skip to main |
skip to sidebar
 |
| W&W |
Den israeliske författaren Amos Oz bok Vänner emellan, handlar om livet och människorna på en
kibbutz, i ett ungt Israel på 1950- eller 60-talet.
Översättning: Rose- Marie Nielsen. Uppläsning: Staffan Göthe.
 |
| Modernista |
En debutants dagbok handlar mycket om skrivande och att bli refuserad. Wera von Essen får sin roman tillbaka från alla möjliga förlag med eller utan beklaganden och goda råd. Under tiden skriver hon dagbok om sitt liv, sina relationer, sina religiösa intressen, sina författarvänner, sina resor, översättningarna av Clarice Lispector och mycket annat. Inledningsvis tänker jag att det här blir besvärligt, jag får ta det i portioner. Texten känns trevande och typisk dagbok . Men efter cirka femtio sidor lossnar det för författaren och därmed också för läsaren. Jag läser oavbrutet. Wera von Essen är avväpnande och omedelbar och det känns som om hon satt bredvid en och berättade. Språket flyter lätt och alldeles naturligt. Hon nämner sina vänner och bekanta vi deras rätta namn. Vänskapen med Stig Larsson håller hon högt och kontaktnätet i övrigt är det inget fel på. Hon saknar ofta pengar och när hon får några (arv, lån) så är de snabbt förbrukade. Lägenheten på Östermalm hyr hon ut när hon reser till Berlin eller Portugal eller Brasilien. Wera von Essen har också en andlig sida som hon utforskar genom
blandreligionen Santo Daime och genom att ta den utrensande, renande
drogen rapé. Kulturjournalisten Erik Schüldt beundrar hon gränslöst och nämner särskilt hans långa intervjuer med olika kulturpersonligheter. Det såriga förhållandet till modern, Ma, bekymrar henne. Modern finns ju i livet och är sjuklig. Jag blev väldigt förtjust i den här debutboken som är både roande och lättläst och full av litterära referenser.
Porträttet av Wera på omslaget är gjort av Anja Särman.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser - utan spoilers, förstås.
 |
| W&W |
"Shmuel var en satt och skäggprydd man i tjugofemårsåldern, en blyg och känslig socialist, plågad av astma och benägen att pendla mellan entusiasm och besvikelse. Han hade breda axlar, halsen var kort och tjock och också fingrarna var korta och tjocka, som om de alla saknade en led. Ur varje por i Shmuels ansikte och hals krusade sig sträva hårstrån som påminde om stålull. Skägget fortsatte uppåt tills det smälte samman med det rufsiga håret och nedåt mot det lockiga buskaget på bröstet. Sommar som vinter verkade han på avstånd alltid exalterad och genomblöt av svett Men på nära håll upptäckte man att det istället för en sur svettlukt stod en fin doft av talkpuder omkring honom, och det var en behaglig överraskning."
Från sidan 10 i Judas av Amos Oz
 |
| sekwa |
Fred Vargas pseud. för Frédérique
Audouin-Rouzeau, född 7 juni 1957 i Paris är arkeolog, historiker och
författare. Hon har skrivit en rad deckare och finns också översatt till
svenska.
Okänd kontinent från 2012 i översättning av Cecilia Franklin utgiven på [sekwa] är den senaste.
En
makaber samling skor med avhuggna fötter i London kopplas samman med
två bestialiska mord i Frankrike. Jean - Baptiste Adamsberg och hans
originella medarbetare har ett styvt arbete att förstå hur allt hänger
ihop. Och det hela har sin upprinnelse långt tillbaka i tiden. Det blir
släktforskning i högre skolan - och det rör sig inte om vilka släkter
som helst - utan två vampyrsläkter som för ett skoningslöst krig mot varandra.. Ättlingarna har flyttat runt och ändrat namn efter bästa förmåga för att undgå förbannelsen.
Romanen
utmärks av en myckenhet dialog. Den för handlingen framåt och
karaktäriserar såväl Adamsberg som alla personer som har någon sem
helst betydelse för handlingen.
Okänd
kontinent är en bitvis mycket otäck bladvändare. När vampyrtemat fördes
in i berättelsen kände jag hoppet fara, men Fred Vargas lyckas.
Jag läser med stor spänning ända in i det sista, d.v.s. till och med sidan 467!
(skulle man mot förmodan inte läsa deckare så tipsa om en annan fempoängare.)
Bonusfråga: Ibland är det gott med lite kalla rätter, jag brukar göra en ris och räklåda jag tycker är god. Vad brukar du göra?
Den sjungande detektiven såg jag som TV-serie med Dennis Potter i huvudrollen. Mycket bra. Mycket olikt allt annat i den vägen. Dessutom har jag klickat hem Ormen i Essex av Sarah Perry som påskekrim.
En kall rätt till påskbordet: Jag har en som jag fått recept på av en väninna. Nubbesallad heter den.
1 dl majonnäs
1 1/2 dl gräddfil eller crême fraiche
4 msk tubkaviar
1 liten finhackad rödlök
10 cm finhackad purjolök
3 msk hackad dill
1 burk matjesfiléer
2 - 3 hårdkokta ägg.
Blanda alla ingredienserna men spara lite lök och dill till garnering. Vill en göra det besvärligt för sig kan en hacka äggvitan och äggulan för sig och blanda äggvitan i salladen och använda gulan som garnering.
Låt röran stå kallt ett par timmar före servering.
enligt O: Idag är en nervös dag för enligt O. Hon ska hålla föredrag och därför blir veckans ordpar feg och modig.
Om jag inte missminner mig så var den elaka katten Måns i Pelle Svanslös av Gösta Knutsson ganska feg när det kom till kritan. Skänk åt den fege en hingst är en roman av Peter Mosskin som jag inte läst, men vars titel jag alltid gillat.
Den korrekte butlern Stevens i Kenzu Ishiguros roman Återstoden av dagen förefaller mig onödigt feg som inte gör slag i saken och friar till miss Kenton.
Kvinnor i strid av Anna Larsdotter formligen bågnar av modiga kvinnor i alla positioner i strid som en man kunde ha. De fick inte alls samma lön eller ens samma erkännande som de manliga soldaterna, men deras mod var väl så stort.
Inlägg
