lördag 30 januari 2016

Magi och realism

Innan Jennifer McMahon blev författare på heltid jobbade hon som husmålare, gårdsarbetare, påskhare, pizzabud och rådgivare för vuxna och barn med psykiska sjukdomar. Hon bor på en gård i Vermont tillsammans med sin partner och deras dotter. Så står det på bokförlaget Bazars hemsida. 
Vinterfolket är hennes första roman på svenska. Översättningen är gjord av Johan Nilsson. Scenen är en avlägsen trakt i Vermont, närmare bestämt en liten stad som heter West Hall. Tidsplanen är i huvudsak två; 1908 och nutid, och berättelsen växlar mellan dem. Folk försvinner i West Hall. Sara Harrison Shea hittades död 1908 en tid efter det att hennes älskade dotter Gertie omkommit och alla tror att Sara blivit tokig.  Saras hemliga dagbok spelar en viktig roll genom hela boken. Hon visste att innehållet var sprängstoff och därför gömde hon delar av den på olika ställen. Hundra år senare försvinner 19-åriga Ruthies mamma Alice. Ruthie, hennes mamma och syster bor i Saras hus; ett hus fullt av gömställen. Det går rykten om mystiska varelser i skogarna runt Devil´s Hand alldeles i närheten av West Hall; om gångare som kallats tillbaka till livet från att ha varit döda. Vinterfolket är "fångade mellan här och nu. De väntar. Det är som på vintern när det är vitt och kallt och fullt av ingenting, och det enda man kan göra är att vänta på våren." En blir mystifierad redan från starten och griper varje tillfälle till läsning. Jag gillar miljöbeskrivningen. Det känns som vinter och nysnö hela tiden och landskapet beskrivs vackert. Slutet bekymrade mig en stund, men det blir helt acceptabelt. Ett annat slut hade varit oacceptabelt rent av.
Kaosutmaning 2016

4 kommentarer:

  1. Denna låter spännande.

    SvaraRadera
  2. ja, det är den. svår att berätta om utan att förstöra...

    SvaraRadera
  3. Verkar vara en bok för mig.

    SvaraRadera
  4. den är ganska speciell. finstämd skulle en kunna säga. gångarna till trots

    SvaraRadera