tisdag 9 februari 2016

Accabadora = Själamakerskan

Efter att ha läst en understreckare i SvD om förbisedda italienska kvinnliga författare lånade jag hem Själamakerskan av Michela Murgia. Den kom på svenska 2012 i översättning av Barbro Andersson på Brombergs förlag. Vet inte riktigt hur denna utmärkta roman totalt har undgått mig? Bokens tillägnan: "Till min mor. Båda två." Det kommer mig att undra om författaren själv varit ett själabarn, dvs. ett barn som lämnats bort på grund av fattigdom till någon som av ett eller annat skäl inte har något barn. Som det var för Maria i romanen. Hennes mor bytte bort henne mot flera potatisar i soppan - modern hade ju bevars tre döttrar till. Bonaria Urrai är sömmerska, men är född rik. Hon gör Maria till sitt själabarn och alla är nöjda med arrangemanget. Tzia Bonaria är en mycket speciell kvinna; klok och erfaren och hon förstår sig bra på lilla sexåriga Maria. Det finns inte direkt några tidsmarkörer, men jag tror att romanen tar sin början strax efter första världskriget. Platsen är ett litet samhälle på Sardinien. Alla känner alla på gott och ont. Barnen i skolan tycker att det är onödigt att lära sig italienska. De använder ju i alla fall bara sardiska. När Maria blir lite äldre märker hon att tzia Bonaria försvinner ut om nätterna ibland. Maria frågar varför men får inget svar.
När hon uppdagar de rätta förhållandena packar hon sin väska och ger sig av till fastlandet. Romanen ställer frågor om liv och död. Vem har rätt att bestämma?
På Sardinien var dödshjälp tillåtet fram till 1960. Jag tyckte mycket om den här kärva romanen. Den omfattar 180 sidor och är skriven på ett klart och kärnfullt språk som väl stämmer överens med innehållet. Synd att det inte finns fler romaner översatta av Michaela Murgia.
Pappas vingar av Milena Angus tilldrar sig också på Sardinien liksom 
Onda stenar av samma författare.  Nobelpristagaren Gracia Deledda är ännu en författare ifrån Sardinien. Hennes mest kända bok är Elias Portolu.


10 kommentarer:

  1. Låter mycket spännande! Men jag måste erkänna att jag faktiskt inte förstår recensionen riktigt... (förlåt!) På slutet kommer meningen "På Sardinien var dödshjälp tillåtet fram till 1960". Men innan det har vi inte fått veta något om någon som behöver dödshjälp eller är svårt sjuk. Jag förstår inte riktigt kopplingen, ärligt talat, till Maria och hennes mammor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svarar på mitt eget svar, att jag misstänker vid en omläsning att det kanske har att göra med "när hon uppdagar de rätta förhållandena" och då tror jag mig förstå sambandet...

      Radera
    2. lägg till titeln: Själamakerskan och du är på rätt spår. ville för allt i världen inte berätta för mycket

      Radera
  2. Spännande - och roligt att får höra om litteratur jag kanske inte hittat till annars.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag är glad att jag läste den där understreckaren annars hade jag inte hittat de här italienska kvinnorna heller heller

      Radera
  3. Åh tack för tipset! Hade också missat denna bok.

    SvaraRadera
  4. Instämmer i din rekommendation. Läste den när den kom och det var en trevlig överraskning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. spännande att läsa om främmande miljöer och kulturer

      Radera