Sommarregn

En stugby i skotska högländerna. Det regnar och alla semesterfirarna har det riktigt trist. De är i skiftande åldrar från pensionärer till riktigt små barn. Någon är där för att de alltid varit där om somrarna. Någon annan längtar hem och lovar sig själv att aldrig komma tillbaka. Tonårsflickan Becky vill bara dö. Det finns inte ens wifi i stugan. Ett rådjur vaktar sitt lilla kid och räven letar mat till ungarna. Det är årets längsta dag i romanen Sommarregn av Sarah Moss. Småbarnsmamman Claire får en timmes egentid av maken Jon, som är lärare. Han tar barnen och går ut i regnet. Claire vankar omkring och funderar över sina alternativ; bada, måla tånaglarna, sova, städa, läsa? Slutligen brygger hon två stora koppar té och går ut med till sin man i regnet. Jordugglan överväger också sina alternativ. Får hon inte mat snart så dör hon. Ger hon sig ut i regnet tynger vingarna ner henne och hon hamnar på marken och blir ett lätt byte för en räv, till exempel. Ett fint grepp det där med att även skildra djurens situation i det grå regnvädret. Sarah Moss har skrivit en annorlunda sommarroman. Jag blir nyfiken på att läsa mer av författaren. Thrillern Offermur finns sedan 2021. Båda romanerna är översatta av Rose-Marie Nielsen vilket ju bara det borgar för kvalitet.

Titel: Sommarregn

Författare: Sarah Moss

Översättare: Rose - Marie Nielsen

Förlag: Atlas

Tryckår: 2024

Antal sidor: 199

En smakebit på søndag v. 43 2023

"Flyglarmet går i centrala Kiev. Sirenerna hörs knappt genom de tjocka väggarna, men larmappen i telefonen tjuter högt, blinkar rött och uppmanar mig att ta skydd. Det gör jag inte. Det är tidig morgon, sängen är bekväm och kievborna har för länge sedan slutat bry sig om de regelbundna flyglarmen. Det är långt till fronten. De ryska styrkor som försökte inta Kiev drevs bort för flera månader sedan och huvudstaden har inte bombats på ett bra tag. Plötsligt hörs det en dov duns. Sedan sirener från utryckningsfordon som närmar sig. Det får mig att äntligen hoppa  ur sängen där jag legat och dragit mig. En rysk kryssningsrobot har slagit ner mitt i en korsning 800 meter från lägenheten. Det är morgonen den 10 oktober 2022 och Ryssland har inlett sin nya bombningskampanj."

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i utmaningen En smakebit på söndag. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser utan att för den skulle spoila något. Min En smakebit på søndag v. 43 kommer från Landet som vaknade. Berättelser från Ukraina av Kalle Kniivilä. Fler smakebitar HÄR

Mammorna

I Alexandra Pascalidous nya bok Mammorna får tjugo mammor ifrån olika länder boende i svenska förorter tala fritt utan att författaren lägger sig i. De är i olika åldrar och faser av livet. De lever mitt ibland våld och kriminalitet. Oftast är de ensamstående mödrar som väcks mitt i nätterna av poliser som berättar att deras älskade söner mördats. De lever mitt i våldet och kriminalitetens utan att delta. De bor i miljonprogrammen, ofta s. k. no-go-zoner, och de kämpar mot alla odds. Somliga mammor tvingas ange sina egna söner  och kan andas ut när de sitter häktade. Alexandra Pascalidour upptäcker att det inte finns någon forskning gjord på området ; ingen har gjort någon rapport; ingen har intresserat sig. Dessa mödrar finns inte. Jag tycker att ett genomgående drag verkar vara att kvinnorna valt fel män. Eller att fel män valt dem. Jag har inte läst alla berättelserna ännu, men det är starka historier, somliga med en mycket personlig röst och ett eget  språk. För många av dessa mammor är förorten deras egen miljö som de inte vill lämna ens när de får en möjlighet. Det är skillnad på orten och bilden av orten påpekar författaren i bokens sista kapitel som har titeln: Mammorna och miljonprogrammen. Pascalidou gör rätt som låter kvinnorna berätta fritt. Hon utgår ifrån sin egen mors livsöde vilket är en grund för det egna engagemanget.

Titel: Mammorna
Författare: Alexandra Pascalidou
Förlag: Atlas
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 345