I Brudslöjan. En historia om fyra generationer av Annie Åkerhielm är det en gammal brudslöja som är huvudkaraktären. Romanen inleds med att prosten August Johan Montander kallar in sina döttrar i arbetsrummet och läser upp ett brev ifrån en kollega, kyrkoherde Nathanael Isaeus, 51. Isaeus har blivit änkeman och klarar inte sitt hushåll utan en ny fru. Och då kom han att tänka på Montanders båda förtjusande döttrar, Selma och Nanny. Selma är äldst och närmar sig de 30 och det bör vara hon som kommer ifråga. Hon gråter hjärtat ur bröstet. Hon vill inte lämna sin pappa. "Jag tar gubben", säger Nanny karskt.
Och så blir det. Gamla grevinnan Urne på Bjärarp är gudmor till Nanny och skänker henne en gammal fransk spetsslöja, alldeles för fin för en enkel prästdotter att gifta sig i. Nathanael Isaeus ser bra ut och lyckas dölja att det var Selma han tänkt sig. Trots alla olyckskorpars kraxande blir detta resonemangsäktenskap mycket lyckligt. Den här berättelsen får det största utrymmet i romanen. Paret Isaeus/Motanders dotter, Cecilia är en sort för sig. Hon är vacker men fri från allt koketteri. Hon uppvaktas av en godsägare Gyllenstedt, som vore ett utmärkt gifte, men han får nej. Cecilia vill läsa och lära sig för att så småningom bli författare. Hon omfattar en varm och dogmfri kristendom och när hon först möter vetenskapsmannen doktor Erland Schwab kolliderar deras livssyn. Doktor Schwab är ateist. Men gifta blir de. Cecilia i arveslöjan. Förhållandet skaver ibland, men två döttrar föds det, Carola och Madeleine, olika som natt och dag. Carola och hennes mor håller ihop i vått och torrt medan Madeleine tidigt visar att hon vill bort, ut och roa sig. Och hon vill vara rik. Men så lugnar hon tillfälligt ner sig efter en olycklig kärlekshistoria och gifter sig med en obetydlig läroverksadjunkt vid namn Axel Tengelin. Efter fem år föds dottern Ulla och brudslöjans kontinuitet var räddad. Den som läser romanen får se hur det gick med det. Slutet bjuder på en överraskning. Madeleine vandrar vidare genom att skiljas ifrån Axel och gifta in sig med direktör Herner som kan erbjuda henne den rikedom och det mondäna liv hon eftertraktar. Brudslöjan var trevlig läsning. Åkerblom är en duktig berättare. Jag gillar hennes sätt att skildra de olika karaktärerna som finns med i boken. Det förvånade mig lite att ingen av kvinnorna som riskerade att hamna på överblivna kartan eller redan fanns där var särskilt oroade över det. Tidernas förändring avläses i de olika bröllopen.
Titel: Brudslöjan
Författare: Annie Åkerhielm
Tryckår: 1934
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 328
Visar inlägg med etikett Albert Bonniers förlag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Albert Bonniers förlag. Visa alla inlägg
onsdag 19 juni 2019
onsdag 12 juni 2019
Bakom spalterna
Annie Åkerhielms roman från 1933, Bakom spalterna, handlar om några människoöden med anknytning till en tidning, Stockholmsposten. Styrelsen kräver förnyelse och funderar på att anställa någon som kan arbeta bredvid chefredaktören Graab . Den konservativa Stockholmsposten skulle bli rolig. Den avhållne chefredaktören Graab slutar självmant och lyckas förhandla sig till en hyfsad pension. Moren har gjort sitt; moren kan gå. 1914 års idéer om Tysklands oskuld och oförtjänta martyrskap, Versaillesfredens världsförbrytelse, den lagliga ordningens helgd, och så vidare har varit de värden som hållits högt på Stockholmsposten under Graabs ledning. Efterträdaren Herbert Odell lyckas inte heller så bra. Han måste gå till sin grosshandlarbroder och be om hjälp. Brodern kan skaffa engelska annonsörer mot att England får stöd i tidningens allmänna hållning. Annonskorruption kallas sådant. Graabs dotter, Hjördis, arbetar på tidningen av nödtvång. Alla måste hjälpas åt att försörja familjen. En dag får hon ta hand om riksdagens remissdebatt och sköter det så bra att hon får fortsätta med det och får löneförhöjning. Hjördis gifter sig i all stillhet med sin veke David som vill ägna sig åt konsthistoria. Hjördis syster Alfhild vet att hon inte kan fylla Hjördis plats i hemmet. Tiderna är hårda. Det är ekonomisk kris i hela världen och arbetslösheten är hög. Stat och kommun har slösat. David blir uppsagd och de flyttar till en mindre lägenhet och Hjördis får arbeta mera. Alfhild dras till kommunismen genom sin pojkvän Kurt. Flickorna bror Alf åker till Tyskland en tid och grips av nationalsocialismens råa kraft.
Annie Åkerhielm kan berätta. Och hon och hennes man Dan Åkerhielm har egna bistra erfarenheter av hur arbetet på en tidningsredaktion kan gå till. Författaren är också intresserad av och insatt i tillståndet i samhället.
Titel: Bakom rubrikerna
Författare: Annie Åkerhielm
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Tryckår: 1933
Antal sidor: 223
Annie Åkerhielm kan berätta. Och hon och hennes man Dan Åkerhielm har egna bistra erfarenheter av hur arbetet på en tidningsredaktion kan gå till. Författaren är också intresserad av och insatt i tillståndet i samhället.
Titel: Bakom rubrikerna
Författare: Annie Åkerhielm
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Tryckår: 1933
Antal sidor: 223
Etiketter:
Albert Bonniers förlag,
Annie Åkerhielm,
Bakom spalterna
onsdag 5 juni 2019
Det kluvna hemmet
I Det kluvna hemmet skildrar Annie Åkerhielm ett gammalt, stadigt äktenskap mellan professor Bo Preston och hans hustru Tora Preston, Tossan kallad. Ormen i paradiset är professorns assistent fröken Paula, fröken von Unstern. Professorn är lång, smal och blond medan hans hustru är mera junonisk, blåögd och brunhårig. Professorn och hans assistent delar intresset för vetenskapen och Tora Preston tycker att de alltid sitter med huvudena ihop och kollationerar logaritmtabeller vid hans skrivbord. När hon ska städa makens skrivbord griper fröken Paula in och förhindrar att något enda papper flyttas. Tora Preston förstår att hon inte är delaktig. Bo Preston tänker i sitt stilla sinne att Tossan är en god husmor och en bra mamma, men lite dum är hon allt. Och naturligtvis är han inte okänslig för hennes svartsjuka. Tora Preston spelar i sin förtvivlan ett högt spel som hon förlorar. Annie Åkerhielm är en god psykolog och berättare. Stackars Tora Prestons förödmjukelse och sorg känns så äkta. Barnens ställningstagande i föräldrarnas drama vrider om kniven ytterligare. Romanen är skriven 1935, men den känns betydligt modernare. Vissa ordval avslöjar tiden
Etiketter:
Albert Bonniers förlag,
Annie Åkerhielm,
Det kluvna hemmet
måndag 6 maj 2019
Innanför vallgraven
Bild:Wikipedia. Annie Åkerhielm 1959 |
Det gick fort och bra att läsa den här boken. Den osunda vallgraven med alla sumpväxterna som gör folk sjuka symboliserar det som jäser innanför murarna. Murgrönan och kaprifolen som klättrar uppåt väggarna döljer fönstrena och förhindrar insyn och utblick. Intressant att ljämföra Klyftan utan bro från 1923 med Innanför vallgraven från 1938.
Etiketter:
Albert Bonniers förlag,
Annie Åkerhielm,
Innanför vallgraven,
Skåne
fredag 5 april 2019
Haggan
Nu tar Aase Berg bladet ifrån munnen i sin första roman, Haggan. Haggan är en litterär aktivist och det är hon, författaren och Thelma som för ordet i romanen. Viktor är mannen som i första hand är föremål för deras raseri. Viktor är Haggans älskade älskare. Båda är gifta och båda tänker begära skilsmässa. Sagt och gjort. För Haggan, alltså. Viktor drar på det hela. Hans fru blev så ledsen. Hustrun är Haggans hatobjekt nummer ett. Författaren, Haggan och Thelma rasar. Thelmas och Viktors himmelska möten varvas med hätska utfall. Rallarsvingar och råsopar avlöser varandra. Mycket träffsäkra iakttagelser och skarpa formuleringar gör att en vill stryka under och skriva av. Romanen är delvis autofiktiv; den är skoningslöst utlämnande och provocerande. Den är ingen hämndskrift utan en politisk hatskrift, sägs det. Äktenskapet är en samhällsunderbyggd kvinnofälla; en idyllteater som parasiterar på älskarinnan. Haggan ser strukturer som Viktor inte ser. Det refereras till en hel del litteratur i Haggan; Carina Rydberg, Den högsta kasten; Maja Lundgren, Myggor och tigrar; Rut Hillarp; Lotta Lotass och Ernesto Sabato, till exempel. Så småningom om övergår den allra mest glödande vreden i något som kanske mera liknar sorg. Men hatet pyr inunder. Försoning är inget alternativ. "Svalkande likgiltighet i kärlek. Dit har jag inte kommit än." Jag gillar den här arga boken även om jag blir lite trött på Haggans monomana tjat ibland. Föraktet och hatet mot Viktors fru tycker jag är lite orättvist. Hon kan ju inte hjälpa att Viktor är feg och inte vill välja bort sitt bekväma liv för en samvaro med Haggan i någon liten vindsvåning. Aase Bergs språkbehandling är beundransvärd; liksom energin i hennes raseri. Jag ser fram emot hennes planerade två romaner om kvinnofällorna moderskap och medberoende vid alkholmissbruk.
Författare: Aase Berg
Titel: Haggan
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 286
Författare: Aase Berg
Titel: Haggan
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 286
Etiketter:
Aase Berg,
Albert Bonniers förlag,
Haggan
söndag 20 januari 2019
En smakebit på søndag
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan administreras utmaningen av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten.
"Hon stirrade bort mot horisonten, där havet och himlen hade smält samman, och undrade varför hon bodde kvar här i Deltaness och arbetade som barnflicka. En röst i hennes huvud sa henne att hon var kvar på Shetlandsöarna därför att hon var rädd för världen utanför. Här var hon trygg, i ett tätt samhälle där hon visste sin plats. Om hon inte hade varit så rädd skulle hon ha hållit fast vid Daniel Fleming och rymt söderut med honom, blivit konstnär eller fotomodell eller designer. Emma slöt öronen mot rösten. Hon ville inte tänka på sig själv som rädd. Livet här var inte så tokigt. Det hade sina fördelar. Hon tog upp en flaska ur väskan. Det var inte den underbara nya väskan som stod på hennes säng och påminde om dessa fördelar, utan en som hon hade gjort själv utav överblivna tygbitar. Hon tog en klunk vodka och skickade flaskan till mannen bredvid henne. Magnie Riddell lämnade tillbaka den och lade armen om hennes rygg. " Från sidorna 9 0ch 10 i Vild Eld av Ann Cleeves. AB förlag 2018.
Fler smakebitar finns HÄR.
"Hon stirrade bort mot horisonten, där havet och himlen hade smält samman, och undrade varför hon bodde kvar här i Deltaness och arbetade som barnflicka. En röst i hennes huvud sa henne att hon var kvar på Shetlandsöarna därför att hon var rädd för världen utanför. Här var hon trygg, i ett tätt samhälle där hon visste sin plats. Om hon inte hade varit så rädd skulle hon ha hållit fast vid Daniel Fleming och rymt söderut med honom, blivit konstnär eller fotomodell eller designer. Emma slöt öronen mot rösten. Hon ville inte tänka på sig själv som rädd. Livet här var inte så tokigt. Det hade sina fördelar. Hon tog upp en flaska ur väskan. Det var inte den underbara nya väskan som stod på hennes säng och påminde om dessa fördelar, utan en som hon hade gjort själv utav överblivna tygbitar. Hon tog en klunk vodka och skickade flaskan till mannen bredvid henne. Magnie Riddell lämnade tillbaka den och lade armen om hennes rygg. " Från sidorna 9 0ch 10 i Vild Eld av Ann Cleeves. AB förlag 2018.
Fler smakebitar finns HÄR.
söndag 11 november 2018
En smakebit på søndag
"Jag är den vite gudens dotter och mig får ni inte fast." Jag skidar för mitt och mitt ofödda barns liv längs med Jungfrufjället. Hundarna skäller där nere i sänkan, förföljarnas skrik ekar. "Horan skidar! Försöker fly till ryssarna!" Jag kände inte igen rösten, men det är nog en av pappas hejdukar, ett ärofullt slaktargäng som skjuter på skoltsamer och gravida flickor för nöjes skull. "Irkku, kom tillbaka! Vad ska din pappa säga!" I skriken hörs rädslan. Ja, vad ska chefen för gränsbevakningen, den vite generalen Henrik Malinen, säga när hans minsting skidar över gränsen och rätt in i det Stora Äventyret? "Fostermördare, " spottar jag efter mig och ökar takten. - Yllekjolen frasar mot låren när jag susar ner för sluttningen mot isen på Jaurujoki, och bergväggen där snödrivan redan har mörknat av värmen."
Från sidan 9 i Nattfjärilen av Katja Kettu. Petsamo 1937. Albert Bonniers förlag. Övers.: Janina Orlov
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att en delar med sig av det en just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen hanteras den av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar HÄR.
Från sidan 9 i Nattfjärilen av Katja Kettu. Petsamo 1937. Albert Bonniers förlag. Övers.: Janina Orlov
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att en delar med sig av det en just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen hanteras den av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar HÄR.
torsdag 27 september 2018
Fröken Livrädd & kärleken
Albert Bonniers förlag |
lördag 15 september 2018
En smakebit på søndag
Albert Bonniers förlag |
Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i söndagsutmaningen där vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers förstås. Fler smakebitar HÄR
söndag 22 juli 2018
En smakebit på søndag
Albert Bonniers förlag |
Från sidan 11 i Kvinnan i fönstret av A J Finn, Albert Bonniers förlag, i översättning av Klara Lindell.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers. Fler smakebitar HÄR
Etiketter:
A J Finn,
Albert Bonniers förlag,
En smakebit på søndag,
Klara Lindell,
Läsutmaning
söndag 8 juli 2018
En smakebit på søndag
Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakbitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
"Nadia Murad är inte bara min klient. Hon är min vän. När vi presenterades för varandra i London frågade hon mig om jag ville vara hennes advokat. Hon förklarade att hon inte skulle ha möjlighet att finansiera det och att fallet förmodligen skulle bli utdraget och knappast framgångsrikt. Men innan du bestämmer dig, sa hon, vill jag att du lyssnar på min historia. År 2014 angrep Islamiska staten Nadias by i Irak och hennes liv som tjugoettårig skolelev slogs i spillror. Hon tvingades se sin mamma och sina bröder föras bort för att dödas och Nadia själv såldes vidare från den ena IS - medlemmen till den andra. Hon tvingades be, tvingades klä upp sig och sminka sig som förberedelse till våldtäkt, och en natt var det en grupp män som våldtog henne så brutalt att hon blev medvetslös. Hon visade mig ärren efter cigarettglöd och prygel. Hon berättade att IS - soldaterna under tiden kallade henne för " en smutsig otrogen" och skröt om hur de tog yazidiska kvinnor och utplånade deras religion från jordens yta." Från förordet sidan 9 i Den sista flickan. Berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten av Nadia Murad. Förordet är skrivet av advokaten Amal Clooney. Albert Bonniers förlag. Övers.: Manne Svensson. Fler smakebitar HÄR
Albert Bonniers förlag |
tisdag 26 juni 2018
Låt oss hoppas på det bästa
Albert Bonniers förlag |
söndag 17 juni 2018
En smakebit på søndag
"Från: Aksel
Till: Carolina
8 maj 2014 kl 13.05
Ämne: Om jag dör
Bra att ha om jag tar ner flaggan.
Mitt datorlösen är: ivan2014
En utförlig lista ligger i Dokument/Om jag dör.rtf
Låt oss hoppas på det bästa! /Aksel
Jag läser mailet tre gånger i rad. Först förstår jag inte, sedan läser jag igen och blir orolig. Vid den tredje läsningen blir jag irriterad. Det här är så typiskt dig. Ingen är så krass och osentimental, på gränsen till tvångsmässigt realistisk, som du. Du med din extratorra ton i mail och sms. Du, med dina eviga backuper av dator och telefon. Du, med dina lösenord som du byter regelbundet och som alltid rymmer bokstäver i versaler och gemener och siffror och specialtecken. Du, som har berätttat att du inte vill begravas när du dör utan strös för vinden på något ställe dit ingen känner sig tvungen att åka med blommor och ljus. Ingen annan än du skulle skicka det här, mitt på dagen, från jobbet, till sin ammande flickvän hemma i soffan. Men det gjorde du. "
Från sidan 6 i Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Albert Bonniers förlag. 2018
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås! Fler smakebitar HÄR
Till: Carolina
8 maj 2014 kl 13.05
Ämne: Om jag dör
Bra att ha om jag tar ner flaggan.
Mitt datorlösen är: ivan2014
En utförlig lista ligger i Dokument/Om jag dör.rtf
Låt oss hoppas på det bästa! /Aksel
Jag läser mailet tre gånger i rad. Först förstår jag inte, sedan läser jag igen och blir orolig. Vid den tredje läsningen blir jag irriterad. Det här är så typiskt dig. Ingen är så krass och osentimental, på gränsen till tvångsmässigt realistisk, som du. Du med din extratorra ton i mail och sms. Du, med dina eviga backuper av dator och telefon. Du, med dina lösenord som du byter regelbundet och som alltid rymmer bokstäver i versaler och gemener och siffror och specialtecken. Du, som har berätttat att du inte vill begravas när du dör utan strös för vinden på något ställe dit ingen känner sig tvungen att åka med blommor och ljus. Ingen annan än du skulle skicka det här, mitt på dagen, från jobbet, till sin ammande flickvän hemma i soffan. Men det gjorde du. "
Från sidan 6 i Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Albert Bonniers förlag. 2018
Albert Bonniers förlag |
fredag 18 maj 2018
Skura ut
I senaste numret av Vi läser 2018:3 finns en rejäl intervju med författaren Kerstin Strandberg som är en ganska osynlig kändis. Hon förekommer sällan på tillställningar av olika slag och tur är det, säger hon, för hennes garderob lämpar sig inte för festligheter. Hon är född 1932 och den senaste romanen Skura ut är en sorts sammanfattning av hennes liv och gärning. Liv och författarskap går inte att skilja åt. Hon har huset fullt av anteckningar och dagböcker och nu tar hon fram vissa bilder och synar dem igen. Kerstin Strandberg började att måla men övergick senare till skrivande. Hon skriver om sin barndom och den psykiskt sjuka modern som dog och fadern som var alkoholiserad. Hon skriver om vännen Katarina vars äldre bror Henrik hon utvecklade en djup vänskap med och som sedan tog livet av sig. Det skakade Kerstin Strandberg väldigt hårt. Hon skriver om maken, läkaren Bo - Lennart, och deras giftermål som båda hade ångrat innan de kom till kyrkan. Men de räknade med att det var mindre skämmigt att ta ut skilsmässa än att bryta en förlovning!? Nu har de levt ihop i ett helt liv för de upptäckte hur otroligt bra de egentligen passade ihop. Naturligtvis finns här mycket att läsa om konstens och skrivandets villkor; om sanning och fiktion; om mognad och åldrande; om kvinnors villkor och Författarförbundet och mycket mera. Kerstin Strandberg skriver så att en tycker sig ha henne samtalande bredvid sig. Hon är opretentiös och oglamorös och chosefri. Det framgår också av intervjun i Vi läser som är gjord av Malin Nord, en yngre väninna. Undertitlarna till Skura ut: En bok om Lidelsens detaljer eller En faun kremeras. Skriv, Kerstin, skriv! och Lidelsens detaljer är två självbiografiska titlar. Malin Nord, som har skrivit romanen Barmark, säger sig ha haft stor glädje av Skriv, Kerstin, skriv! Jag blir nyfiken på Kerstin Strandbergs tidigare författarskap.
fredag 4 maj 2018
Konturer
Den här boken fick jag jobba med, Rachel Cusk, Konturer. Vem är Faye, som åker till Aten för att undervisa i skrivande? Hon är författare, frånskild och har två barn. Precis som Rachel Cusk själv. På flyget träffar Faye en grek med yvigt grått hår som börjar prata. Faye lyssnar. Mannen har mycket att berätta. Han har varit gift tre gånger och har flera barn. Han är rik och äger en ö där hans missanpassade son bor. Sonens mor har tagit sin hand ifrån honom. Vi får veta mycket om den här mannen och hans liv men mycket lite om Fayes. Hon ställer frågor och undviker att tala om sig själv. Det mönstret följer hon även i mötet med andra människor. Rachel Cusk säger att hon blandar skönlitteratur med biografiskt material i den trilogi som börjar med Konturer är färdigskriven. Andra delen, Transit, kommer ut på svenska i september. Rachel Cusk har den kvinnliga erfarenheten som röd tråd i trilogin. Hon vill skriva om det som är sant och bryr sig mindre om att bli omtyckt. Hon har skrivit nio romaner. En handlade om moderskap och en om en bitter skilsmässa. För dem fick hon hård kritik. Jag tycker att Konturer handlar om skrivande, språk och identitet. Men framför allt om lyssnande. Jag tänker köpa den när den kommer i pocket och läsa om och stryka under och göra kommentarer i kanten. Och så är jag nyfiken på de två kommande delarna. Konturer innebar en ny slags läsning. Rebecca Alsberg har översatt. Albert Bonniers förlag 2018
Etiketter:
Albert Bonniers förlag,
Konturer,
Rachel Cusk,
Rebecca Alsberg
söndag 15 april 2018
En smakebit på søndag
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser; utan spoilers, förstås.
"Min andra fru," sa min stolsgranne efter en stund, "hade aldrig läst en bok i hela sitt liv." Hon var fullständigt obildad, fortsatte han, saknade de mest elementära kunskaper i historia och geografi, och kunde häva ur sig de pinsammaste saker i andras sällskap utan att skämmas det minsta. Tvärtom, det gjorde henne förbannad när folk pratade om saker hon inte visste någonting om: när till exempel en bekant från Venezuela kom på besök vägrade hon att tro på att det landet fanns eftersom hon aldrig hade hört talas om det. Själv var hon engelska, och så utsökt vacker att det var svårt att inte tillskriva henne någon form av inre förfining, visserligen gömde hennes karaktär några överraskningar, men de var inte av speciellt trevligt slag."
Från sidan 18 i Konturer av Rachel Cusk. I översättning av Rebecca Alsberg.
Albert Bonniers förlag |
Från sidan 18 i Konturer av Rachel Cusk. I översättning av Rebecca Alsberg.
söndag 1 april 2018
En smakebit på søndag
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås!
"Cora Seabornes sorg var den märkligaste han någonsin hade sett - fast å andra sidan hade han redan under sitt första besök i huset på Foulis Street förstått att allt inte stod rätt till. De höga rummen hade genomsyrats av en atmosfär av inrotad olust som inte tycktes ha mycket med sjukdom att göra. Patienten var då fortfarande vid förhållandevis god hälsa även om han gärna bar en kravatt som även tjänade som bandage. Kravatten var alltid av siden, alltid ljus och oftast en aning fläckad: för en så nogräknad man var det omöjligt att tro att det var oavsiktligt, och Luke misstänkte att han försökte få sina besökare att känna sig illa till mods. Seaborne hade lyckats ge intryck av att vara lång genom att vara extremt smal och talade så lågmält att man var tvungen att komma nära för att höra honom. Han väste när han talade, var artig och förekommande och hade blåtonade naglar. Han hade lugnt tagit emot sin diagnos och avböjt erbjudandet om operation." Från sidan 17 i Ormen i Essex
av Sarah Perry. Fler smakebitar HÄR
Albert Bonniers förlag |
av Sarah Perry. Fler smakebitar HÄR
Etiketter:
Albert Bonniers förlag,
En smakebit på søndag,
Ormen i Essex,
Sarah Perry
onsdag 7 februari 2018
Hägring
Olof är pensionär och bor i Uppsala med hustrun Monica. De grälar lite om att Olof har Facebook som sin främsta informationskälla. Enligt hustrun, alltså. Hon vet inte att han har skaffat en ny 24 - årig FB - kontakt som heter Catrin och är finlandssvenska. Monica är ju lite gråhårig och märkt av ett par barnafödslar. Catrin är en mycket sprirituell kvinna som Olof fått kontakt med genom Bo Melinder, som också är mycket förtjust. Olof upptäcker att det är många som har Catrin som FB - vän och att somliga också har telefonkontakt med henne. Olof och några andra pensionerade akademiker träffas regelbundet på Paddys pizzeria och pratar. Catrin har nu varit försvunnen en tid ifrån FB. Alla undrar vad som hänt. De vet att hon har en allvarlig ögonsjukdom och att hon har en olycklig kärlekshistoria bakom sig. Hon har gjort ett självmordsförsök som misslyckades eftersom lampkroken lossnade. Bo Melinder erkänner att han skickat rosor till henne på födelsedagen. Gråtande medger han att han i det närmaste terroriserat henne per telefon. Gruppen har tidigare diskuterat om de skulle be henne komma upp till Uppsala ifrån Lund och hälsa på. Men nu tycker Birgitta Gyllenhed, som bedrivit lite privatspaning, att de i stället ska åka till Lund allihopa. Birgitta har kommit på att Catrin har en moster i Lund. Birgitta tycker att det hela är lite skumt. Sagt och gjort. De ger sig av. Och sedan säger jag inte mera. Oline Stig har skrivit novellen Hägring som är den första i novellsamlingen med samma namn. Hägring är Oline Stigs femte novellsamling. Hon skriver ofta om identitet och om hur människors önskningar påverkar vad de ser. Hon har någon gång jämförts med Alice Munro. Albert Bonniers förlag
Novellen Hägring passar in på nr 8 Läs en novell om en hemlighet i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III
Etiketter:
Albert Bonniers förlag,
Hägring,
Läs en novell III,
Novell,
Novellsamling,
Oline Stig
måndag 1 januari 2018
Vi skola nästan alla dö
Albert Bonniers förlag |
Författaren har många kloka råd att dela med sig av. Hon har erfarenhet utav att städa efter sin man, sin svärmor och sin far. Hon går systematiskt tillväga och börjar med kläderna. Det är inte frågan om att ha många kläder i sin garderob. Det ska vara rätt kläder. Behålla, kasta, ge bort. Hon frågar vänner och bekanta vad de skulle vilja ha. Det gäller även husgeråd och redskap. Vind, källare och förråd ska inte glömmas bort. Margareta Magnusson har fem barn. De saker hon tror att det kan bli väsen om säljer hon och låter pengarna ingå i arvet. Det var lättare på vikingatiden, tycker hon, när det skickades många föremål med de döda. Kvinnor har i alla tider döstädat men det är inte någon sysselsättning som hamnat i rampljuset. En ska se till att ha tid på sig. Själv flyttade hon ifrån ett rymligt hus på västkusten till en tvårummare i Stockholm, så då blev det ju en kombinerad dö - och flyttstädning. Det hon verkligen saknade är trädgården, men då har hon istället en balkong som hon odlat upp. Och hon hjälper till i husets trädgårdsgrupp som sköter växtligheten på innergården. Döstädning är verkligen inte en bok bara för dem som befinner sig mellan 80 och 100. Tvärtom. Det är en sak att begrunda långt tidigare. Om en vill ha lite ordning och reda i sitt hem, vill säga.
Etiketter:
Albert Bonniers förlag,
Döstädning,
Margareta Magnusson
lördag 30 december 2017
Nadine Gordimer
Vera är sjutton år och bor med sina föräldrar i källarvåningen till det hus där modern arbetar. Sonen kommer att vara borta i ett och ett halvt år och därför hyrs hans rum ut. Hyresgästen är en stillsam ung man av annan hudfärg och helt andra sedvänjor. Han äter inte vissa saker, han dricker inte och han går inte på bio. Veras familj är färgad. Fadern är rockvaktmästare på en klubb och genom kontakter har han skaffat Vera ett bra arbete där hon hoppas avancera och få möjlighet till utlandsresor. Så börjar Nadine Gordimers novell Några föds till ljuva fröjder. Historien tar ordentligt fart efter det att den unge mannen hjälper Vera när hon kommer hem och är berusad och kräks. Hon skäms och han lägger lugnande sin hand på hennes. Därefter börjar Vera bli intresserad och den unge mannen, Rad, låter henne styra. Han är distanserad och återhållsam med uppgifter om sig själv. Här önskar jag att Veras föräldrar gripit in. De åser hjälplöst det hela, men Veras energiska förälskelse passiviserar dem. Vera är huvudlöst förälskad och självbevarelsedriften är helt satt ur spel. När hon upptäcker att hon är gravid ber hon Rad om ursäkt och säger att hon tänker göra abort. Rad säger nej, jag gifter mig med dig. Du är utvald. Och det är hon, men inte som hon tänkt sig. Rad säger att Vera måste åka till hans land och hälsa på hans föräldrar innan de gifter sig. Alla tycker att allt ordnar sig till det bästa. Särskilt Vera som är salig. Nadine Gordimer, som fick Nobelpriset i litteratur 1991, skildrar med psykologisk säkerhet den unga Veras förälskelse och Rads kyliga personlighet. Jag gillar hennes språk och sättet att bygga upp novellen fram emot det grymma slutet.Översättare är Else Lundgren. Albert Bonniers förlag 1992.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)