lördag 26 mars 2016

Fågeln som vrider upp världen

Efter ett par dagars maratonläsning är jag klar med Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. Jag har läst med stort intresse och orienterat mig på en karta över Tokyos olika delar. Avsnitten om japansk - kinesiska kriget i Mongoliet kände jag inte mycket till innan. Murakami är en säregen författare. Somliga teman känner en igen, men en vet aldrig vilken riktning berättelsen tar. Eller - rättare sagt - berättelserna. Den ena historien leder till den andra som leder till den tredje och innan en vet ordet av har en villat bort sig i myllret av ryska dockor. Gränsöverskridandet är ett återkommande tema hos Murakami liksom katter och försvunna flickor. Någon sorts nav i den här romanen är Toru Okada. Han är i trettioårsåldern och kan nog sägas befinna sig i någon sorts livskris. Han är gift med Kumiko som är syster till den förfärlige Noboru Wataya, politiker och slipad affärsman, som är Torus absoluta motsats. Toru är en passiv hemmaman som låter livet hända sig. Frun försörjer. I slutet av romanen har dock Toru bestämt sig för något och agerar efter det. Den torrlagda brunnen i återvändsgränden vid ödehuset spelar en stor roll i Torus liv. Dit drar han sig tillbaka för att tänka. Han träffar en rad kvinnor som får olika betydelser i hans liv; där finns systrarna Malta och Kreta Kano; den uttråkade tonårsflickan Mei; den stiliga lite äldre kvinnan Muskot och hennes överbegåvade, stumme son Kanel. I vissa lägen tänker man på folksagan och ibland Zenbuddhismen ("jag är inget annat än min egen passage"). Det övernaturliga är japanskt. Annars är romanen mera västerländsk och behandlar allmänmänskliga villkor. Litteraturen, filmerna, musiken som Murakami refererar till är västerländsk. Tortyrscenerna är lika kyligt, kliniskt och detaljerat beskrivna som sexscenerna. Humorn glimtar till ibland.
Toru har svårt att skilja mellan dröm och verklighet. Detsamma gäller läsaren. Något utanför styr människan. Endast en liten del av en annan människa är belyst. En får ge sig på nåd och onåd och bara följa med i läsäventyret och inte ställa krav på realism. Jag gillade verkligen Fågeln som vrider upp världen men kände mig något snuvad snuvad på själva slutet.

12 kommentarer:

  1. Den här skall jag definitivt försöka få läst under året.

    SvaraRadera
  2. ja, den är absolut värd att läsa. en försvinner in i Murakamis värld. min bok är full av understrykningar dessutom

    SvaraRadera
  3. Den här romanen började jag läsa 2001 och var fascinerad men slutade av någon anledning. Jag läste den på engelska och läste någonstans att de engelska översättningarna av Murakami inte var så bra, så kanske var det därför. Konstigt f.ö. att sv. och eng. titlarna båda har fågel i titeln men på helt olika sätt. "The Wind-up Bird Chronicle" antyder ju på inget sätt att det är fågeln som vrider upp något...

    SvaraRadera
    Svar
    1. nej, just det! det är ju fågeln som har nyckeln i ryggen. översatta titlar blir ofta missvisande

      Radera
  4. Jag tyckte, oväntat nog, väldigt mycket om denna. Även om jag fick kasta all logik all världens väg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, logiken kan en glömma! det går mycket bättre då. Murakami bestämmer

      Radera
  5. Jag tycker det är roligt hur Noboru Wataya är ett återkommande namn på en osympatisk karaktär (märkte jag när jag läste novellsamlingen Elefanten som gick upp i rök). Murakami gillar verkligen inte det namnet. Lite så att jag blir nyfiken på vad det skrivs med för tecken.

    Det här är en av mina favoriter bland det han har skrivit. Den är väldigt märklig, men jag gillar den flytande gränsen mellan dröm och verklighet. Dessutom uppskattade jag att lära mig om Nomonhan, som jag aldrig hade hört talas om tidigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, Noboru Wataya är verkligen ett hatobjekt för Murakami. ska kolla upp tecknen. hans gränsöverskridande är något speciellt som även jag klarar. Nomonhan slog jag upp och lärde mig något nytt

      Radera
    2. のぶるわたや
      Noboru Wataya

      Radera
  6. är så grymt sugen på att läsa Murakami. Villl verkligen kolla upp hans böcker denna vår :) Tack för en intressant recension. Det kanske blir denna jag läser först. Men får vara beredd på att slutet inte var någon höjdare då ^^

    SvaraRadera
    Svar
    1. nja, häng inte upp dig på att jag tänkt mig ett annat slut. läs Murakami! jag var också jätteförtjust i Kafka på stranden

      Radera