onsdag 7 december 2016

Oksanens senaste

Sofi Oksanens senaste roman, Norma, är i det närmaste en spänningsroman. Alltså inte riktigt likt Oksanen. Men inte helt olikt ändå ska det visa sig. Norma handlar mycket om handel med hår, som täckmantel för en ännu mer omfattande handel med barn och livmoderturism. Ett cyniskt exploaterande av människors drömmar på kvinnornas bekostnad. För vilka betyder hår mycket? Vilka är det som föder barnen? En maffialiknande klan, styrd av en samvetslös gudfader, Lambert, gör pengar över hela världen. Norma är en ung kvinna med onormalt riklig hårväxt som försöker reda ut omständigheterna kring sin mors plötsliga död. Självmord, sa släkten, men det trodde inte Norma på. Modern har bedrivit sin egen affärsverksamhet och hon har försökt hålla sin dotter skadeslös in i det sista. Men - hon har också fört Norma bakom ljuset. Norma lyckas få arbete på samma hårsalong, Hårtricket, som modern för att om möjligt komma på vad som drev modern att handla som hon gjorde. Hon förstår att varken släktskap eller respekt för livet är något skäl för Lambert att inte göra sig av med obekväma element. Men Norma är smart och hon lyckas ligga steget före klanen länge, men så kommer Alvar, son till gudfadern Lambert. Och det är nu jag blir riktigt orolig för Norma... Titeln Norma för tankarna till "norm" och "normal". Det långa håret kommer en att tänka på Rapunzel som räddade sig med hjälp av sitt långa hår. Det är Oksanens favoritsaga. De sju rödhåriga systrarna Sutherland var berömda för sina hårsvall liksom Elizabeth Siddahl, konstnären och författaren Dante Gabriel Rossettis musa och hustru. Efter Lizzis död låter Rossetti  öppna hennes grav för att komma åt ett diktmanuskript som han lagt i hennes kista men ångrat sig. Håret hade växt och maskarna had kalasat på dikterna som blivit svårlästa.  Detta finns med i Norma, vilket inte försämrar läsningen. Jag gillar språket och Oksanens formuleringar, men har ibland svårt att hålla reda på släkten. Någon var schizofren och hette Eva ibland och Helena ibland. Till exempel. Jag läste boken med stor förtjusning och hade svårt att lägga den ifrån mig. Någon ny Utrensning är det inte, men varför skulle det vara det?
Berättelsen om Norma är bra nog.

3 kommentarer: