Vårt värde

Jag känner igen miljön och karaktärerna i Katarina Kieris roman Vårt värde från den underbara Morbror Knuts sorgsna leende. Samma kärva ordkarga människor och samma förhållande stad/land och svenska/finska. Det är ett slags kollektivroman som berättas i vi - form. Vi iakttar  föräldrarna, släktingarna - särskilt kusinerna från landet - och kamraterna. En del av de finsktalande föräldrarna har satt spaden i jorden och flyttat från byarna till staden för att delta i samhällsbygget. Barnen kommer att tala myndighetsspråket svenska. Föräldrarna anser det inte vara viktigt att de även får lära sig finska. "Vi" ser, att kusinerna som bor på landet får lära sig en hel del matnyttigt och det är inte alldeles självklart att "vi" har dragit vinstlotten. Det finns kamrater som kommer längre söderifrån och det är  ännu värre. Särskilt om de bor i Falkenberg och Katrineholm. Puberteten - som inte var uppfunnen på föräldrarnas tid - skildras helt fantastiskt; allt som skaver och är ivägen. Papporna odlar kefir och gräver fram krokusar. Mammorna är mera skeptiska till det mesta. Tiden är den postkoloniala eran på 60 - 70 - talen i Tornedalen; trakten som gränsar till en gränstrakt. 1809 års gränsöverenskommelse ligger i botten av berättelsen. Katarina Kieri är poetisk och samhällskritisk; hon nitar träffsäkert både människor och situationer och det är en fröjd att läsa henne. När Katarina Kieri blev hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet löd en del av motiveringen: ”Hennes poetiska språkbruk i beskrivningar av vardagsnära ämnen gör henne till en säregen röst i svensk litteratur.”  Det är bara att instämma. Katarina Kieri är en mycket speciell författare som det är svårt att göra rättvisa åt. Norstedts 2015.

Kaosutmaning 2016

Tematrio - Julberättelser

LYRAN:
Berätta om tre bra böcker/berättelser som handlar om julen! 




Fryst jul

1. Redan i september hade hon hela julen fryst. 
Nu har jag julen fryst, sa hon.
Nu är den i frysen, bara att ta fram.
Barnen greps av stort intresse
för den vita köksmöbeln,
med andakt närmade de sig
och berörde den hastigt med handen
och sprang så bort,
skrattande och jublande.
När julaftonsdagen kom
tinade hon upp deras jul.
Och så var den över.

Lars Huldén, Mellan jul och ragnarök

2. "Allt detta (putsande) måste göras i god tid före julstädningen så att hon hann lägga lutfisken i blöt, baka julkakorna och klenäterna och stoppa köttkorv.
Sen städade hon och bytte hyllbårder och gardiner och dukar och sedan var det tid att lägga in sill och pressylta och lägga skinkan i blöt och baka vetebröd. Sen brukade hon i allmänhet inte minnas mer och hon kvicknade till igen när julskinkan började se urgröpt ut och det var bara lök och morotsbitar kvar i burken med glasmästarsill för då var det januari."

Ur Springkällan av Kerstin Ekman 

3. Julklappsboken av Selma Lagerlöf. Finns att läsa t. ex. i En julbok (En bok för alla). Selma Lagerlöf berättar om en julafton när hon var 11 år och packade upp den ena tråkigare julklappen efter den andra (mestadels sybehör). Det hon verkligen längtade efter var en bok. Det var tradition att en på Mårbacka fick läsa så länge en ville på julnatten. Sista julklappen i säcken var verkligen en bok till henne. Men - inte alls den hon hade tänkt sig.

Veckans bokbloggsfråga

"Har du hunnit börja fundera på det kommande året när det gäller din läsning och ditt bloggande? Kommer du att delta i några utmaningar, kommer du att fokusera på ett visst tema eller kommer du att göra några stora förändringar i ditt läsande/bloggande?"
Så löd frågan på Barnboksbloggen förra veckan så jag är riktigt sent ute. Men jag tycker att frågorna har sitt berättigande. Och jag hade inte tänkt tidigare så det fick jag göra nu. På första frågan svarar jag att jag tänker fortsätta med KOKOS utmaning att läsa de kvinnliga nobelpristagarna. Jag hoppas också att Ugglan & Boken fortsätter med sina novellutmaningar och att
Johannas deckarhörna seglar ett varv till jorden runt. Det sporrar en att läsa böcker från de mest skilda geografiska områden.  LYRANS Tematrios gör att en umgås med sina lästa böcker på ett väldigt angenämt sätt. Kaosutmaningen, som C. R. M. Nilsson hållit i i år är också en väldigt trevlig och - i ordets bästa betydelse - lättsam utmaning som känns rolig och kravlös att delta i. Sedan kanske det dyker upp någon ny utmaning som jag inte kan motstå; vad vet jag?
På andra frågan svarar jag att jag tänker fortsätta som vanligt med bloggandet. Men - vad det gäller läsandet så har jag kommit fram till att jag måste ägna mig åt sådant som jag har oläst i hyllan mer.  Jag har köpt ovanligt många böcker under 2016; inte minst på rean. Det innebär absolut inte att jag tänker sluta  att låna böcker. Böcker blir det aldrig för mycket av.

En smakebit på søndag

"The scent of cinnamon, orange peel and ginger perfumed the air, with a strong undercurrent of coffee. Outside the rain was battering against the large windows of the eau-de-nil-painted exterior of Cupcake Café, tucked into a little grey stone close next to an ironmonger´s and a fenced - in tree that looked chilled and bare in the freezing afternoon. Izzy, putting out fresh chestnut- purée cupcakes decorated with tiny green leaves, took a deep breath of happiness and wondered if it was to early to start playing her Silver Bells CD. The weather had been uncharacteristically mild for much of November, but now winter was truly kicking in." Från sidorna 2 och 3 i Christmas at the Cupcake Café av Jenny Colgan. Obs! Boken är tryfferad med läckra kakrecept!
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser. En smakebit på søndag kallas uppmaningen. Fler smakebitar hittar du HÄR.

Ett julmysterium

Äntligen har jag läst en novell. Eller egentligen tre. Men jag fastnade för Boxdalearvet i Mistlar och mord av P D James. Den passar på nr 20. Läs en novell som handlar om ett mord i Ugglan & Bokens läsutmaning Läs en novell II.
Gammal, skrynklig man hittar ung, fräsch varitéartist, tappar huvudet, gifter sig och är plötsligt död. Någon blir nästan hängd, men undslipper med en hårsmån. Långt senare kommer en samvetsöm släkting, som dessutom är präst, att vilja  försäkra sig om att det arv han fått motta inte kommer ur oren källa. Domkyrkoprästen Hubert Boxdale råkar turligt nog vara gudfar åt polisinspektör Adam Dalgliesh, P D James huvudkaraktär i fjorton kriminalromaner. Dalgliesh är väldigt förtjust i sin gudfar och lägger ner stort arbete på att läsa handlingar och söka efter andra eventuella efterlevande. Och - minsann - efter att ha hamnat i en del återvändsgränder får han upp ett spår. Jag tycker att den här novellen är fint komponerad och slutet är långt ifrån förutsägbart. Det var dessutom trevligt att återknyta bekantskapen med den dystre Adam Dalgliesh, som jag var mycket förtjust i förr i tiden.

Tystnaden

Att vara kristen i Japan är förmodligen inte alldeles enkelt. Mindre än en procent av befolkningen bekänner sig till kristendomen. Men ännu värre var det på 1600 - talet under samuraiklanen Tokugawa. De kristna förföljdes och de missionärer, som kom till Japan, blev ofta tillfångatagna, torterade, dödade eller blev avfällingar. I Tystnaden (1966) av Shusaku Endo (1923 - 1966) skildras hur några unga portugisiska jesuitpräster åkte till Japan för att bistå de kristna bröderna efter det att en legendarisk missionär förefaller ha försvunnit. De unga prästerna är förtröstansfulla och vid gott mod. De är beredda att lida för sin tro. Men de är inte beredda på den realitet som möter dem. En av dem, Sebastião Rodriguez, skriver brev hem. Han reflekterar mycket över sin tro och över vad som kan ha hänt den framstående jesuitledaren Christóvão Ferreira. Det går rykten om att han avsvurit sig sin tro i Nagasaki. Sebastião Rodriguez möter fattiga japanska bönder och förfäras över deras usla förhållanden. Han grubblar mycket över Guds tystnad. Varför måste dessa japanska nykristna lida så? När han till slut blir tillfångatagen utsätts han för utstuderad psykisk tortyr. Shusaku Endo var själv kristen och hade fått känna av vad utanförskap ville säga. Han var Kenzaburos Oes medtävlare om Nobelpriset 1994 och många undrar varför han inte fick det. Svenska Akademiens handlingar i saken blir inte fria förrän om tjugoåtta år. Endo har mycket gott rykte bland andra författare, men inte just i Japan. Filmregissören Martin Scorsese har väntat länge på att få göra film av Tystnaden som han läst flera gånger och håller mycket högt. Endo har tagit intryck av franska författare som Francois Mauriac och Georges Bernanos och han liknas ofta vid Graham Greene. Han blev en länk mellan västerländskt och japanskt. Tystnaden är en mäktig roman som griper tag i en. Den är spännande, tankeväckande och lärorik. Tystnaden är en roman som dröjer sig kvar efter avslutad läsning. Tidigare utgåva med titeln: Tystnad, i övers. från engelska av Magnus K:son Lindberg. - Forum, 1971. Nyöversättning av Tystnaden är gjord av Eiko och Yukiko Duke. Förord: Martin Scorsese. Efterord: Aasulv Lande. Atrium förlag.

Kvinnliga nobelpristagare. 2

Den 4 december hörde jag en radiodokumentär, Nelly Sachs: Natten och Nobelpriset i P1. Den var mycket intressant med deltagare som översättaren Margaretha Holmqvist, som dessutom var Nelly Sachs förtrogna. Aris Fioretos, som skrivit en jättefin biografi, Flykt och förvandling,  om Nelly Sachs, deltog också. En fick veta mycket om den tysk - judiska författaren som kom till Sverige 1940 som krigsflykting tillsammans med sin sjuka mor. Det var Selma Lagerlöf som hjälpte dem hit. De bodde i en etta vid Bergsundstrand 23 i Stockholm. Efter några års tystnad börjar Nelly Sachs skriva igen och 1966 får hon dela Nobelpriset i litteratur med den israeliske författaren Samuel Agnon. Motivering: "För hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde". Hennes vänskap med den franske författaren Paul Celan resulterade i en mängd brev. De led av samma paranoida föreställningar och kanske rentav triggade varandra. Trots att Nelly Sachs (1891 - 1970) var 29 år äldre än Celan kände de en speciell samhörighet. Karin Johannisson skriver om Nelly Sachs i sin bok Den sårade divan. Så småningom blev Beckomberga en tillflykt för Nelly Sachs; en plats där hon kunde känna sig trygg. 
DEN FÖRSTENADE ÄNGELN
som ännu droppar av minne
från ett föregående världsallt
utan tid
vandrar på kvinnoavdelningen 
i bärnstensljuset
innesluten i besöket av en stämma
från en urtid utan äppelbett
och sjunger av sanning 
i morgonrodnaden -

Och de andra kammar håret i olycka
och gråter
när korparna därute
vecklar ut sin svärta till midnatt

Ur Samlade dikter. Månpocket 2001. I nyöversättning av Rolf Moberg. Förord: Gunnar D. Hansson

Läs mer om den här utmaningen hos Koko på En kattslavs dagbok