lördag 8 juni 2019

Regnmannen

Ett förledande omslag, ett behagligt format och undertiteln: en trädgårdsberättelse fick mig att låna hem Regnmannen. Jag ville också ge Jonas Karlsson, skådespelare, dramatiker och författare, ytterligare en chans. Har inte varit så förtjust i det jag läst tidigare. Tyvärr gick det inte så bra den här gången heller. Det är välskrivet; språket är det inget fel på, men själva storyn med den stackars misslyckade teaterregissören som nu till råga på allt blivit änkeman, växlar mellan tragik och skröna. Ingmar Karlsson saknar hustrun Inger. I sin ensamhet har han börjat ägna sig åt Ingers rosor och det lyckas han bra med. Grannarna håller han på en armlängds avstånd. Det hade Inger också gjort. Hon var från storstaden och hade svårt att anpassa sig till mentaliteten i den lilla staden. Sonen Erik besöker sin far ganska ofta, men han har svårt med faderns tjurighet och gnäll om sitt onda knä. Han hade trott att Ingmars ensamhet skulle föra dem närmare varandra. Men så enkelt är det inte. Torkan tär på allas trädgårdar och alla vaktar på alla så att ingen vattnar med slang. Ingmar har en hemlig kran med slang och det börjar gå rykten om Ingmar igen. Därefter blir det skröna av alltihop och jag tappade intresset. Men jag läste hela boken så klart och berättelsen nyktrade till en stund innan slutet.

Titel: Regnmannen: en trädgårdsberättelse
Författare: Jonas Karlsson
Förlag: Wahlström@Widstrand
Tryckår: 2019
Antal sidor: 243

4 kommentarer:

  1. Känns inte som att jag vill läsa den. Filmen Rain Man med Dustin Hoffman och Tom Cruise är nog bättre ;)

    SvaraRadera
  2. Svar
    1. Jonas pappa tydligen förebilden

      Radera
  3. Orkade faktiskt inte läsa ut den!

    SvaraRadera