fredag 31 juli 2015

Fågelholk

Nu har jag läst en av de två romaner jag planerat att ägna veckan åt. Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman tog just slut. Tack och lov, säger jag. Det ska bli rena semestern att läsa slutet av Idioten. Jag förstod mig inte alls på Gaiman. Början tyckte jag mycket om och enstaka kortare stycken här och där, men som helhet: nej! Så besviken jag blev efter alla dessa lovord jag läst på hur många bloggar som helst!  Mina förväntningar var skyhöga. Den poetiska titeln tilltalade mig också. Välskrivet och välöversatt (Kristoffer Leandoer), ja. Och visst får man ångest för den lille pojken hela tiden. Men vad är det för ena föräldrar han har? Mamman är frånvarande och pappan är en elak figur. Häxan Damerna Hempstocks mäktiga treenighet ter sig både som oövervinnerlig och sårbar. Observera att jag inte har något emot myter, sagor och magisk realism i allmänhet! Men jag erinrar mig att jag aldrig lyckats läsa Alice i Underlandet heller...

                      

5 kommentarer:

  1. inte alla som gilla samma böcker, bra att det finns något för alla smaker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. absolut! men jag trodde verkligen att jag skulle gilla denna!

      Radera
  2. Det är ju tur att smaken inte är lika. Jag gillade Oceanen vid vägens slut och gav den hyfsade betyg, men jag älskade den inte. Tyckte att det där lille extra saknades.

    SvaraRadera