skip to main |
skip to sidebar
 |
| galago.se |
Agellången är titeln på dagens novell. Författare: Joakim Pirinen. Uppläsare: Felix Engström. Agellången är en lätt satirisk novell om stockholmaren som kommer till farfar och farmor på landsbygden någonstans norrut och låter sig berusas av naturen och fylld av planer med farmors hjälp släpar ner en gammal kajak från vinden. Här ska göras en uppryckning. Den gamla lanthandeln står tom. Varför inte öppna en restaurang? Med kommunens hjälp och lite personliga kontakter. Kajaken ska kläs med flera lager tidningspapper och tapetlim för att ytterst prydas med indiska filmaffischer och hängas i taket på restaurangen. Lanthandeln har ingång på hörnet, tre avrundade trappsteg och vit - och rödrutigt golv. Perfekt för en restaurang. Efter middagen går alla och lägger sig. Vad ska han ta sig till? Ett bad i floden? Han dyker i en "kristallvas av bubblor" och simmar tills lemmarna domnar. Med knapp nöd tar han sig i land och ligger flämtande på stranden som en naken Odysseus. Det kommer en delegation från grannhusen till farmor och farfar och man undrar om det inte vore bättre att öppna en affär eller ett kafé. Det verkar inte riktigt gå som stockholmaren tänkt sig och den otäckt pigga kvinnan han spanar in visar sig vara svärdotter i grannhuset. Agellången är en rolig novell. Det märks att författaren är tecknare. En ser allt i bilder. Agellången passar in på nr 4 Läs en novell av en författare du inte läst förut i Ugglan & Bokens läsutmaning Läs en novell. II
 |
| Ordfront förlag |
John Ajvide Lindqvists novell Mörkret varur hjärtat slår inleds med orden Min mor avled i maj 1967. En dotter berättar om sin mor som blev världsberömd på grund av den himlafärd hon överlevde. Dottern och hon är i Zinkensdamm för att pröva en studsmatta. Just innan modern ska till att landa på mattan efter ett hopp hejdas nerfärden ca en halv meter ovanför mattan och hon försvinner uppåt. Flera andra hade hade plötsligt slitits upp 40 - 50 m i himmelen för att sedan återvända till jorden och fått benen i kroppen krossade i nedslaget. Någon medförde till och med sin tax. Vittnena blev chockade och trodde sig ha sett fel och några bildbevis fanns inte. Modern blev totalförlamad, men överlevde och tillbringade resten av sitt liv med lycka i ögonen och i djup harmoni på Huddinge sjukhus, ett vårdhem och till slut under 20 år i dotterns vård. Rent medicinskt anses hon ha kvar talförmågan, men hon väljer att inte tala. Världen väntar på att få veta vad hon såg. Det skrivs artiklar och görs TV - program. Men, så i maj 1967, strax innan hon dör viskar hon orden alla väntat på i dotterns öra. Dottern har haft ett ganska tragiskt liv med två misslyckade och barnlösa äktenskap. Nu drar hon slutsatsen att alla strävan saknar betydelse och tar konsekvenserna av det. Den här novellen biter sig fast och får en att reflektera. Jag ser den som en allegori och placerar den på nr 16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln i Ugglan & bokens läsutmaning: Läs en novell. II. John Ajvide Lindqvist läser själv.
Överste George Peregrine är en ganska stilig karl i femtioårsåldern. Efter kriget, där han tjänstgjorde i Welsh Guards, har han slagit sig till ro på familjens gods i närheten av Sheffield. Han är en ansedd man i samhället; fredsdomare och ordförande i ett antal lokala föreningar. Hans fru Evie är en duglig husfru och en värdinna med stil. George har sedan länge tappat allt intresse för henne och anser henne vara oansenlig, färglös och medelålders. Och han kan inte förstå att hon inte fött honom några barn. En morgon vid paret Peregrines gemensamma frukost bär butlern in ett paket till Evie. Det är hennes
nyutkomna diktsamling. George uttrycker sin förvåning över att hon skrivit en bok och lovar välvilligt att läsa "När pyramider vittrar" när han får tid. Han gör ett försök, men det blir för svårt. Dikterna rimmar inte. George åker till London för att besöka sin väninna Daphne. Där väntar honom en överraskning han aldrig hade kunnat drömma om. Han förstår att han inte har en aning om vem Evie egentligen är. I sin sårade manliga uppblåsthet vänder han sig till sin advokat och gode vän sedan många år, Harry Blane. Men där hugger han i sten. Till skillnad från George har Harry Blane helt klart för sig vem Eva Katherine Peregrine född Hamilton är. Diktsamlingen är utgiven under Evies flicknamn. William Somerset Maugham (1874 - 1965) var föräldralös och uppfostrades hos en farbror som var präst i Kent. I stället för att bli präst eller läkare for han till Paris där han efter några år av svält slog igenom som författare. Jag har läst både romaner och noveller av Somerset Maugham tidigare, men det är första gången jag läser Överstens hustru. Den är väldigt elegant komponerad och jag växlar mellan indignation, skadeglädje och melankoli under läsningens gång. The Colonel´s Lady ingår bl. a. i Four short stories.
Den får plats nr 15. Läs en sorglig novell i Ugglan & Bokens novellutmaning.
Fåglarna och andra noveller heter en novellsamling som nyligen kommit ut på Modernista. Fem noveller av Daphne du Maurier med förord av Johan Theorin. Jag har inte läst några noveller av Dapne du Maurier tidigare utan bara ett par tre romaner. Nu har jag läst Inte efter midnatt - en kuslig och ganska sorglig historia av Terence Grey, en målande lärare som åker på en olycksalig semesterresa till Kreta. Efter ett visst besvär lyckas ha få precis den bungalow som passar hans syften. Många ruskar varnande på huvudet och berättar om en tragisk olyckshändelse som drabbade den förre hyresgästen. Men Terence Grey vill bo nära havet, vara ifred och måla. Och det får han. Några dagar. Ända tills det rika amerikanska paret Stoll stör friden för gott. Mr Stoll dricker och är högljudd och oförskämd. Mrs Stoll är smal, stel och förefaller vara helt döv. Terence Greys nyfikenhet blir ödesdiger. Han upptäcker att någon snorklar i havet intill hans hus och han uppdagar att det är mrs Stoll. Makarnas egendomliga förehavanden upptar honom alltmer. Ganska snart efter hemkomsten inser Terence Grey att det är bäst att han frivilligt går i pension innan han blir avskedad. Inte efter midnatt är en mystisk, mörk berättelse där spänningen stegras hela tiden.
Den här novellen passar in på punkt 31. Läs en novell där någon råkar ut för en
olyckshändelse
Äntligen har jag läst en novell. Eller egentligen tre. Men jag fastnade för Boxdalearvet i Mistlar och mord av P D James. Den passar på nr 20. Läs en novell som handlar om ett mord i Ugglan & Bokens läsutmaning Läs en novell II.
Gammal, skrynklig man hittar ung, fräsch varitéartist, tappar huvudet, gifter sig och är plötsligt död. Någon blir nästan hängd, men undslipper med en hårsmån. Långt senare kommer en samvetsöm släkting, som dessutom är präst, att vilja försäkra sig om att det arv han fått motta inte kommer ur oren källa. Domkyrkoprästen Hubert Boxdale råkar turligt nog vara gudfar åt polisinspektör Adam Dalgliesh, P D James huvudkaraktär i fjorton kriminalromaner. Dalgliesh är väldigt förtjust i sin gudfar och lägger ner stort arbete på att läsa handlingar och söka efter andra eventuella efterlevande. Och - minsann - efter att ha hamnat i en del återvändsgränder får han upp ett spår. Jag tycker att den här novellen är fint komponerad och slutet är långt ifrån förutsägbart. Det var dessutom trevligt att återknyta bekantskapen med den dystre Adam Dalgliesh, som jag var mycket förtjust i förr i tiden.
En ros åt Emily, William Faulkners (1897 - 1962) mest berömda novell, publicerades först i Saturday Evening Post 1930. Tjugo år senare får författaren Nobelpriset. En ros åt Emily är en liten kuslig novell som innehåller element av suggestiv gotisk berättelse från amerikanska södern och spänningslitteratur. Stämningen är dyster; huvudpersonen Emily Grierson, står utanför samhället. Hon är en relik från en svunnen tid när hennes familj tillhörde en aristokrati som förlorade i inbördeskriget. Henne far har avvisat alla friare eftersom de inte ansetts ståndsmässiga. När sedan fadern dör står Emily där ensam. Hon är trettio år och har svårt att acceptera sin situation. En färgad betjänt får sköta alla vardagliga sysslor. Det stora, dystra huset - Emilys enda arv - förfaller. Ingen släpps över tröskeln och Emily visar sig sällan utanför husets väggar. Möjligen skymtar hon i något fönster. När sedan Homer Barron uppenbarar sig och Emily och han inleder en relation håller omvärlden andan. Det är en högst opassande förbindelse. Homer Barron är en nordstatare och daglönare som öppet deklarerar att äktenskap inte är något för honom. Ansvarskännande personer i samhället tillkallar Emilys kusiner, men det visar sig inte vara någon lämplig åtgärd. Emily gör sig kvitt dem och Homer Barron uppträder på nytt. Resten är bitvis höljt i dunkel, men apotekaren kan berätta att Emily Grierson köpt arsenik utan att ange något skäl. Berättare är ett kollektivt "vi"; alltså alla som iakttar utifrån, bokstavligen och bildligen. När Emily Grierson slutligen dör uppdagas ett mänskligt och moraliskt elände som ingen utomstående kunnat gissa sig till. Emilys betjänt har gått upp i rök och det finns ingen som riktigt vet vad som hänt under alla år. En ryser och fryser och läser med skräckblandad fascination. Jag ser att jag läst novellen tidigare och då satte ett frågetecken för "ros" i titeln. Det frågetecknet kvarstår.
En ros åt Emily får stå på plats 14. Läs en novell där titeln består av fyra ord i Ugglan och Bokens läsutmaning Läs en novell II.
I Vårfrost. Poesi och prosa 1903 - 1967 av Bo Bergman finns novellen Fasanen. I den novellen möter vi det unga paret Stefan och Eva som är mycket förälskade och har lämnat vardagen för att tillbringa en tid tillsammans på
Visingsö. De har hyrt in sig på ett turisthotell och Stefan tänker också skriva på sin roman. Han drömmer om att bli författare och Eva tar sin uppgift som hans musa på stort allvar. De undviker att tänka så mycket på framtiden. En anar att den första förälskelsen börjar lägga sig. Stefans roman gör inga framsteg. Hösten kommer och hotellet stänger. Eva har åkt hem för hennes mor har blivit sjuk. Och plötsligt kan Stefan skriva igen. Han har hyrt ett litet hus av en bonde och när våren kommer är romanen klar. Under den stränga vintern kommer en fasan fram till huset för att få lite mat. Fasanen är förebilden för sagans Fågel Fenix, som föds på nytt på samma gång som den förbränns i sina egna lågor; en skaparandens symbol. "Måste inte ofta det stora tigga sitt bröd i en frusen värld och jagas för nöjes skull av de grymma och tanklösa människorna? Diktarlott! Diktarlott!" tänker Stefan skriver Bo Bergman. En vemodig och vacker novell som åker in på plats nr 14. Läs en novell som tilldrar sig på en ö i Ugglan & Bokens läsutmaning
Läs en novell II.
Två vänner sitter och dricker kaffe och väntar på ett plan, som troligtvis blir försenat på grund av snöoväder. Berättarjaget frågar sin vän, Osawa, om han någonsin klippt till någon. Osawa blir obehagligt berörd, men så småningom berättar han. Han har faktiskt en gång slagit till en skolkamrat, som baktalat honom inför kamrater och lärare. Han ångrar sig djupt och omedelbart. Osawa har börjat på ett boxningsgym och vet att det är absolut förbjudet att slå någon utanför ringen. Boxningen är en tyst och individuell sport som kräver koncentration; en sport med djup. Det passar Osawa precis. Skolkamraten, den populäre, begåvade men ytlige Aoki bidar sin tid och ruvar på hämnd. Och han får sitt tillfälle. Aokis revansch står inte på något sätt i proportion till Osawas förseelse. Osawa finner sig plötsligt vara utfrusen i klassen. Ingen talar med honom, varken lärare eller elever; han finns inte. Tystnaden är nära att knäcka honom. Han lider fysiskt och psykiskt och frågar sig om han orkar med de sex månader som återstår av skolgång. Plötsligt ändras styrkeförhållandena. Osawa möter Aoki på bussen och låser fast honom med blicken. Han ser att Aokis ögon får samma uttryck som en boxares när han är oförmögen att lyfta benen. Osawa inser plötsligt att för honom har Aoki mist sin betydelse. Osawa berättar för vännnen att han flyr smarta människor av Aokis typ. Men det värsta är alla människor som okritiskt sväljer det som Aoki - människorna berättar och handlar i grupp. Här avbryter sig Osawa och föreslår en öl. Planet har fortfarande inte kommit. Jag gillade den här novellen som mycket rör sig på ett psykologiskt plan. Den väcker funderingar oberoende av tid och rum. Tystnaden platsar på nr 27 i Ugglan & Bokens novellutmaning Läs en novell II: Läs en novell där någon går i skolan
På den låååånga flygresan mellan Tokyo - Haneda och London - Heathrow hann jag med en hel del eftersom jag sällan kan sova under flygresor. Jag försökte se några filmer, men ingen engagerade. Då hittade jag av en händelse inlästa noveller och de sysselsatte mig i flera timmar. Jag lyssnade bland annat till Rogey, som författaren Danny Murphy fick Costa Short Story Award för 2015.
Berättaren, Mick, mötte Rogey, Carl Rogan, på en ungdomsgård när Rogey endast var 14 år gammal. Redan då var han storvuxen med grova händer och ett häftigt temperament. Mick inser att Rogeys framtidsutsikter inte är så ljusa. Rogey kontaktar Mick då och då under trettio år. Guess who this is! inleder Rogey och så berättar han vad som hänt sedan sist. Det blir till slut en lång berättelse om diversearbeten, kringflackande, flera korta äktenskap under vilka det föds sex barn. Rogey anser att Mick och han är goda vänner och ibland står han på Micks trappa. Mick är mera reserverad, men känner ett visst intresse och någon empati. En dag kontaktas Mick av polisen i Cardiff. Nu säger jag inte mer.
Rogey är en rakt berättad, lågmäld och vemodig historia om en människas hela liv. En funderar över arv, miljö och klass. Och hur förödande det är att inte ha någon som verkligen bryr sig om om lever eller dör.
Rogey hade passat på flera punkter i Ugglan & Bokens novellutmaning, men jag väljer att sätta den på punkt 3. Läs en novell på ett annat språk än svenska
Novellen, som platsar på nr 37: Läs en novell med en titel som består av ett enda ord i Ugglans läsutmaning Läs en novell II, är Lycksalighet av Katherine Mansfield. Huvudpersonen, Bertha Young, är i trettioårsåldern; gift med Harry och de har ett barn. De har allt de kan önska sig materiellt, men Bertha önskar att hon kunde få hoppa och dansa lite när hon känner glädjen bubbla inom sig. Men hon känner att så bär en sig inte åt. Civilisationen förbjuder det och hon känner sig instängd som i en fiollåda. Till och med kappan stänger in. Vi befinner oss i London på 1920 - talet. Bertha och Harry ska ha gäster till middagen. Dit kommer det frispråkiga paret Knight, poeten på modet Eddie
Warren och den gåtfulla Pearl Fulton med månstrålefingrarna som Bertha tjusas av. Det är det visst flera som gör för övrigt. De båda paren talar om sina barn, som de inte träffar så ofta, för dem tar deras nannies hand om. Bertha skulle nog vilja, men nanny är en maktfaktor och tycker inte att barnet ska störas av sin mamma när som helst. Eddie Warren talar med Bertha om en dikt med titeln Table d´Hôte och som inleds med den "ofattbart vackra raden" Varför måste det vara tomatsoppa? De talar också om en ny roman, Kärlek med löständer, som ska vara väldigt bra. Allt känns skrattretande förkonstlat. Ingen - utom möjligen stackars Bertha - förefaller sympatisk. En undrar med Bertha: Vad händer sen? Jag läste novellen två gånger på raken och kom fram till att det mest "normala" i den här berättelsen var päronträden som går som en röd tråd genom hela novellen.
Nu har jag läst min första novell i Ugglans Läs en novell II. Det blev Lappin och Lapinova av Virginia Woolf. Den publicerades först i Harper´s Bazar 1938 och kom sedan ut i samlingen A haunted House and other stories 1944 efter författarens död. Nu har den kommit ut på svenska i översättning av Alva Dahl och ingår i Novellix utgivning som ger ut "stora läsupplevelser i litet format." Lappin och Lapinova platsar på punkt 33. Läs en novell där en hemlighet spelar en stor roll.
Rosalind gifter sig med Ernest Thorburn en vanlig tisdag. Redan på lördagen börjar hon tycka att det är lite overkligt att hon är gift över huvud taget. Och med en som heter Ernest. De var inte vad hon tänkt sig. Visst liknar han en kanin när han äter? Inte så att han inte är stilig, men han rynkar ihop näsan när han äter. De skrattar båda åt hennes iakttagelse och han rynkar på näsan lite mer och så skrattar de lite mer. Hon döper honom till Lappin och de är mycket förälskade. En vacker dag får hon namnet Lapinova. Hon är en liten vit hare bland alla kaninerna i deras gemensamma låtsasskog. Tillsammans fantiserar de ihop en egen värld som ingen annan vet något om och som de med ett ögonkast vid rätt tillfälle kan påminna varandra om. Till exempel under det förfärliga guldbröllopsspektakel som Ernests föräldrar ställer till. Rosalind är föräldralös och saknar syskon och hon känner sig som en liten droppe i det Thorburnska sammanhanget. Två år senare djupnar sprickan mellan fantasi och verklighet för gott. Rosalind gör en kraschlandning. Lappin och Lapponia är en mycket kort novell om en ser till formatet. Endast en mästerlig författare kan säga så mycket på få sidor och göra det så bra.
Inlägg
