En smakebit på søndag

"Tidsresenären - för det är praktiskt att kalla honom för det - höll på att förklara ett mycket komplicerat problem för oss. Hans grå ögon lyste och tindrade, och hans vanligtvis bleka ansikte var fyllt av färg och liv. I eldstaden flammade brasan, och den mjuka strålglansen från silverlampetterna fångade kolsyrebubblorna som dansade och blixtrade i våra glas. Våra stolar,  som var gjorda efter hans eget patent, verkade omfamna och smeka oss snarare än att bara underkasta sig att bli suttna på. Där fanns den där lyxiga avslappnade atmosfären efter en god middag när tankar tillåts ströva fritt utan krav på exakthet. Han förklarade problemet för oss - och poängterade vikten av sina tankar genom att gestikulera med ett magert pekfinger - medan vi lojt satt och beundrade hans kreativa tankebanor. Han tog sin nya paradox väldigt allvarligt. (Det var i alla fall som en paradox vi tänkte på den.) "Lyssna noggrant nu", sa han. "Jag måste vända upp och ner på ett par föreställningar som är allmänt accepterade. Den geometri till exempel som ni fick lära er i skolan är baserad på ett missförstånd."
Från sidan 7 i Tidsmaskinen av H. G. Wells

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakprov av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR

I grevens tid (finskt uttryck)

Författaren Mikko Porvali arbetar som utredare på polisen. Han har skrivit flera böcker med militärhistoriskt innehåll och även nominerats till Finlandiapriset för facklitteratur.  Blod döljer inget är andra delen i en trilogi med serienamnet Karelen noir. Den handlar om hur extremhögern växer fram i Finland. Miljön är Viborg i början av 1930 - talet. Lapporörelsen (hö) förpassar kommunister till andra sidan gränsen till Ryssland. Kommunisterna skjuter gärna en polis eller två. Poliskommissarierna Salomon Eckert och Jussi Kähönen försöker upprätthålla lag och ordning. Eckert är den dynamiske, impulsive. Kähönen iakttar och berättar.  Den historiska bakgrunden är riktig och många händelser och karaktärer har verklig bakgrund. De båda arbetskamraternas personliga bakgrund träder långsamt fram. När finska vinterkriget bryter ut omringas staden Viborg av de röda. Det blir kaos på gatorna och poliserna blir soldater. Det som inte tycks beröras av bombningarna är byråkratin. Uhro Kekkonen har som sista arbetsuppgift utfärdat en häktningsorder på Eckert för mord. Men Johannes Känönen griper in. Han tänker på deras vänskap och på Eckerts vana att för varje död kropp de båda poliserna träffade på gå och tända ett ljus i Eliaskyrkan. Del ett i trilogin har titeln En blå död och tilldrar sig i Viborg tio år tidigare. Jag gillar de här båda kommissarierna som cyklar och åker släde i ämbetet. Jag funderade på titeln men i sista stund gick det upp ett ljus. Den här polisromanen platsar i Ugglans&Bokens läsutmaning Månadens språk för augusti. Det är nämligen finska. "I grevens tid"  syftar på Per Brahes tid som generalguvernör i Finland dr han uträttade så många bra saker att man längtansfullt talade om "i grevens tid". (Men det kan också betyda i sista minuten.)

Titel; Blod döljer inget
Författare: Mikko Porvali
Översättning: Heidi Granqvist
Förlag: Lind&Co
Tryckår: 2018
Antal sidor: 328

Tävling!

Mias tävling:

Tävling:

1.a pris

En inbunden och en pocket av Erika Rockborn

2.a pris 

En inbunden bok av Fiona Cummins

3:e pris

En fin anteckningsbok

Regler:

1. Om man vill vara med svarar man på Helgfrågan och skriver i kommentarer att man vill medverka.

2. Extra chans då tipsar man om tävlingen på sin blogg eller Instagram.

Helgfrågan v. 35

Hur länge har du haft din blogg undrar Mia i sin Helgfråga.
Jag har varit kvar på samma plats sedan start och det var väl ca 2006, vad vet jag? Hålla reda på läsningen var det som gällde då och det gäller fortfarande.

Bonusfrågan gäller Spotify, som jag har ett ganska kyligt förhållande till. Har inte känt behov av det över huvud taget. Men - vem vet?

Tidningen Hemslöjd

Mitt allra första alldeles egna nummer av Tidningen Hemslöjd innehåller ett fylligt reportage om den japanska sömnadstekniken sashiko och lagningsmästaren Takao Momiyama. Det finns något i sashiko som inte går att se med blotta ögat. Ett värde som inte handlar om pengar och/ eller miljö. Först nu efter ett helt liv med nål och tråd börjar han förstå vad det är. Någon gång - ganska snart - ska han får förklara för mig

Bland alla otroligt läckra kurser som erbjuds på olika ställen i landet finns en där en får lära sig att sy Komebukuro, en japanska väska. Här kan en använda sina finaste tyger, lappar, broderier och band. Symaskin får en också medföra själv

Skulle en känna mera för att sticka vantar ifrån Jukkasjärvi så finns det kurser för det också.

Tisdagstrio: Livet förr

Livet förr är temat för Helenas tisdagstrio. Vi tolkar som vi vill. Jag väljer romaner som berättar något om sin tid utan att vara direkt historiska.

1. Och bergen skall rämna av Erika Olofsson Liljedahl
    Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl
Prästfrun Hedvig kommer till Norrland i början av 1900 - talet. Hon har vissa svårigheter att finna sin plats i tillvaron. Mannen är inte speciellt hjälpsam. Hedvig börjar undervisa samebarn och tycker sig ha funnit en uppgift.

2. Emilys porträtt av Margareta Lindholm
Unga Erin från Irland är tjänsteflicka i familjen Brontë. Hon fäster sig alldeles särskilt vid Emily

3.  Att föda ett barn av Kristina Sandberg
Sörja för de sina
Liv till varje pris 
Hemmafrun Maj och hennes liv har engagerat många genom alla tre delarna i trilogin. Hon är inte lycklig i äktenskapet och det är svårt med hela släkten.Hon är ensam och längtar hem till mamma. Men hon försöker på alla sätt

Mammorna

I Alexandra Pascalidous nya bok Mammorna får tjugo mammor ifrån olika länder boende i svenska förorter tala fritt utan att författaren lägger sig i. De är i olika åldrar och faser av livet. De lever mitt ibland våld och kriminalitet. Oftast är de ensamstående mödrar som väcks mitt i nätterna av poliser som berättar att deras älskade söner mördats. De lever mitt i våldet och kriminalitetens utan att delta. De bor i miljonprogrammen, ofta s. k. no-go-zoner, och de kämpar mot alla odds. Somliga mammor tvingas ange sina egna söner  och kan andas ut när de sitter häktade. Alexandra Pascalidour upptäcker att det inte finns någon forskning gjord på området ; ingen har gjort någon rapport; ingen har intresserat sig. Dessa mödrar finns inte. Jag tycker att ett genomgående drag verkar vara att kvinnorna valt fel män. Eller att fel män valt dem. Jag har inte läst alla berättelserna ännu, men det är starka historier, somliga med en mycket personlig röst och ett eget  språk. För många av dessa mammor är förorten deras egen miljö som de inte vill lämna ens när de får en möjlighet. Det är skillnad på orten och bilden av orten påpekar författaren i bokens sista kapitel som har titeln: Mammorna och miljonprogrammen. Pascalidou gör rätt som låter kvinnorna berätta fritt. Hon utgår ifrån sin egen mors livsöde vilket är en grund för det egna engagemanget.

Titel: Mammorna
Författare: Alexandra Pascalidou
Förlag: Atlas
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 345