Helgfrågan v.13 2022

Mias helgfråga v. 13:  När du läser hur ordar du för dig då?

Så här års behövs bara lite sol så att jag kan sitta ute i trädgården och läsa. Jag behöver en stol, fotpall, litet bord med ett glas vin. Sen är jag nöjd. 

De förlorade minnenas ö

Yoko Ogawa är en av Japans mest framstående författare.  På svenska finns sedan tidigare En gåtfull vänskap som kom ut 2011. Nu har De förlorade minnenas ö kommit ut på svenska i översättning av Vibeke Emond. Berättarjaget, en ung författare, bor på en ö vid en liten flod som endast är tre meter bred. Henne mor var skulptris och fadern ornitolog. Föräldrarna, som nu är döda, hade ovanligt gott minne vilket inte var hälsosamt. Minnespolisen for omkring på minnesjakter. Saker och ting försvinner ifrån ön. I och med det förväntas människor också utplåna minnet av det som försvunnit. Berättaren/författaren skriver romaner om förluster. Hon är nu ensam i världen men som granne har hon en gammal man. De båda utbyter tjänster och ser efter varandra. Ingen går säker för hemliga polisen i pälsbrämade långrockar och det händer att människor också försvinner. En dag är det alldeles tyst. Fåglarna har försvunnit och människor förväntas släppa ut sina burfåglar. Nästa gång är det rosorna. Den lilla floden för bort alla rosenbladen. Men det växer en underjordisk rörelse och man skaffar dolda boenden. Den unga kvinnan och den gamle mannen inreder ett gömsle mellan golvet på andra våningen och taket på första i hennes hus. Berättaren/författaren känner en man med ovanligt gott minne och han behöver gömmas undan. De förlorade minnenas ö skrevs redan 1994. Den är en dystopi och var nog tänkt att vara sci - fi, men det känns inte riktigt så. Stämningen är obehaglig. De verkliga makthavarna syns inte till men avsikten är klar: att utplåna det kollektiva minnet. Det är välskrivet och i långa stycken väldigt intressant. Men det är något som gör att jag inte är riktigt nöjd ändå. Berättelsen haltar en aning. Det skulle kunna bero på att De förlorade minnenas ö har nära nog trettio år på nacken.

Titel: De förlorade minnenas ö

Författare: Yoko Ogawa

Översättare: Vibeke Emond

Förlag: Tranan

Tryckår: 2022

Anta sidor: 315

Veckans kulturfråga v. 13 2022

 enligt O: Veckans kulturfråga v. 13 2022: Vilken klassisk film tycker du extra mycket om?

Vägvisaren av Akira Kurosawa har jag sett många gånger. År 1902 träffar den ryske forskningsresanden Vladimir Arsenjev på en golder vid namn Dersu Uzala under sin färd genom Ussuri-trakten i Fjärran Östern. Dersu blir Arsenjevs vägvisare och vän. Han lär Arsenjev att förstå naturen och att respektera de stränga men goda skogslagarna. Dersu följer med Arsenjev på dennes två sista expeditioner 1906 och 1907. 

Zorba med Anthony Quinn, Alan Bates och Irene Papas i huvudrollerna. Engelsmannen Basil  kommer till för att ta ett arv i besittning. Han möter Zorba, som visar honom konsten att njuta av livet. Filmen är baserad på romanen Spela för mig, Zorba av Nikos Kazantzakis.  Mikis Theodorakis gjorde filmmusiken

Kan du vissla Johanna? efter en bok av Ulf Stark. Visas på julafton sedan 1994. Berra önskar sig en morfar. Kompisen Ulf vet var det finns en sådan. På ålderdomshemmet hittar de en låtsasmorfar, Per Oscarsson, som gärna tar på sig morfarsrollen

Tisdagstrion v, 13 2022: Blod (i titel, handling eller på omslag)

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 13: Blod (i titel, handling eller på omslag)

1. Filmaren Lars Pettersson utvidgade ett tio år gammalt manus och skrev en thriller. Med lyckat resultat. Kautokeino, en blodig kniv (Ordfront 2012) är en väldigt bildmässig roman. Fina beskrivningar av miljöer; mycken snö, vind och kyla. Lars Pettersson bor under vinterhalvåret i Kautokeino och resten av tiden utanför Lindesberg.

2. Blått blod och liljevita händer av Angela Rundquist. Avhandling om överklassliv.(1989). Skildringen väckte stor uppmärksamhet och blev en av Sveriges mest lästa avhandlingar. Överklasskvinnors liv från födelse till död belystes utifrån uppfostran, barnbaler, bröllop, moderskap, hushållsledarskap, umgänge, släkttraditioner och hovkultur. Tjänstekvinnorna fick också ett kapitel. En andra och utökad upplaga trycktes 2001, också den sålde slut.

3. Blod döljer inget av Mikko Porvali . Författaren arbetar som utredare på polisen. Han har skrivit flera böcker med militärhistoriskt innehåll och även nominerats till Finlandiapriset för facklitteratur.  Blod döljer inget är andra delen i en trilogi med serienamnet Karelen noir. Den handlar om hur extremhögern växer fram i Finland. Miljön är Viborg i början av 1930 - talet.

Selfie v. 13 2022

 

 

Klimakteriehäxan: Selfie v. 13 

1. Alltid till frukost: Ruccolasallad

2. Omläst bok: Dinas bok av Herbjörg Wassmo

3. Flerårigt plagg: Kappa (lång, svart, Hettemarks; varmt och skön)

4. TV-program: Against the ice

5. Reser ofta med:  Ecco-skor på fötterna

6. Barnslig favorit:  Olles skidfärd av Elsa Beskow

7. I filmens värld:  Djungelboken

8. Museum att återbesöka:  Japans Nationalmuseum i Tokyo

9. Kläder jag köpt två av: Mössor

10. Frukt jag aldrig får för mycket av: Renett

11. Kollar på nätet: Trevlig bloggar

12. Ord jag längtar efter att höra igen:  Rosenskära, Reine Claude, Ringblomma

En smakebit på søndag v. 12 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser, Utan spoilers, förstås.

" när hittade jag tömde mitt källarförråd i vårberg hittade jag en påse med gamla papper, anteckningsböcker, fotografier och  gamla, gamla brev. dom är från isabel, från hannah, ett från rebecka, som jag hatar. två från dig. jag minns dom inte ordagrant just nu, för jag sitter här i soffan och orkar inte leta upp dom, men, i vårberg satt jag på huk där på golvet i källarförrådet, finns inga lampor där nere så jag lätste med mobilens ficklampa, jag läste breven och grät"

Från sidan 1 i där var du större, än bokstäverna som bildar ditt namn av Hanna Rajs. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 12 2022

 MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord eder en lördagsutmanng som han kallar Veckans mening. Vi bjuder på en mening som av någon anledning fått oss att stanna till, Min mening kommer ifrån sidan 28 i Banvaktare Thiel av Gerhart Hauptmann.

"När Lene vid frukosten med ännu större iver kom tillbaka till potatisfrågan, avbröt han  henne mitt i ordflödet med nyheten att spårinspektören gratis hade överlåtit ett stycke mark till honom längs banvallen, alldeles i närheten av vaktstugan, för att den enligt spårinspektören  låg för långt borta för honom själv."