Japanskt

En påse misopulver som bas till den underbara misosoppan man serveras överallt i Japan. Inte för att jag tror att jag kan få den lika god, men försöka duger.
De små böckerna hittade jag på Nationalmuseet i Tokyo. Där finns en shop som man kan ägna timmar åt. Den vänstra heter Illustrated Japanese Characters och har som syfte att ge bakgrunden till basala kanjitecken. Kanji är inlånat från Kina och anpassat för japanska behov.  Hiragana och katakana har sin upprinnelse i kanji. De är fonogram som representerar en stavelse i japanskan.
Kanji starter av Daiki Kusuya behandlar 200 av de 2000 kanjitecken som man bör kunna för vardagligt bruk. Allt som allt finns det 8 - 10 000 kanjitecken. I förordet till Illustrated A Look into Japan står det så här "... beneath the industrialized, Westernized surface, virtually every aspect of Japanese life remains firmly rooted in tradition."
Tre tunna små böcker som innehåller mängder av nyttiga fakta för den som intresserar sig för Japan och det japanska.

Bokbloggsjerka 1 - 4 maj

På Annikas BOKBLOGGSJERKA 1 - 4 maj står det så här:
Veckans fråga kommer från Robert: Vilka moderna böcker tror du kommer att räknas som klassiker om hundra år? Vid närmare eftertanke kan jag tänka mig några stycken:
Jenny Nordberg, DE FÖRKLÄDDA FLICKORNA I KABUL
Kan inte tänka mig annat än att den här boken blir en klassiker. Ett fantastiskt pionjärarbete har hon gjort, Jenny Nordberg. Man sträckläser.
Kamila Shamsie, BRÄNDA SKUGGOR.
Romanen tar avstamp i Nagasaki 1945. Navet i boken är Hiroko. Genom henne följer man under sextio år händelserna i världen.
Jón Kalman Stfefánson, Änglarnas sorg. Trilogin om Pojken kommer absolut att bli klassisk. Hoppas att Jón Kalman Stefánson får Nordiska rådets litteraturpris 2015 också

När det är sol och vår...

Vad kan väl vara lämpligare än att mjukstarta med en tematrio efter Japan - äventyret. Har just landat, men ändå inte. "Berätta om tre böcker som på något sätt anspelar på våren med den efterlängtade solen och de kommande blommorna", uppmanar Lyran.

1. Jag börjar med den vackraste sommarpsalm jag vet, nämligen den som heter just Sommarpsalm och börjar med En vänlig grönskas rika dräkt, nr 201 i psalmboken, tonsatt 1933 av  Waldemar Åhlen, organist och tonsättare. Den framförs ofta, men blir aldrig utsliten.

2. Plupp och vårfloden av Inga Borg. Jag är lite svag för den lille gynnaren med den röda halsduken och det blåa håret. Konstnären och författaren Inga Borg var väl förtrogen med fjällvärlden och skrev och ritade en hel rad böcker om Plupp. Plupp och vårfloden kom 1982. Har ett trasigt ex i hyllan.

3. Se blomman! av Kerstin Ekman och idéhistorikern Gunnar Eriksson, en lika vacker som intressant bok om botanik och botaniker.  Den handlar också om vänskap och litteratur. Författarna är också duktiga fotografer.

Resebrev från Japan

Imorgon tar vi shinkansen till Kyoto efter en fullspäckad vecka i Tokyo. Vädret har mestadels varit varmt och vackert men någon dag regnade det rejält. Kvällarna kommer hastigt på och det blir betydligt kyligare utom ikväll när det blev en skön sommarkväll. Med kartor och kompass och förstoringsglas har vi tagt oss fram i tunnelbanor och på tåg till flera olika ställen längs Yamanoteline. Idag har vi besökt textilgator i Nippori och boklådor i Jombochi . Till lunch blev det tonkatsu med nudlar och ikväll åt vi en teryaki med kyckling och flera sorters ris. Allt är annorlunda och intressant. Jag stavar mig fram på skyltar. På morgonen sitter vi på taket och intar vårt kaffe och äter jordgubbar och stora citrusfrukter och ser ut över staden. Vi sover bra på våra golvmadrasset på Kimi Ryokan. Här bor en hel del människor som talar ryska och några som talar tyska och så några andra svenskar. Man tassar omkring i vita ylletofflor och yukata och delar på våtutrymmena. Lite som att vara på läer.

さようなら Sayonara! Next stop Tokyo!

Att läsa är att resa står det på Akademibokhandelns påse. Jag tycker att man kan vända på det också. Ofta läser man ju en hel del före, under och efter resan. Idag åker denna blogg på vårresa till Japan. Det kanske blir lite tunnsått med bloggandet i ett par veckor. Det vet jag inte. Men jag hoppas att jag slipper datorkrasch den här gången! Nu kommer vi i slutet på körsbärsblomningen. Hösten 2013 njöt vi av alla vackra lönnfärger. Liebster Award-nomineringarna från BOKLYSTEN och MEST LENAS GODSAKER- tack! - tar jag itu med så snart jag kan.

Spådomen

Nu har Agneta Pleijel skrivit sig igenom släkten och kommit fram till sin egen historia. Född på 40 - talet växte hon upp i familj med två yngre systrar, en pappa som var matematikprofessor och en mamma som var musiker och hemmafru. Äktenskapet blev med tiden tämligen olyckligt. Pappa tog av sig ringen och teg. Mamma pratade desto mer. Hon hamnade på egen begäran på psykiatrisk klinik. Agneta var olycklig över föräldrarnas belägenhet, men kunde inte ta parti för någon utav dem. Denna konflikt blir ett centralt tema i hennes författarskap. I romanen Spådomen. En flickas memoarer skildrar hon familjens många flyttar, skolbytena, mobbningen, vännerna, och sedermera det fria livet i Lund. Med lätt och varsam hand skildras barnet som växer upp till en ung flicka och kvinna på tjugo är och hur hon prövar sig fram i livet; ömsom ganska styv i korken; ömsom osäker intill självutplåning. Hur får man kroppen och själen att hänga ihop? Hon läser, hon är besatt av film och teater. Det hon önskade sig som ung var tre saker: Att bli fri, skriva och få orgasm. Det är genom att skriva som man kan börja minnas, säger Agneta Pleijel. På analyssoffan i trettioårsåldern mindes hon inte de barndomsminnen som senare dyker upp under skrivandet. En klok bok om vuxenblivandet.Och minnen.

Lite udda titlar i hyllan

Annikas BOKBLOGGSJERKA 17  -20 april:
Veckans fråga kommer från Sanna:  Har du någon riktigt nördig, udda eller till och med pinsam bok i hyllan (enligt dina egna kriterier, min anm.)?
Det enkla, spontana svaret är nej. Men när jag botaniserat en stund hittade jag några titlar som kanske stack ut lite fast på helt olika sätt.

The Exorcist av William Blatty har jag varken läst eller sett i sin helhet. Men den får finnas i hyllan som någon sorts historiskt dokument.
Nästan samma sak är det med Jaws av Peter Benchley. Filmen har jag i alla fall sett och den tyckte jag var väldigt otäck.
Nick Carter, Den gyllene ormen. Killmaster kysser till döds tycker jag är lite kuriosa på något sätt. Och lite deckarhistoria. Det är en gammal pocket som det knakar i ryggen på och med gulnade sidor. Wennerbergs förlag i översättning av Louise Bibin. Omslaget med den fatala blondinen, som beskrivs som en djävul i kvinnohamn, är gjort av Tage Jørgensens Tegnestue
Signe sammelsurier av Jay Steele & Brett Bayne. Undertitel: Praktiska böner för trasiga brödrostar, nyfikna grannar, förlorade strumpor och andra dagliga vedermödor. Den boken finns i två ex. av någon anledning.
Slutligen Kroppens sällsamma liv efter döden. Likets kulturhistoria av Mary Roach. Hur vet man att man är död? och Ur askan i komposten är ett par av kapitelrubrikerna. Författaren skriver så här i förordet: "Som jag ser det är det inte alltför stor skillnad mellan att vara död och att befinna sig ombord på ett kryssningsfartyg. Det mesta av tiden går åt till att ligga på rygg. Hjärnan är avknäppt. Man börjar bli lös i hullet. Det händer inte särskilt mycket nytt och inget förväntas av en." Kroppens sällsamma liv efter döden tillägnas Underbare Ed