En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Jag hade inte hunnit sätta mig, utan hade den ena skinkan i luften och handen på bildörren, när min svägerska gick till attack: Men herregud... Hörde du inte när vi tutade? Vi har ju stått här i tio minuter! - Hej, svarar jag. Min bror hade vänt sig om. En liten blinkning. Allt väl, snygging? - Jadå. - Vill du att jag lägger dina grejer i bagageutrymmet? - Nej, tack. Jag har bara den här lilla väskan och sen min klänning. Jag lägger den på hyllan här bak. Är det där din klänning? rynkar hon ögonbrynen och pekar på den hoprullade tygtrasan i mitt knä. - Ja. Vad ... Vad är det för någonting? - En sari. - Där ser man ...Nej, det ser man inte än, påpekade jag snällt för henne, det ser du först när jag sätter på mig. En liten grimas."

Från sidan 5 i En dag till skänks av Anna Gavalda. Fler smakebitar HÄR

Märket

1666 - 1668 avrättades sju kvinnor för trolldom på Åland. Carina Karlsson har skrivit en roman, Märket, om detta. Romanen bygger helt på verkliga händelser. Författaren har läst protokoll i domboken från 1666 i Ålands landskapsarkiv. Det hela börjar med en träta om några rågnekar. Någon fick inte sin beskärda del vid tröskningen och någon annan fick betala. Där uppstod det ursprungliga agget som sedan växte och bredde ut sig och slutade med att den ena misstänka kvinnan angav den andra. Hustru Karin från Emkarby var den första av de dömda kvinnorna i trolldomsprocessen och den som sedan angav de andra kvinnorna. Kyrkoherden Bryniel Kjellinus och häradshövding Nils Psilander ledde trupperna i kampen mot häxeriet. Om kvinnorna inte ville erkänna fanns ju alltid tortyren med handklovarna. Trollkonorna ansågs ha förbindelse med Satan och ska ha frossat i smörlycka, boskapslycka och  sädeslycka. Under tortyren höll kvinnorna med om allt som kyrkoherden förestavade dem. Nils Psilander hade utbildat sig till präst i Dorpat  med specialutbildning i vidskepelse och utrotande av trollpackor. Han har sin moderna bok från Dorpat och kyrkoherden har sin gamla bok där en kan läsa i Andra Mosebok "Du skall icke låta en trollkona leva". Så småningom började en av nämndemännen att tycka att det hela gick underligt till. Nämndemännen tror mera på bygdens sanning än på maktens.  En följer den unga, starka tvåbarnsmamman Lisbeta Skarp som i det längsta står emot anklagelserna och menar att hennes sunda förnuft ska övertyga kyrkoherde, präst och tolv nämndemän. Lisbeta har ett märke på ryggen som minne av ett par bölder, men detta tolkas som ett Satans märke av kyrkoherden. Alla förhör, tortyren och det växande misstroendet sliter även på härföraren Bryniel Kjellinus så när han kommer hem tar han ut sig på fru och barn. Hustrun till och med misshandlar han. Carina Karlsson har skrivit en väl underbyggd och inkännande roman om en förfärlig tid i Ålands historia. Hon är saklig, lågmäld och välformulerad; hon gestaltar väl den smygande skräcken hos den kvinnliga delen av befolkningen i allmänhet och hos de så kallade trollkonorna i synnerhet. Jag kommer osökt att tänka på likheterna med nutida drev. Formerna är annorlunda men men innehållsmässigt rör det sig om ungefär samma sak.

Med anledning av Ålands 100 - årsjubileum 2021  hade operan "Lisbeta - En trollkona ska du icke låta leva" premiär i juli i Mariehamn.

Titel: Märket

Författare: Carina Karlsson

Förlag: Schildts & Söderströms

Tryckår: 2019

Antal sidor: 275

Fem en fredag v. 37 2021: Ägodelar

elisamatilda: Fem en fredag: Ägodelar

1. Vad äger du fler än en av som många vanligtvis bara har en av?

Här blir jag svaret skyldig. Kan inte komma på något

 2. Vad för vanlig sak finns inte i din ägo, men som många vanligtvis äger?

Mikrovågsugn. Diskmaskin

3. Vad för något skulle du aldrig låna ut till en granne?

Min hårborste

4. Vad har du någon gång lånat av en granne?

Bakpulver

 

5. Vilken ägodel har följt dig genom livet?

En trasdocka som mamma sytt och en väckarklocka som jag fick av pappa. Inte för att jag behövde väckas, men klockan var väldigt fin, tyckte jag. Och det tyckte nog pappa också.

Helgfrågan v. 37 2021

 Mias bokhörna: Helgfrågan v. 37: Hur ska ett omslag se ut för att locka dig?

Stormfåglar har ett smakfullt omslag, tycker jag. Tyvärr syns det inte riktigt på bilden hur fint omslaget till New Forest är med granar till och med på snittet.               

Veckans kulturfråga v. 37 2021

enligt O:  Veckans kulturfråga v. 37: Vilka kulturella verk med, av och om starka kvinnor vill du lyfta fram?

Kvinnor i strid av Anna Larsdotter. Hon tar avstamp på 1600 - talet i trettioåriga kriget där arméerna drog omkring som mobila samhällen och där kvinnorna hade sin givna plats i trossen. Någon måste sköta tvätten, laga maten, vårda sårade och göra övriga hushållssysslor. De drog ett tungt lass både bokstavligen och bildligen. Många - både män och kvinnor -  behövde en försörjning och då gick man i krigstjänst. I Kriget har inget kvinnligt ansikte, intervjubok av nobelpristagaren Svetlana Alekijevitj, möter en mängder av mycket unga flickor som drivs av fosterlandskärlek ut i ett krig som de absolut inte förstår något av. De är så naiva och uppfyllda av det de tror är deras uppgift att de inte låter sig hindras. Och tappra är de. De arbetar som sjukvårdare, läkare, infanterister, tvätterskor, signalister, stridspiloter, i ridande kosackenheter där de lär sig älska sina hästar, de fryser, de svälter, de får sina långa flätor klippta, och sina högklackade skor hemskickade. Det är läsning som berör starkt. Och en sträckläser. Husmoderns död och andra texter av Sara Danius  kom ut på Bonniers förlag 2014 I essän med samma namn går Sara Danius igenom Bonniers kokboks fyra upplagor 1960 - 2010 och följer upp hur recepten på ål, hummer och hare förändrats med tiden och hur köket glidit husmodern ur händerna. Andra essäer handlar om Jane Austen, Thomas Mann, Dubravka Ugresic, Irving Penn, Orrefors glasbruk, Mode i litteraturen, Proust och majonnäsen och Calvino bland träden. Särskilt glad blir jag över en essä om Stina Aronson, Emma Niskanpää och den underbara romanen Hitom himlen som kom ut 1946.

Tisdagstrion v. 37 2021 : Kroppen

 Ugglan & Boken: Tisdagstrion v.36: Kroppen

1. Winterson, Jeanette, Skrivet på kroppen och Vintergatan går genom magen

2. Laurens, Camille, I deras armar.
En kvinna erinrar sig i 103 korta kapitel männen i sitt liv alltifrån fadern, dagisförälskelsen till pojkvänner, äkta män och andra män som haft betydelse för henne. Läst men inte skrivet om.

3. Anna - Karin Palm, Jag skriver över ditt ansikte. En varsam berättelse om författarens vackra och begåvade mor som tynade bort i Alzheimers sjukdom

Löpa varg

Kerstin Ekman när hon är som bäst. Och det är hon ju för det mesta. Löpa varg omfattar trots sitt ringa omfång, 180 sidor, vidunderlig naturskildring, tankar om åldrande, jakt och människans självtillräckliga hantering av planeten, varg eller inte samt briljant skildring av ett gammalt äktenskap. Vad händer med kulturarvet? Och skogen? Protagonisten i Löpa varg är Ulf Norrstig, pensionerad jägmästare, och ledare för jaktlaget. Han har börjat ifrågasätta sitt yrkesval och ett liv där jakten varit ett stort och viktigt intresse. Hälsan är inte  riktigt vad den varit. Meningsmotsättningar i byn och inom jaktlaget bekymrar. Hustrun Inga, är Ulf Norrstigs raka motsats. Hon är ruschig, praktisk, osentimental och snabb. Hon pjåskar inte med sin mans krämpor, men en märker hennes tysta omsorg. Mötet med den ståtliga vargen, som Ulf Norrstig ger namnet Högben på grund av de höga, vita ben, har en avgörande betydelse i den här fina berättelsen som manar till eftertanke. Språket är rakt och enkelt och klart som källvatten. Vad kan en mer begära?

Titel: Löpa varg. Berättelse

Författare: Kerstin Ekman

Förlag: Bonniers

Tryckår: 2021

Antal sidor: 180