fredag 6 november 2015

En bok att tycka mycket om


Det blev som jag trodde. Jag tyckte mycket om Blodsbunden av Augustin Erba; en roman på självbiografisk grund. Det är en rörande skildring av en uppväxt i Fisksätra i en lika ovanlig som dysfunktionell familj. Modern är ättling i rakt nedstigande led till kejsaren Frans Josef av Österrike. Fadern är biokemist ifrån Egypten. Modern är katolik och fadern kopt. Ingen känner familjen eller vet något om deras bakgrund. Amadeus, äldste sonen, berättar. Han tvingas tidigt ta ett stort ansvar för två yngre syskon. Och när fadern dör är det han som sköter begravning och bouppteckning. Fadern hade ett våldsamt temperament. Den enda gången han ägnade sonen någon uppmärksamhet var när han gav honom matematiska problem att lösa och örfilade upp honom ordentligt när han misslyckades. Modern led ständigt av migrän och stängde in sig på sitt rum med kalla, våta handdukar på pannan. Den enda som lyser upp av att se Amadeus är hans älskade mormor. Schäfern Felix betyder också mycket för barnen som aldrig får några kramar eller andra ömhetsbetygelser av sina föräldrar. Amadeus placeras i Franska skolan och blir snart slagpåse åt alla. Amadeus ger inte igen. Och lärarna ser åt ett annat håll. Men Amadeus har lärt sig tidigt att det finns hjälp av olika slag att hämta i böcker. Nu läser han på i Sunzi, Om krigskonsten och inväntar lämpligt tillfälle att oskadliggöra sin värsta plågoande. (En njuter när han lyckas.) Blodsbunden berättas på två tidsplan; ett under uppväxten och ett där Amadeus som vuxen brottas med sin egen rädsla att bli pappa. Tänk, om han blir våldsam som fadern? Det hela berättas stillsamt och med svart humor. Och då och då blir en överrumplad av en mening som bränner som eld och får ögonen att tåras. Amadeus försjunker aldrig i någon självömkan hur eländiga omständigheterna än är. Samhällskritiken ingår organiskt i själva berättelsen. Barnens utsatthet är lika upprörande som deras lojalitet med föräldrarna är häpnadsväckande. Blodsbunden borde ha nominerats till Augustpriset! Läs den!
Albert Bonniers förlag.
Kaosutmaning 2015

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. nej, men det är en fantastisk bok

      Radera
  2. Jag läste ju din "smakebit" tidigare och tänkte att det här är en bok jag måste skriva upp på önskelistan. Känner mig än mer övertygad efter detta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. en mycket sympatisk roman med en hel del humor

      Radera