söndag 14 februari 2016

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Enda regeln: Inga spoilers!
Idag har jag valt en stycke från sidan 118 i Richard Flanagans Bookerprisbelönade roman Den smala vägen mot norr. Författarens berättelse
bygger på faderns liv och upplevelser som fältläkare under byggnationen av Dödens järnväg. Japanerna tvingade allierade krigsfångar och andra att bygga en järnväg genom djungeln från Bangkok till Burma. Fältläkaren, Dorrigo Evans, tänker som gammal man tillbaka på sitt liv i synnerhet alla kvinnorna och upplevelserna under kriget. "/Major/Nakamura arbetade med japanska kartor, japanska planer, japanska ritningar och japanska bruksanvisningar för att skapa japansk ordning och japansk mening åt den meningslösa, avsiktslösa djungeln och de sjuka och döende krigsfångarna, det var en virvel som tycktes sakna både orsak och verkan, en växande grön malström som snurrade allt fortare. Och in och ut ur malströmmen kom nya order och ändlösa strömmar av romusha /slavarbetare/ och krigsfångar som kom och försvann lika oförutsebart och obegripligt som floden Kwai eller kolerabacillen. Någon enstaka japansk officer kunde stanna över natten för en kväll med sprit, skvaller och nyheter, och då kunde de stärka varandra med tal om japansk ära och den obetvingliga japanska andan och den förestående japanska segern. Sedan förvann de också till sitt eget helvete någon annanstans längs den här ständigt växande, vanvettiga järnvägslinjen."

Fler smakebitar HÄR
                                      

 

lördag 13 februari 2016

Stoner

Originalutgåvan av John Williams (1922 - 1994) roman Stoner från 1965! har böcker på omslaget. Den svenska utgåvan har ett grått omslag. Båda är lika rätt. Böckerna var William Stoners liv, de enda tillförlitliga vännerna. Å andra sidan är Stoner liv och vardag ganska grått. Och i någon mån ganska tragiskt. Inget blev riktigt som han tänkt sig. Men - blir det någonsin det? Stoner kom bort ifrån sin uppväxtmiljö och fick syssla med litteratur. Meningen var att han skulle lära sig lantbruk, men efter ett par år på universitetet bytte han bana. Föräldrarna var enkla bönder utan vare sig utbildning eller pengar. Men de fogade sig utan knot i Stoners avhopp. Stoner skilde sig från mängden redan ifrån början; både på grund av ursprung och karaktär. Två andra unga män blev hans goda vänner. Den ene gick ut i kriget och stupade. Den andre kom hem och blev dekan för Columbia university, Missouri. Stoner anmälde sig aldrig till krigstjänst vilket gjorde att både kolleger och studenter kastade sneda blickar på honom. Stoner blev med tiden en ganska omtyckt lärare. Han fattar tycke för en blond, bortskämd flicka, Edith. De gifter sig och han inser ganska snabbt att det var ett misstag. De har inget gemensamt; Edith är labil och orimlig. De får en dotter, Grace,  som modern ömsom negligerar ömsom dompterar. Grace liknar sin far och båda viker för Ediths nycker utan strid. När Stoner äntligen finner kärleken stöter han snart på nya problem. En kollega till honom, prefekten Hollis Lomax, som länge haft ett horn i sidan till Stoner, går till dekanen och klagar över ryktena som sprids. Katherine Driscoll, Stoners kärlek och själsfrände, löser problemet. En följer Stoner i vardagen; på hans vandringar fram och tillbaka till arbetsplatsen, i hans arbete och tankar, i hans kyliga relation till Edith och i hans hjälplösa kärlek till dottern som blir alltmer främmande för honom; kort sagt under hela hans livsresa. Stoner är en antihjälte som en måste beundra för hans sätt att ta sig an sin vardag, stå upp för sina idéer och erbjuda motstånd i det akademiska käbblet. Han har ett stoiskt sätt att uthärda; han ser nyktert på sitt liv och sin situation. Stoner är en stillsam och storslagen bok om en människas liv. 
Det är omöjligt att göra den här romanen rättvisa. Den fick en femma av mig på Goodreads. New York Times Book Review kallar den en perfekt roman. Jag håller med och anbefaller till läsning.

fredag 12 februari 2016

Bokbloggsjerka 12 - 15 februari

ANNIKA
skriver så här i helgens bokbloggsjerka: Lottens bokblogg skulle vilja veta hur du tror att man kan inspirera barnens läsande. Har du några goda exempel?
Jag utgår ifrån mina egna erfarenheter både utav att ha varit barn och att ha egna barn och barnbarn.

Lånad bild
Låt barnen få stryktåliga pekböckerböcker att titta och bita i.
Läs rytmiska ramsor och tramsor för barnen.
Börja tidigt med högläsning. Godnattsaga som ritual men även annars.
Läs själv och låt boken vara en naturlig del av barnets uppväxtmiljö.
Tala om böckerna ni läser.
Visa på karta och jordglob.
Gå till biblioteket och gör biblioteksbesöken till en trevlig familjeaktivitet. 
När barnet börjar visa intresse för eget läsande - hjälp utan att forcera.
Gör boken till ett stående, spännande inslag på födelsedagar och julaftnar.
Ge barnen egna bokhyllor. 
När barnen är lite äldre - hitta deras intresseområden.
Läs tillsammmans! 

torsdag 11 februari 2016

Kvinnoalfabetet bokstaven T

Den här veckan handlar det om bokstaven T och som vanligt är det fyra kvinnor som ska presenteras, konstaterar enligt O.
Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på T. Kim Thúy. Hennes självbiografiska roman Ru (som betyder Vaggsång) kom på svenska 2011. Det är en fantastisk och sparsmakad berättelse om hur författaren flyr ifrån Vietnam och hamnar i Kanada. Efter det har romanen Man kommit ut och i maj kommer VI. Obs! Namnet är klickbart.

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på T vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Ellen Trotzig. Österlens första målarinna enligt konsthistorikern och författaren Birgit Rausing. Ellen Trotzigs färgskala var mestadels jordig, men i ett märkligt självporträtt med tulpaner blommar hon ut i rött.
Vilken kulturell kvinna på T har följt dig länge? Här säger jag Elizabeth Taylor. Hon var så vacker och så mänsklig och  väldigt skicklig skådespelare. Jag tänker bland annat på hennes rolltolkning i Vem är rädd för Virginia Woolf och i filmer som Katt på hett plåttak och Cleopatra. Hennes kärlekshistorier med spännande män gjorde inte saken sämre för en ung beundrare. Dessutom var hon god vän med t. ex. Michael Jackson och engagerade sig i kampen mot aids.
Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på T har du ännu inte utforskat?
Det får bli den norska författaren Trude Marstein. Hon första roman på svenska heter Göra gott; den andra Ingenting att ångra. Den tredje romanen handlar om en man som är notoriskt otrogen. På grund av sin sitt stora förråd av kärlek, tror han själv. Hem till mig heter den.


onsdag 10 februari 2016

Den blå maten

Den blå maten av den kände kocken Niklas Ekstedt och vetenskapsjournalisten Henrik Ennart handlar om några områden i världen där människorna blir ovanligt gamla. Hårt arbete, grönsaksodling, föda huvudsakligen från växtriket, sinnesro och social gemenskap är utmärkande för livsstilen i dessa områden, som alla ligger lite avlägset. Okinawa i Japan är ett välkänt blått område. Där skrattar de åt  pensionering vid 65 då människan  ju endast är ett barn. Vid 90 är en medelålders... På Okinawa äter människorna fisk, sjögräs, tropiska frukter, medicinalväxter och örter som växer långsamt i den magra jorden. Sötpotatisen är och har alltid varit en basvara. Sardinien är ett annat blått område. Här finns de äldsta männen i världen. Den sardiska  pecorinoosten är en basvara för fåraherdarna eftersom den kunde tillverkas i bergshyddorna. Till det äter man ett tunt kornbröd och dricker ett hembryggt vin. Sardinien är ju också känt för sina klansamhällen och blodshämnd. Men det tycks inte inverka menligt på livslängden. På den grekiska ön Ikaria går allt i slow motion. Här finns en av de sista utposterna för traditionell medelhavskost, som anses lägga tio år till medellivslängden. I Nicoya i Costa Rica blir männen så gott som lika gamla som kvinnorna. Motion får man gratis i det bergiga landskapet; processad mat och raffinerat socker finns inte. Här äter man utöver grönsaker, bönor och frukt även en hel del kött. Frukosten är riklig, lunchen måttlig och middagen lätt. Gamla människor håller sig rörliga och unga genom täta besök av barn och barnbarn. Och man har en livsplan. Även Sverige har en blå zon. I skogstrakterna i södra Småland/norra Skåne finns ett sådant område där det finns en högre procent 100 - åringar än i övriga Sverige. Ebba Nilsson, 104, har ätit redigt smör och fett fläsk och druckit kaffe - i mån av tillgång - i hela sitt liv. Sin första ledighet fick hon som pensionär. Niklas Ekstedt har tagit fram 52 recept med utgångspunkt från maten i de blå zonerna. Jag har inte provlagat, men recepten är fräscha och innehåller inga konstigheter. Bildmaterialet är mycket fint och för varje blå zon finns en faktaruta.

tisdag 9 februari 2016

Accabadora = Själamakerskan

Efter att ha läst en understreckare i SvD om förbisedda italienska kvinnliga författare lånade jag hem Själamakerskan av Michela Murgia. Den kom på svenska 2012 i översättning av Barbro Andersson på Brombergs förlag. Vet inte riktigt hur denna utmärkta roman totalt har undgått mig? Bokens tillägnan: "Till min mor. Båda två." Det kommer mig att undra om författaren själv varit ett själabarn, dvs. ett barn som lämnats bort på grund av fattigdom till någon som av ett eller annat skäl inte har något barn. Som det var för Maria i romanen. Hennes mor bytte bort henne mot flera potatisar i soppan - modern hade ju bevars tre döttrar till. Bonaria Urrai är sömmerska, men är född rik. Hon gör Maria till sitt själabarn och alla är nöjda med arrangemanget. Tzia Bonaria är en mycket speciell kvinna; klok och erfaren och hon förstår sig bra på lilla sexåriga Maria. Det finns inte direkt några tidsmarkörer, men jag tror att romanen tar sin början strax efter första världskriget. Platsen är ett litet samhälle på Sardinien. Alla känner alla på gott och ont. Barnen i skolan tycker att det är onödigt att lära sig italienska. De använder ju i alla fall bara sardiska. När Maria blir lite äldre märker hon att tzia Bonaria försvinner ut om nätterna ibland. Maria frågar varför men får inget svar.
När hon uppdagar de rätta förhållandena packar hon sin väska och ger sig av till fastlandet. Romanen ställer frågor om liv och död. Vem har rätt att bestämma?
På Sardinien var dödshjälp tillåtet fram till 1960. Jag tyckte mycket om den här kärva romanen. Den omfattar 180 sidor och är skriven på ett klart och kärnfullt språk som väl stämmer överens med innehållet. Synd att det inte finns fler romaner översatta av Michaela Murgia.
Pappas vingar av Milena Angus tilldrar sig också på Sardinien liksom 
Onda stenar av samma författare.  Nobelpristagaren Gracia Deledda är ännu en författare ifrån Sardinien. Hennes mest kända bok är Elias Portolu.


måndag 8 februari 2016

Tematrio - Feminism i ord och bild


Så här säger LYRAN om veckans tematrio:
"Egentligen borde jag kanske väntat en månad med detta tema, men jag har läst en så bra bok om feminism att jag måste få skriva lite om den redan idag. Veckans tema är därför feministisk litteratur; skriv om dikter, essäer, romaner o s v efter egen smak. Berätta om tre bra texter med feministisk vinkel! Om ni vill ha tips kan ni kolla in den Feministiska kanon hos Feministbiblioteket."

1. Hjärtblad av Aino Trosell.  Här träffar vi den unga dalkullan Hulda och följer hennes uppväxt och utveckling under det att hon hjälper till att valla kor och getter tills dess att hon blir vandringskulla som vandrar ut till olika marknader och gör inköpsresor till Eskilstuna och Stockholm. Det är ett stycke svensk historia, kulturhistoria; bilder ur svenskt folkliv och lokalhistoria och en del kvinnohistoria som det inte skrivits så mycket om.
2. Filmen Suffragette tyckte jag mycket om. Den tar sin början bland kvinnor på ett tvätteri och
deras fuktiga, tunga arbete och sviktande hälsa. Vi följer Maud,  en ung fru och mamma, som får nog av sitt arbete och sin tyranniske chef, lämnar arbetet och går med i kvinnorörelsen som arbetar för kvinnors rätt att rösta och bättre villkor. Trots att kampen hårdnar både i hemmet och i samhället härdar hon ut. Helena Bonham Carter spelar en fantastisk roll som smart apotekare och Meryl Streep spelar själva mrs Pankhurst, som tyvärr inte figurerar så mycket. En förstår mera än väl att rösträttskämparna blev militanta.
3. ÅR AV VÄNTAN av Fumiko Enchi skildrar en japansk kvinnas liv; japanska traditioner, seder och bruk. Fru Tomo lever sitt liv för att behaga sin man, sköta hus, hem och barn. När de varit gifta i tolv år förstår hon att det är dags att skaffa honom en bihustru. Eftersom hon känner honom så väl vet hon precis vad hon ska välja. Ganska snart blir det dags för ett nytt val. Och så vidare. När maken tröttnar på sina konkubiner hjälper fru Tomo dem att skaffa bra äkta män. Hon tiger, biter ihop, förödmjukas och lider. Flickorna som kommer i huset är alla mycket olika och relationerna mellan alla kvinnorna skildras med den psykologiska blick som författaren gjort sig känd för.

Ny radioföljetong

Ännu en vecka läser Fredrik Gunnarsson Comédia Infantil av Henning Mankell som radioföljetong i P1.
Jag hade inte läst den innan, så det passade mig precis. SR play - appen passar mig precis också. 
Måndagen den 15 februari startar emellertid en ny radioföljetong. Maria Salah läser Mary av Aris Fioretos. Det ska också bli väldigt spännande eftersom jag inte läst den heller. Bibliotekskön flåsade mig i nacken så jag fick lämna den tillbaka utan att ha läst hela. En kan ju inte köpa varenda ny bok. Men jag var mycket förtjust i Fioretos bok om sin far, Halva himlen. Mary är 23 år och studerar arkitektur. Hon lever i en militärdiktatur och en dag grips hon för statsfientlig verksamhet. Så mycket vet jag i alla fall.

söndag 7 februari 2016

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten anordnar varje söndag en läsutmaning, En smakebit på søndag. En behöver bara rätta sig efter en enda regel: No spoilers! Idag vikarierar astridterese
 " Fillus de anima. Själabarn. Så kallas de barn som blivit till två gånger, av en kvinnas fattigdom och en annan kvinnas ofruktsamhet. Maria Listeru var barn av en sådan andra födsel, en sen frukt av Bonaria Urrais själ. - Om Bonaria Urrai inte blivit född rik  skulle hon nog gått samma öde till mötes som alla kvinnor som blivit utan man, och hade inte kunnat skaffa sig en själadotter. Som änka efter en man som aldrig gift sig med henne, skulle hon under andra förhållanden kanske ha blivit prostituerad eller möjligen hemvårdarinna eller klosternunna bakom evigt stängda fönsterluckor och svartklädd intill döddagar. Det som berövat henne brudklänning var kriget, även om en och annan i byn hävdade att det inte var sant att Raffaele Zineu hade stupat vid floden Piave: troligare var att han, slug som han var, hade hittat en kvinna där borta och besparat sig resan hem för att förklara. Kanske var det därför som Bonaria Urrai var gammal redan när hon var ung, och ingen natt föreföll Maria så svart som hennes kjol. Men änkor efter levande äkta män var byn full av, det visste kvinnorna som skvallrade och även Bonari Urrai visste det." Från sidorna 7 och 10 i Själamakerskan av sardiska författaren Michela Murgia. Fler smakebitar HÄR

lördag 6 februari 2016

Moonlight becomes you

Moonlight becomes you blir De viktorianska  klockorna på svenska. Författare är den produktiva amerikanska Mary Higgins Clark, som började skriva på allvar sent i livet när hon blev änka med fem barn att försörja. För länge sedan läste jag henne ganska flitigt och gillade henne. Efter tips ifrån min syster, som vanligtvis inte läser deckare alls, läste jag den här och vi är helt överens. Ingen storslagen litteratur, men trivsamt och spännande. Och på sätt och vis lite aktuellt; missförhållanden i åldringsvården. Små rara damer på eller på väg till ett seniorbeonde för bättre bemedlade luras och/eller får sätta livet till. En rad samvetslösa män och ett par kvinnor också för allt i världen vill på olika sätt skaffa sig vinning på de gamlas bekostnad och naturligtvis håller de varandra om ryggen. Men i kulissen lurar en styvdotter, Maggie, till en av damerna och hon anar ugglor i mossen och sätter igång med sina egna, mycket oförsiktiga undersökningar. Och så går det som det går. Hon befinner sig på bokens allra första sidor levande begravd;  i en kista i en grav med en fingersnodd som genom ett rör leder upp till en (viktoriansk) klocka. På samma gång släpps ju lite luft ner i kistan. Viktorianerna var livrädda för att bli levande begravda och hade därför gjort detta arrangemang. Klockan hade en en rejäl klang och någon skulle också vakta graven. I Maggies fall är det så att någon plockat bort kläppen... Detta är ingen spoiler, för det får en veta med en gång. Och det var inte så att det var så alldeles självklart vem som hade gjort vad eftersom alla var så insyltade med varandra. Kan gott läsas.

Semikolonets dag

Semikolonet lanserades 1494 av den italienske typografen Aldo Manuzio som dog 6 februari 1515. Om detta skiljetecken råder det mycket olika uppfattningar. Jag gillar semikolonet för det är ett bra mellanting mellan punkt och komma. Det kan också användas vid uppräkning för att skilja grupper ifrån varandra. Semikolonet röstades för några år sedan fram som svenskarnas favoritskiljetecken. Det lär också ha fått en egen sång...
Per Andersson, som är författare och redaktör på Kulturnyheterna, säger så här: "Semikolonet är det vackra typografiska uttrycket för att ingen sanning ska bli så mäktig att den inte kan ifrågasättas; ingen verklighetsbild är så komplett att den inte kan kompletteras med ytterligare information, flera perspektiv, en sista invändning. Semikolonet öppnar en antiauktoritär dörrspringa efter att huvudsatsen försökt tvinga sig på läsaren." Vackert.
Men - en undersökning vid Högskolan i Gävle visar att endast ett av tre svenska semikolon används rätt. Och somliga anser att semikolonet är en klassfråga och ett tecken för finsmakare och nördar! Poeten Bruno K Öijer berättar i en intervju i SvD 2008 att han helt slutat med skiljetecken eftersom de bara såg ut som "smuts på sidan". Punkt och komma hade han i och för sig inget emot men semikolon var "pretentiösa och onödiga". De tycks ropa "se vad jag kan", anser poeten och tilläger att de tycks vara på väg ut ur den franska litteraturen
Semikolonet blev tillgängligt för alla när datorerna gjorde sitt intåg och det är nu på väg upp i och med den blinkande smileyn ;)

fredag 5 februari 2016

Bokbloggsjerka 5 - 8 februari

Annikas BOKBLOGGSJERKA  5 - 8 februari: 
Topp 5 fiktiva karaktärer som du önskar vore dina bästa vänner (böcker/film/tv). Kul uppgift som kräver eftertanke. En har ju mött åtskilliga fiktiva karaktärer under ett långt läsliv.
1. Lilla My möter en först i Muminpappans memoarer. Sedan finns hon med överallt utom i Sent i november. Hon är snäll och hjälpsam; busig och arg. Tror att hon vore en kul kompis liksom för den delen
2. Dina och Dorinda,  de busiga tvillingarna i Det blåser på månen av Eric Linklater. Det är en allåldersbok, som kom ut 1944. Måste läsa om den.
3. Felicia Ormstad på Venhaug sådan hon förekommer i Aksel Sandemoses fina roman Varulven. Hon är vacker, stolt och modig och hon vet att ta för sig av livet. Cornelis Vreeswijk har skrivit en sångsvit till henne, Felicias svenska suite
4. Emma Niskanpää i Hitom himlen , roman av Stina Aronson. Felicias raka motsats, tror jag. Emma N är en enkel och from kvinna som lever nära naturen och i takt med dygnets och årstidernas växlingar.
5. Scarlett O´Hara i Borta med vinden av Margaret Mitchell. Scarlett besitter mod och humör; hon är okonventionell och handlingskraftig.  

torsdag 4 februari 2016

Kvinnoalfabetet bokstaven S

Fyra frågor som vanligt i enligt O:s
kvinnoalfabete. Vi har kommit till bokstaven S
1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på S. Sei Shonagon, den lilla charmerande hovdamen som betjänade kejsarinnan Teishi under Heian -perioden i Japan. Det är inte så många uppgifter som är säkra vad det gäller SS:s liv. Troligen fick hon skilja sig ifrån sin man när hon kom i kejsarinnans tjänst. En son hade hon också. Ett som är säkert är att hon skrev Kuddboken. Det var en bok hon hade vid sängkanten där hon antecknade allt möjligt. Hon älskade listor. Läs vad Monica Braw skriver om Kuddboken! SS levde 966 - 1017.  

2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på S vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Simone Signoret var en fransk skådespelare och författare. Under den tyska ockupationen av Frankrike försörjde SS sin mor och sina syskon eftersom fadern, som var jude, hade flytt till England. Hon fick en Oscar för sin roll i filmen Plats på toppen. Några år var hon gift med sångaren Yves Montand. En självbiografisk bok som jag läst för mycket länge sedan har titel Längtan är inte längre vad den har varit.
 3. Vilken kvinna på S, död eller levande, tycker du borde få
mer uppmärksamhet? Sun - Mi Hwang och hennes lilla höna Knopp i Hönan som drömde om att flyga. Författaren kommer ifrån Sydkorea. Den lilla romanen, som handlar om frihet, individualitet och drömmar,  är redan utnämnd till klassiker och har gett upphov till en mycket uppskattad animerad film och inspirerat till pjäser, musikaler och serier. I Sverige tycker jag inte att boken uppmärksammats så mycket.
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på S har du ännu inte utforskat?
Liv Strömquist helt klart. Liv Strömquist föddes 1978 i Ravlunda. Hon är serietecknare, programledare och feminist. Kunskapens frukt har jag tänkt fördjupa mig i när tiden är mogen för det. Jag ska också gå på utställningen Blood Mountain som en introduktion

onsdag 3 februari 2016

Sälarna

Det blev ännu en egensinnig samling av kortprosa.  Igår Rosa Liksom; idag Lydia Davis, Jag har det rätt bekvämt men  skulle kunna ha det lite bekvämare - och andra noveller. 305 sidor stycken av mycket skiftande längd, från tvåradingar till längre noveller som Sälarna som omfattar 28 sidor. Alla stycken har en rubrik och alla berättar något om vardagen. Novellen Sälarna handlar om en systers kärlek till och sorg efter en storasyster som hon älskade mer än hon älskade modern. Berättelsen är återhållsam och reflekterande. Storasyster har varit lillasysters fasta punkt i tillvaron. Storasyster är snäll och pliktmedveten. Fjorton år skiljer dem åt så en stor del av tiden tillhör de inte samma hushåll. Berättelsen utspelas under en tågresa med destination Philadelphia. Mycket avslöjas också om familjens historia och den yngre systerns levnadsförhållanden medan landskapet rullar förbi utanför tågfönstret. Som läsare pusslar man ihop en bild åt sig av storasyster både vad det gäller utseende och karaktär. Storasyster har alltid sett trött och sorgsen ut och varit så spänd. Den yngre funderar mycket över deras förhållande och vad som kunde gjorts och varit annorlunda. Storasyster har vid sex års ålder hunnit ha tre fäder och varit mycket lämnad i andras vård eftersom modern arbetat. Lillasyster undrar vilken betydelse hon själv haft för sin äldre syster. Och hon har förstått att förhållandet mellan modern och äldsta dottern inte varit det bästa. Storasyster har även en yngre bror som inte åker och hälsar på henne förrän hon ligger i koma; döende, och inte vet av att han är där. Lillasyster åker inte på begravningen eftersom hon  anser sig vara tvungen att stanna och lindra chocken för den åldriga modern. Nu synar hon sina egna motiv. Läsaren förstår att lillasyster har sina egna problem. Hon har också förändrats efter att ha mist både syster och far inom loppet av tre sommarveckor. Lydia Davis skriver mycket om drömmar - sina egna och andras - och här finns också en drömsekvens. Sälarna är en vacker, vemodig novell full av allmänmänskliga känslor och tankar i sorg. Jag tycker mycket om den här novellsamlingen och läser vidare. Översättning: Malin Bylund Westfelt. Etta, ett imprint under Sekwa förlag AB.
 

tisdag 2 februari 2016

Halsbrytande

KUPÉ NR 6 är titeln på finländska Rosa Liksoms förra roman som kom ut 2012 och som jag tyckte väldigt mycket om. 2015 kom hennes halsbrytande samling av 31 stycken kortprosa. Kortprosa definieras som en kort novell så detta får bli punkt nr 39 i Lyrans utmaning Läs en novell: Läs en novell av en finländsk författare. I Sånt är livet rör en sig i Finland mellan Helsingfors i söder och Rovaniemi i norr; hela tiden i samhällets utkanter. Jag citerar lite ifrån bokens baksida: "Nyfamiljer och destruktiva relationer; riksdagsengagemang och alkoholism; arbetslöshet, passion, depression, utanförskap och jaktupplevelser vid ryska gränsen. Eller kanske bara bröllopet som är tänkt att slå alla rekord i flärdfull lyx, men där brudgummen saknas." Den här boken stod inte på tur, men jag råkade börja läsa och så var det klippt. Ibland skrattar jag högt, men sätter omedelbart i halsen. Berättelserna är mycket kärva, osmyckade och burleska ofta präglade  av svart humor. Inga karaktärer är särskilt personliga. De berättar utsnitt ur sina liv. Ett tokigt samhälle med köppalats och nöjeshelveten; postorderbrudar och ensamhet gisslas. Stycket nr 13 handlar om en dotter som kommer hem från Pukarest för att fira sin fars 90 - årsdag. Hon tycker att han ska ha en facebooksida, men det vill inte han. Så det blir katten Pekka som får skylta på FB. Inom kort har han 3203 vänner runt om i världen. Herr Google får översätta åt den gamle och Pekka eftersom de endast kan mäenkieli. De har inte tråkigt mera. Fejsbook håller dem sällskap och nittioåringen berättar i Pekkas ställe om sin jakt på feta råttor bakom bakbordet. Det är roligt och sorgligt. Ensamhet och fejkad intimitet. Och så håller det på. Läs!
Rosa Liksom är författare, filmare, konstnär och serietecknare. 
Läs en novell
Kaosutmaning 2016
En världsomsegling på 366 dagar

måndag 1 februari 2016

Tematrio - USA

Lyran vill ha tips om romaner ifrån USA och därför handlar hennes  TEMATRIO om det.  Det är bara att välja och vraka bland klassikerna.

1. WASHINGTON SQUARE av Henry James 
Catherine Sloper, Henry James oansenliga antihjältinna anses som dum och obegåvad av sin far. Men hon kommer att ärva pengar. Till allas förvåning uppenbarar sig en vacker ung man som friar till henne. Han i sin tur har inga pengar. Och det är dumt av honom. Ett tyst krig utspelar sig mellan Catherine och hennes stelbente far.
2. FÖRTVIVLADE MÄNNISKOR av Paula Fox 
Förtvivlade människor har lånat titel efter ett citat av Henry David Thoreau: ”De flesta människor lever ett liv i stilla förtvivlan”. Sophie och Otto Bentwood lever ett välordnat liv i sin våning i Brooklyn. De är båda intellektuella liksom alla deras vänner. Sophie är arbetslös översättare och Otto är delägare i en juristfirma stadd i upplösning. Tiden håller på att varva paret Bentwood. Hoten finns både utanför och i hemmet. Apropå Thoreau. Ingen glömmer väl WALDEN?  
3. MINNET AV LIVET: dikter i urval av Elizabeth Bishop.
Amerikansk poet alldeles nyligen utkommen på svenska. ellerströms förlag, förstås. EB bodde på en mängd olika platser vilket dokumenteras i dikterna som också ger uttryck för människors upplevelser av gemenskap, sorger och förluster.

Omkring Linné

Några romaner och annat med anknytning till Carl von Linné. Biografier och annan facklitteratur finns det en mängd av. 

Sverker Sörlin, Linné och hans apostlar

Rune Pär Olofsson, Blomsterkungen. Om den åldrige, knarrige Linné

Ann Granhammer, Den indianska krassens blinkande. En alldeles underbar bok om en av Linnés döttrar som forskade på egen hand

Magnus Florin, Trädgårdsmästaren. Roman om Linné

Ingrid Wallerström, Christina: en bok om Linnés mor

Per Wästberg, Anders Sparrmans resa

Christina Waldén, Den som jag trodde skulle göra mig lycklig (Linnélärjungen Daniel Solander; roman)

Monica Braw, Främling: roman om en svensk i fjärran land. (Linnélärjungen Carl Peter Thunbergs resor i Japan) 

Mariette Manktelow, Kvinnorna kring Linné

Karin Berglund, Jag tänker på Linné, han som såg allt 

Linné och hans apostlar. Dramadokumentär i fyra delar

 Bertil Nordenstam, Carl Peter Thunberg. Linnéan, resenär, naturforskare 

Carl Peter Thunberg, Resan til och uti kejsardömet Japan åren 1775 och 1776.


 

söndag 31 januari 2016

En smakebit på søndag

Dags för En smakebit på søndag som administreras av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Enda regeln: No spoilers!
"Google ske lov (kapitelrubrik; min anmärkn.)
Jag hade önskat att jag inte behövde börja min resa här i det ökenartade området runt centralstationen som ännu bär vittnesmål om stadens ödeläggelse, en stad som under segerrika strider hade bombats och ödelagts, som hämnd, tycktes det mig, för från denna stad hade kriget styrts, det krig som tusen gånger om orsakat ödeläggelse vida omkring, ett ändlöst blixtkrig på hjul av järn.  Det är nu så länge sedan att denna stad har hunnit bli en av de fredligaste städerna i  världen och nu nästan aggressivt bedriver denna fred, som ett sätt att minnas kriget."
s. 5 i Ester kanske av Katja Petrowskaja

Fler smakebitar HÄR

lördag 30 januari 2016

Magi och realism

Innan Jennifer McMahon blev författare på heltid jobbade hon som husmålare, gårdsarbetare, påskhare, pizzabud och rådgivare för vuxna och barn med psykiska sjukdomar. Hon bor på en gård i Vermont tillsammans med sin partner och deras dotter. Så står det på bokförlaget Bazars hemsida. 
Vinterfolket är hennes första roman på svenska. Översättningen är gjord av Johan Nilsson. Scenen är en avlägsen trakt i Vermont, närmare bestämt en liten stad som heter West Hall. Tidsplanen är i huvudsak två; 1908 och nutid, och berättelsen växlar mellan dem. Folk försvinner i West Hall. Sara Harrison Shea hittades död 1908 en tid efter det att hennes älskade dotter Gertie omkommit och alla tror att Sara blivit tokig.  Saras hemliga dagbok spelar en viktig roll genom hela boken. Hon visste att innehållet var sprängstoff och därför gömde hon delar av den på olika ställen. Hundra år senare försvinner 19-åriga Ruthies mamma Alice. Ruthie, hennes mamma och syster bor i Saras hus; ett hus fullt av gömställen. Det går rykten om mystiska varelser i skogarna runt Devil´s Hand alldeles i närheten av West Hall; om gångare som kallats tillbaka till livet från att ha varit döda. Vinterfolket är "fångade mellan här och nu. De väntar. Det är som på vintern när det är vitt och kallt och fullt av ingenting, och det enda man kan göra är att vänta på våren." En blir mystifierad redan från starten och griper varje tillfälle till läsning. Jag gillar miljöbeskrivningen. Det känns som vinter och nysnö hela tiden och landskapet beskrivs vackert. Slutet bekymrade mig en stund, men det blir helt acceptabelt. Ett annat slut hade varit oacceptabelt rent av.
Kaosutmaning 2016

fredag 29 januari 2016

Bokbloggsjerka 29 januari - 1 februari

"Har du någonsin läst en bok där det har hänt någonting som du inte alls hade väntat dig eller som du absolut inte tyckte om?" är frågan som ställs i Annikas BOKBLOGGSJERKA   29 januari - 1 februari. Det enkla svaret på båda frågorna är ja. Det finns författare som klarar av att överraska in i det sista, till exempel ROBERT GODDARD och PAULA HAWKINS, och det finns författare som stupar på mållinjen. Slutförandet är vanskligt. Somliga verkar plötsligt bli trötta på sina egna skapelser och det märks när en läser. En berättelse som började trist och platt och sedan vände till det mycket bättre var  MINARET  av Leila Aboulela. Och det hade jag inte väntat mig riktigt. Kate Atkinson överraskar oavbrutet i LIV EFTER LIV.
Eftersom jag har Birgitta Trotzigs mäktiga roman, DYKUNGENS DOTTER i färskt minne skulle jag kunnat föreslå Birgitta Trotzig en liten ändring som kunde förändrat livet för den arma Flickan. I någon mån i alla fall. Om hennes lilla halvsyster Vera hade fått överleva babystadiet så tror jag att Flickan fått någon som älskade henne för det hade hon aldrig haft och fick inte heller.  

torsdag 28 januari 2016

Kvinnoalfabetet bokstaven R

enligt O 
har kommit fram till bokstaven R i kvinnoalfabetet. Följande frågor vill hon ha svar på:
1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på R.
Rosa Liksom, finländsk författare och konstnär, pseud för Anni Ylävaara,  född 1958 i  Övertorneå. Hon skriver på tornedalsfinska,  standardfinska och standin slangi (helsingforsslang). Kupé nr 6 tyckte jag så mycket om att jag hade svårt att skriva om den.

2.Vilken kvinna på R, död eller levande, tycker du borde få mer uppmärksamhet? Fredrika Runeberg, absolut. Inte för Runebergstårtorna utan för hon, bredvid det oerhörda arbete det innebar att passa upp nationalskalden, dessutom hade egna skrivambitioner.

3.Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på R vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Rachel Mohlin, imitatör i radio och TV. En kan till exempel lyssna på henne i Public Service i Godmorgon Världen på söndagsmorgnarna 

 4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på R har du ännu inte utforskat?
Kroppens sällsamma liv efter döden. Likets kulturhistoria är den något makabra titeln på en bok som jag länge haft i min hylla utan att läsa den. Författaren, Mary Roach, född   1959 i New Hampshire, är en amerikansk journalist och författare. Hon   är specialiserad på populärvetenskap  och kulturella studier. Hennes böcker har alla blivit både storsäljare och kritikerframgångar. Hon har bl. a. berömts för att blanda humor med expertkunskaper. 
                         

onsdag 27 januari 2016

Dykungens dotter

Dykungens dotter  - en barnhistoria kom ut 1985. Det blev Birgitta Trotzigs sista roman. Den tilldrar sig till större delen i Skåne; Österlen, Kristianstad och Malmö. Vi möter tre generationer; Mojan, Flickan och Pojken. Mojan vandrar ifrån sitt hem vid kusten när hon upptäcker att hon är gravid i slutet av 20 - talet. Den mörke, främmande mannen som kallas dykungen är far till hennes barn. Modern anar, naturligtvis, men det råder en stumhet och ordlöshet i familjen som gör att de aldrig talar om saken. Hon föder en flicka som mycket liknar sin far. Flickan - som hon kallas ända tills dess att man på hennes gravsten får veta att hon hette Lajla -  är glad och glupsk, men inte över sig begåvad. Mojan har inga känslor till övers för dottern och i skolan blir hon mobbad. Modern vill sätta henne på Strumpfabriken så snart Flickan slutat skolan, men där tackar man nej. Hon hamnar i Benmjölet där ingen egentligen vill vara. Det luktar. Flickans väg bär stadigt utför. Snart är hon också gravid. Och ger sig hemifrån för att efter diverse umbäranden föda en son i Stockholm. Barnavårdsmyndigheterna skickar hem henne. Först nu - vid åsynen av dottersonen -  rörs Mojans hjärta. Dottern visar inga tecken till att vilja arbeta. Och nu begår Mojan ännu ett ödesdigert misstag, som kommer att stå dem alla dyrt. Dykungens dotter har lånat mera än namnet av H C Andersen. Det ska vara en roman om ljus och mörker. Men mitt bestående intryck efter läsningen är mörker. När jag ser tillbaka hittar jag de ljusare, poetiska avsnitten som lästa för sig är mycket vackra, men de drunknar i det mänskliga eländet. Birgitta Trotzig stod alltid på de små, lidande människornas sida; de som klämdes mellan valsarna i fabrikerna och levde i de fuktiga, mörka städerna i undermåliga bostäder. Kristianstad - Birgitta Trotzigs egen hemstad - skildras som en ö i ett stort träsk; dominerat av fängelset, skolan och regementet.  Malmö är också en dyster stad och Stockholm hårt. Samhället består av de som dömer och de som döms. Hackordningen ligger fast. Det sociala utanförskapet ärvs tydligen. Mojan försöker skaffa sig ett "vanligt" liv. Hon blir gift med den snälle gårdskarlen och så småningom äger hon till och med en egen bankbok. Men det hjälper inte. I samhällets ögon duger hon inte ändå. Birgitta Trotzigs språk är mycket vackert, bildligt och målande.  Dykungens dotter är en storslagen roman som berättar en bit svensk historia.

tisdag 26 januari 2016

Skymningsnoveller

Kaosutmaning 2016
MELKER GARAY föddes i Chile 1966. Numera bor han i Norrköping. Han blev medlem i Sveriges författarförbund 2009, i Svenska PEN 2012 och i Chiles Författarförbund 2014.  Han har blivit mest känd för sina underfundiga noveller där han tar upp religiösa, filosofiska och existentiella frågor. 2015 kom Fågelskrämman. Skymningsnoveller. Den innehåller 20 väldigt korta noveller. Garay vänder på perspektiven och leder läsarens uppmärksamhet tillbaka på sig själv. Novellerna har titlar som Bomben, Spegeln, Ögat, Gristrynet, Papegojan, Mörkret. Garay har också valt ett motto ur Skuggan, en av H C Andersens sagor. Garay tar upp allvarliga frågor och han är kompromisslös.  I novellen Enstöringen möter vi en ensam man som håller sig helt och hållet för sig själv. Han vill inte vara i vägen för någon och han vill så gärna hålla sig väl med sina grannar att han undviker att spola när han går på toaletten om natten. Han står framför spegeln och övar sig på att se oansenlig ut. Helst ville han vara osynlig. Och han vill helst inte att någon ler mot honom. Han är en lycklig människa. Det råder inget tvivel om det. Han lever ju som han vill. Han har haft ett intresse och det var att spela violin. Morbrodern tyckte att han hade talang, men det är klart att han inte hade. Hur skulle det ha blivit om han spelat violin i sin lägenhet? Vad skulle grannarna ha sagt? Modern har lärt honom att ju mindre han tänker desto mindre oreda blir det i huvudet. Hon är nog lite arg på honom, tror han. Och han vet varför. Och en gång hade hon skrivit med rött läppstift på spegeln: "Din jävla enstöring". - I all sin korta enkelhet är detta en kuslig novell om en själsligt stympad och vanställd människa, som egentligen tycker att det vore bättre att han inte fanns till. Garays noveller växer också efter avslutad läsning.
Läs en novell

33. Läs en novell vars titel slutar på - n i Ugglan & Bokens novellutmaning