helst håller sig för sig själv. Han har upplevt så många sorgliga förluster i sitt liv att han aldrig mer vill ha några mänskliga relationer mer. Travis är en vältränad före detta militär som arbetat en tid som mäklare. Under ett av sina strövtåg i skogen finner han en herrelös hund, en retriever som verkar lite skadad och mycket skrämd. Travis, som också hör prasslet i buskarna, känner sig iakttagen och skrämd. Så småningom om sprider sig ryktet om två hundar som rymt ifrån ett vetenskapligt forskarlaboratorium där en gjort experiment med hundars hjärnor och beteenden. Golden rertrievern är snäll men den andre, monstret som fått arbetsnamnet Outsidern, är tränad för att döda. Och han hinner döda några stycken. Den federala polisen försöker tysta ner hela historien, medan den lokala tycker att folk borde få veta. Vänskapen mellan en federal polis och en lokal sheriff får sina törnar, men den håller. Den blyga och förtryckta Nora Devon får luft under vingarna när hennes demoniska faster dör och Nora får ärva huset. Travis och hon träffas och han vinner hennes förtroende genom ett oändligt tålamod. Tillsammans upptäcker de att retrievern är ovanligt begåvad och lättlärd. De kallar honom Einstein. Uppdragsmördaren Vince Nasco, som lider av storhetsvansinne, servar maffian. Han är tyst, snabb och totalt renons på känslor. Miljön är södra Kalifornien. Här strider det onda med det goda. Outsidern leder drevet mot Einstein. En kommer att tänka på Kain och Abel; djurförsök, mänsklig klåfingrighet och psykisk misshandel. Dean Koontz berättar om läsarnas önskan om en fortsättning på Väktare. Jag tycker att han är mycket klok som inte låtit sig förledas. Väktare är mycket spännande och lättläst och sympatisk på något sätt. Jag tror att jag måste läsa något mer av Koontz för att se om det goda intrycket består.

Titel: Väktare

Författare: Dean Koontz

Översättare: Eva Mazetti - Nissen

Förlag: Bra Böcker

Tryckår: 1988

Antal sidor: 427

 

Fem en fredag v. 36: Längd

Vad är det längsta du åkt med bil?

Till Ligurien i norra Italien   

 

Vad är det längsta du har sprungit?

 

Det vet jag verkligen inte. I tävling var det korta explosiva sträckor. 80 m, tror jag det var. Men sedan sprang jag i skogen på orientering. Och då sprang jag extra långt eftersom jag aldrig kom rätt

 

Hur lång tid tar det att göra dig i ordning på morgonen?

Max 10 min

 

Hur länge väntar du på någon innan du undrar var den är?

 

Det beror på vem det är och hur punktlig vederbörande brukar vara. 

Maken får inte dröja länge efter angiven tid, för då tror jag att det hänt något.

 

Hur långt skulle du gå för att få som du vill?

Beror på vad saken gäller. Är det viktigt för mig kan jag uppbåda både tålamod och allt annat som behövs för att få igenom min sak. Kanske lite tjyv - och rackarknep också.

för fler svar se elisamatilda

Helgfrågan v. 36

 

Mias helgfråga v. 36 

Vad tycker ni om digitala releasefester?

Har aldrig varit med om någon sådan. Men det kan väl inte vara något vidare? En missar ju allt vad mingel och kontakter heter. Författarintervjuer fungerar bra digitalt i brist på the real thing.

Något festtips?

Tja, så länge en kan vara ute går det ju att ha lite mindre fester i alla fall. Maten kan ju portionsförpackas och avståndet går ju att upprätthålla.

Veckans kulturfråga v. 36

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 36:

Vilken bok ser du mest fram emot att läsa i höst?

Sidenkatedralen och andra texter av Sara Danius. Vid sin död arbetade Sara Danius med två projekt; en samlingsvolym med publicerade artiklar och essäer i skilda ämnen, samt en bok om hennes favoriter inom fotokonsten. Sidenkatedralen samlar dessa projekt i en volym. Enligt Albert Bonniers förlag kännetecknas Sara Danius texter av bildning och briljans och det är så sant som det är sagt. Sidenkatedralen beräknas komma ut i mitten av oktober.