skip to main |
skip to sidebar
Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger Lina Wolff själv om sin bok
De polyglotta älskarna. Romanen är indelad i tre delar med rubrikerna Ellinor, Max och Lucretia. I första delen möter vi Ellinor som lär sig att slåss och skjuta av sin förste pojkvän, Johnny, som är från samma by som hon. När hon går upp i vikt dumpar Johnny henne och Ellinor lägger upp en profil på en dejtingsajt och skriver: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Ett av svaren kommer från kulturjournalisten Calisto i Stockholm. Ellinor reser iväg och efter en kränkande händelse hämnas Ellinor gruvligt och därefter inställer sig en viss jämvikt i förhållandet. Då inställer sig den bildsköna Mildred som är blind och det blir oro i lägret. Del två handlar om Max Lamas, född i Trieste, gift med en kvinna vars ryggtavla var "ett stumt nej av hud och kotor". Varje dag försvinner hon till sitt arbete på verket med en bunt hudfärgade mappar under armen. Och så älskar hon Nietzsche. Max suckar över den ogörliga tvåsamheten och drömmer om förståelse mellan älskande. Han tröstar sig med andra kvinnor och har skrivit en roman. Det refereras en del till författare i De polyglotta älskarna och det tals om språk; Henry James, Djuna Barnes, Borges, James Joyce, Bolano och Charles Darwin. Ellinor läser Houellebecq medan hon väntar på Calisto om dagarna. Tredje delen handlar om Lucrezia Latini Orsi, som är dotterdotter till den skandalomsusade markisinnan Latini som dog av brustet hjärta sommaren 2012. I det här avsittet återfinns en förtjusande kärlekshistoria men även stor sorg. Här träffar vi också gamla bekanta från romanens tidigare delar och allt glider elegant på plats. Lina Wolffs språk är mycket njutbart. De polyglotta älskarna är den bästa bok jag läst på bra länge. Andra titlar av författaren: Många människor dör som du (2013) och Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012)
Traderad låtskatt sa Ulrica Milles. Chockartat sa Håkan Lahger. Ständig rebell, ständigt i rörelse. Senast omgjorda Gershwinlåtar.
Det trodde en aldrig. För några år sedan fanns han med bland mina förslag, men inte nu längre. I alla fall så finns det en titel av honom i mina hyllor. Och jag lyssnar mer än gärna. Barnsligt busigt av Svenska Akademien säger Svante Weyler. De är förtjusta i överraskningar.
Enligt Håkan Bravinger är hela akademien nöjd. Passar bäst på engelska, menar han. Bäst som musiker ändå. Så tycker nog de flesta. Det här Nobelpriset kommer att diskuteras.
Chiune Sugihara, 1900 - 1986, blev känd som den japanske Schindler. Under andra världskriget räddade han tusentals judar undan förintelsen. Under några år var han Japans vicekonsul i Litauen och han utfärdade visum som gjorde att judarna kunde åka med Transsibiriska järnvägen till Japan, vilket inte sågs med blida ögon på hemmaplan. 1985 fick han utmärkelsen Rättfärdig bland folken och 1990 postumt Raoul Wallenberg - priset. Jag hade aldrig hört talas om honom förrän universitetslektor Ingemar Ottosson berättade om honom. Ingemar Ottosson undervisar dagligdags i japansk historia vid Språk - och Litteraturcentrum i Lund. Han har bott flera år i Japan och reser ofta till Kina som gästprofessor. Igår berättade han om Geisha - ett yrke och dess historia och fick dessutom svara på många frågor. Han nämnde också Arthur Goldens mycket uppskattade bok från 2005, Mitt liv som Geisha. Den grundade han på många intervjuer med en mycket berömd geisha. Boken blev en succé liksom filmen. Men geishan stämde Arthur Golden och skrev en egen bok Den sanna historien av Mineko Iwasaki. Klicka på Arthur Golden och Den sanna historien för att läsa vad jag skrivit om böckerna.
En japansk bok om den hjältemodige Chiune Sugihara.
The Broke and the Bookish: "October 11: All About Books You Read Because of Recommendation -- Ten Books I've Read Because Of Another Blogger (Or
Book Person) or Ten Books I Read On Recommendation From People Outside
Of This Community or you could talk about recommendations of books you
read from other sources -- a magazine, a podcast, a "because you read
this" algorithm."
I chose books I´ve read after looking at the Swedish TV - program Babe, about books and their authors.
Lina Wolff - De polyglotta älskarna
Helen McDonald - H is for Hawk
Elizabeth Hand - Generation Loss
Meg Wolitzer - The Wife
Richard Ford - Canada
Joyce Carol Oates, - The lost landscape
Kate Atkinson - A God in Ruins
Ian McEwan - The Children Act
Colm Tóibín - Nora Webster
Marie Ndiaye - Ladivine
Lyran: "På torsdag får vi veta vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur 2016. Men vi kan
väl passa på att dela ut lite egna priser, eller hur? Vilken levande
barnboksförfattare vill ni ge ett "Nobelpris"? Vilken svensk levande
författare vill ni ge ett "Nobelpris"? Och vilken levande nordisk
författare vill ni ge ett?"
1. Barbro Lindgren får barnbokspriset för sin underbara trilogi Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och VLMF (Vad lever man för).
2. En ung svensk, fantastisk författare för hennes fina roman De polyglotta älskarna, som jag läst och tyckt så mycket om att jag tyvärr inte kan formulera något vettigt om den. Bättre då att hon får ett Nobelpris. Lina Wolff heter hon.
3. Josefine Klougart, en ung, dansk, fantastisk författare får det nordiska priset för sin fantastiska roman En av oss sover
 |
| Bilden är lånad |
Andra måndagen i oktober månad firas Taiiku no hi, hälsans och idrottens dag, i Japan. Den ska påminna om sommar - OS i Tokyo 1964 och inspirera japanerna till en aktiv och hälsosam livsstil. Olympiaden gick av stapeln så sent som i oktober för att undvika regnperioden i Japan. Helgdagen ger studenter och yrkesverksamma en lång weekend.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten står för läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. En enda regel finns det: No spoilers!
" Hon tyckte att staden kändes annorlunda nu när hon hade kommit tillbaka för att bo här. Hon var van vid Gilead som tema och skådeplats för nostalgiska minnen. Alla syskon utom Jack hade älskat att komma hem och de kände sig alltid klara när det var dags att ge sig av igen. Tänk så kärt huset var för dem, och alla de gamla historierna, och tänk så vitt och brett de hade spridit ut sig. Det förflutna var något väldigt fint i sig. Men nu när hon kom tillbaka och skulle stanna ett tag, som hennes pappa sa, hade minnena blivit illavarslande. När de fick breda ut sig och bli en del av nuet och möjligen även av framtiden - då blev de något beklagansvärt, det förstod alla. Och hon grämde sig över att behöva stå ut med deras medömkan. "
Från sidan 13 i Hemma av Marilynne Robinson. Weyler förlag. Övers: Niclas Hval. Fler smakebiter HÄR
Inlägg
