Väktare

Jag hade inte läst något av Dean Koontz tidigare men så såg jag på flera bloggar att Väktare skulle vara det bästa Koontz skrivit och då tänkte jag att då börjar jag med den. Det var inte det lättaste, för i närområdet finns den endast på ett enda litet bibliotek; en tjock, sliten pocketbok med svårläst stil ifrån Bra Böcker. Väktare kom ut redan 1987 på originalspråket och 1988 på svenska. Och spännande är den från början till slut. Travis Cornell är en människa som helst håller sig för sig själv. Han har upplevt så många sorgliga förluster i sitt liv att han aldrig mer vill ha några mänskliga relationer mer. Travis är en vältränad före detta militär som arbetat en tid som mäklare. Under ett av sina strövtåg i skogen finner han en herrelös hund, en retriever som verkar lite skadad och mycket skrämd. Travis, som också hör prasslet i buskarna, känner sig iakttagen och skrämd. Så småningom om sprider sig ryktet om två hundar som rymt ifrån ett vetenskapligt forskarlaboratorium där en gjort experiment med hundars hjärnor och beteenden. Golden rertrievern är snäll men den andre, monstret som fått arbetsnamnet Outsidern, är tränad för att döda. Och han hinner döda några stycken. Den federala polisen försöker tysta ner hela historien, medan den lokala tycker att folk borde få veta. Vänskapen mellan en federal polis och en lokal sheriff får sina törnar, men den håller. Den blyga och förtryckta Nora Devon får luft under vingarna när hennes demoniska faster dör och Nora får ärva huset. Travis och hon träffas och han vinner hennes förtroende genom ett oändligt tålamod. Tillsammans upptäcker de att retrievern är ovanligt begåvad och lättlärd. De kallar honom Einstein. Uppdragsmördaren Vince Nasco, som lider av storhetsvansinne, servar maffian. Han är tyst, snabb och totalt renons på känslor. Miljön är södra Kalifornien. Här strider det onda med det goda. Outsidern leder drevet mot Einstein. En kommer att tänka på Kain och Abel; djurförsök, mänsklig klåfingrighet och psykisk misshandel. Dean Koontz berättar om läsarnas önskan om en fortsättning på Väktare. Jag tycker att han är mycket klok som inte låtit sig förledas. Väktare är mycket spännande och lättläst och sympatisk på något sätt. Jag tror att jag måste läsa något mer av Koontz för att se om det goda intrycket består.

Titel: Väktare

Författare: Dean Koontz

Översättare: Eva Mazetti - Nissen

Förlag: Bra Böcker

Tryckår: 1988

Antal sidor: 427