måndag 20 juli 2020

Somliga tycker om nässlor

Författaren Junichiro Tanazaki, 1886 - 1965, levde samtidigt som Sushei Tokuda, och han var också mycket framgångsrik under sin samtid. Men medan Tokuda blivit alldeles oförtjänt borglömd lever Tanazaki kvar genom att han till exempel får en rejäl artikel i Alex författarlexikon som en kommer åt genom biblioteken. Ganska orättvist, tycker jag, som nu läst båda. Somliga tycker om nässlor ( Tアデクむし ; Tade ku mushi) av Junichiro Tanizaki kom ut 1929. Den handlar om det äkta paret Kaname och Misako som inte lever samman som man och hustru. De är helt enkelt inte attraherade av varandra. Med makens godkännande skaffar sig Misako en älskare, Aso. Själv söker han tröst hos eurasiskan Louise.  Sonen, Hiroshi, 10 år anar ugglor i mossen. Gode vännen Takanatsu försöker påskynda processen eftersom båda kontrahenterna tycks ha bestämt sig för att skiljas. Men Misakos far, som står som representant för traditionen, blir bestört över parets beslut. Han är förtjust i sin svärson och de har mycket trevligt tillsammans. Den gamle, som svärfar kallas; han är ju i 60 - årsåldern!, tar hand om saken på sitt sätt. Somliga tycker om nässlor handlar mycket om tradition och modernitet; om Kyoto kontra Tokio (som det stavs i den här boken) och om dockteater. Kaname, Misako och dem gamle och dennes 30 år yngre mätress, O-hisa, åker till Osaka för att se berömda dockteaterföreställningar. Osaka benämns för övrigt av de mera sofistikerade tokioborna som en köpmansstad. O - hisa är den gamles allt-i-allo. Hennes leende "avslöjade ett av Kyoto - skönhetens traditionella behag, de vanskötta tänderna." Misako avskyr O - hisan och hennes tänder. Under teaterföreställningarna, som kunde vara från klockan tio på morgonen till klockan elva på kvällen, äter folk medhavd mat ur traditionella lackaskar; det pratas, dricks och barnen stojar. Jag tycker om människorna i den här romanen. De resonerar och diskuterar och tar inte lättvindigt på livet. Kaname oroar sig till och med för att Aso eventuellt inte är seriös! Förhållandet barn/föräldrar kan jag kanske sätta ett litet frågetecken för. Inte för att det skulle vara fel på skildringen utan mera på generationernas syn på varandra. Som alltid är det mycket intressant att få veta mycket om förhållandena i samhället. Jag fortsätter en stund till med det här författarskapet.

Titel: Somliga tycker om nässlor
Författare: Junichiro Tanizaki
Översättare (från engelska): Nils Fredricson
Förlag: Wahlström & Widstrand
Tryckår: 1955 
Antal sidor: 196

söndag 19 juli 2020

En smakebit på søndag

"Banvaktshustrun Tilda Värdig stod och borstade sin mans ytterrock med kaffesump. Hon hade plockat undan de två äldsta barnens bäddar och skjutit ihop utdragssoffan som annars brukade vänta på mannen när han kom hem från nattjänstgöring. Rummet var minutiöst ordentligt, var sak på sin plats, men verkade ändå rent för litet för en så storvuxen kvinna att vända sig i. När hon gifte sig med Oscar hade hon fått lämna sitt hem i Lunnagärde Södergård, där det fanns gott om utrymmen och god vurnad och hålla till godo med den här lilla ödsliga banvaktsstugan. Dessutom måste hon ta sexton timmars grindvakt och passa över trettio tåg om dagen, eftersom ingen annan än en hustru ville åta sig ett så svårt och illa lönat arbete. Men hon var så fullständigt tillfreds i sitt äktenskap med den glade, envetne och ömsinte lille karlen att hon aldrig längtade till sitt föräldrahem. Han var henne nog. Hon var stolt över hans kamp för rättvisa åt de ringa i samhället. "

från sidan 191 i Vinden vände bladen av Ein Wägner

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan skulle det vara Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

fredag 17 juli 2020

Fem en fredag v. 29: Köpvanor

elisamatilda undrar över våra köpvanor i sin utmaning Fem en fredag v. 29

1. Vad är det dyraste du har köpt?
ett hus. för många år sedan. bor fortfarande kvar

2. När är du som mest snål?

när det gäller att äta ute. går hellre hem och äter

3. Vilket var ditt senaste fynd?

ett par ECCO - skor på rea på nätet

4. Vad är aldrig för dyrt?

böcker

5. Vad handlar du mest av i affären?

tomater

torsdag 16 juli 2020

Helgfrågan v. 29

Mias helgfråga sommareditionen: Vad läser du?
Bonusfrågan gäller tips av olika slag: Semestertips, filmtips, recepttips eller något annat tips?
Just nu läser jag Sällskapet av Christina Hesselholdt med stort välbehag. Vid sidan av har jag Och drog likt drömmar bort. Coleridge, Wordsworth och deras epok av Gunnar Harding. Och jag misstänker på goda grunder att jag får träffa på flera författare i den här romanen som egentligen består av fyra kortromaner.
Som promenadsällskap har jag Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella
i öronen.

Semestertips: Att besöka trädgårdar som till exempel Norrvikens trädgårdar och Sofiero någon solig dag mitt i veckan när det förmodligen är lite färre besökare än vid helgerna. Där kan en vistas ute och det är förmodligen inte så svårt att hålla avståndet.

tisdag 14 juli 2020

Top Ten Tuesday

Ny regi och ny logga sedan 2018. Top Ten Tuesday finns fortfarande. Det är länge sedan jag deltog, men idag gäller det tio böcker som fått mig att le. Det blir inte lätt, men jag gör ett försök. "Roliga" böcker är inte min starkaste gren, men ler gör jag ibland.

1. The Wind on the Moon, Det blåser på månen av Eric Linklater. Vi läste den högt i skolan. Jag kunde inte läsa för jag skrattade.
2. Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och Vad lever man för av Barbro Lindgren. Här ler jag med ett visst vemod.
3. Röde Orm av Frans G. Bengtsson. Om Orm som redan som ung hamnar på ett vikingaskepp och sedan upplever många äventyr. Berättarglädje och humor utmärker den här romanen. Julfirandet med Harlad Blåtand i Danmark är en speciell historia.
 

4. Den store Gargantuas förskräckliga leverne av munken Rabelais är en    groteskoch burlesk historia om jätten Gargantua och hans son Pantagruel.
5. Volvo lastvagnar av Erlend Loe minns jag som väldigt rolig. Det är länge sedan jag läste den men jag minns att jag blev överraskad av att jag tyckte att den var så bra. Drastisk humor, för att uttrycka sig milt. Jag hade valt den på grund av titeln.


6. Cold Comfort Farm av Stella Gibbons parodierar romantiserade landsortsskildringar. Det blev film också. Tilldrar sig i Sussex.

7. The Darling Buds of May av H. E. Bates tilldrar sig i Kent. Den gick som TV - serie också och kallades dramakomedi. Familjefadern, "Pop" Sidney Larkin minns jag som en outsinlig källa till glädje.

8. Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole är nog det roligaste jag läst. Berättelsen om Ignatius J. Reilly som är intelligent men lat.
Platsen är New Orleans och tiden 1960-talet. Ignatius J. Reilly är 30 år, men har ännu inte kommit sig för att flytta hemifrån.


9. Snöstormen av Vladimir Sorokin har jag både läst och lyssnat på som radioföljetong och njutit. Ett område i Ryssland har drabbats av den
bolivianska svartsoten. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier. Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. Fantasifullt och roligt.
10. Gamla tanter lägger inte ägg av Mark Levengood och Unni Lindell. Barncitat från Norge och Sverige.

Mikrokosmos

Mikrokosmos är en märklig bok. Den handlar om den 60 - årige författaren Kinpei och geishan Ginko (Silverbarn. Den verkliga förebilden hette Kobayashi Masako, f. 1904) som sitter på en servering i Ginza i centrala Tokyo och minns tider som flytt. Tokuda Shusei vill skriva om det vanliga folket, bland annat i professionen (läs: prostitutionen) utan förskönande omskrivningar. Censuren tycker inte att han skriver tillräckligt ideologiskt och patriotiskt. Tokuda svarar genom att lägga ner sin penna. Romanen slutar med ett kommatecken. Men eftersom det handlar om verkliga personer får vi i alla fall veta hur det går. Författaren hade planerat åtminstone hundra sidor ytterligare. Mikrokosmos är en faktaspäckad roman. En får veta mycket om geishors liv, hur levnadsvillkoren är och vilka regler som gäller. En får veta om alla resor, husbyten, ekonomiska överenskommelser och vilka yrkesgrupper som finns i samhället. Möblering, maträtter, redskap och utseenden beskrivs. Kvinnosynen är under all kritik med våra mått mätt. Flickor som ännu inte nått tonåren är de som värderas högst. Redan en artonåring kan synas för gammal. Men i verkligheten tycks det inte gälla riktigt ändå. Populära geishor kan vara betydligt äldre. Intressanta är relationerna mellan geishorna och deras madamer eller "fäder". Ginko har varit en tredje klassens geisha vilket betyder att hon arbetat i förorterna. Varje geisha bör skaffa sig en man som månar särskilt om henne; ger henne fickpengar, gåvor och eventuellt köper henne ett hus. Ibland leder förbindelsen till äktenskap. Andra gånger är mannen gift och hustrun väl förtrogen med makens förehavanden. Mycket västerländskt har nu tagit sig in på många områden och samsas med ålderdomliga japanska företeelser som geishasystemet. I Tokyo märks det västerländska tydligast. Författaren Kinpeis tänker också över sitt liv. Översättaren Hans - Göran Ankarcrona läser utmärkt på ett sätt som passar texten. En del gånger har han uttryck som jag tycker är diskutabla. Kan något slutta uppför? Kan en sätta sig raklång? Nattamat, smatt, frissor, knäppgök? Det är petitesser men i alla fall. Tokuda Shusei är en väldigt intressant författare. Han är lågmäld och saklig och på japaners vis förtjust i naturen. Då och då skymtar medkänsla med kvinnor - geishor eller inte - och deras liv och umbäranden. Romantrilogin ägnas hustrun, älskarinnan och geishan.

Titel: Mikrokosmos
Författare: Tokuda Shusei
Översättare: Hans - Göran Ankarkrona
Förlag: Vestigo AB
Tryckår: 2015
Antal sidor: 335

söndag 12 juli 2020

En smakebit på søndag

"Cilla går på bio med Bo. Och på skoldans med Bo. Och är ute och åker skidor med Bo. Oavsett vad mamma har för synpunkter. Bo har gult hår som han stryker upp med vaselin och glasögon med svarta bågar och första gången Cilla ser honom har han trenskotten bakfram. Det är modet i hans plugg. Man måste faktiskt göra någonting. Och alla kan inte vara swingpjattar. Quite the contrary! Om inte annat har dom slipsen fladdrande på ryggen i hans plugg. Gör den inte lika stor nytta där? Hans idol är Ludde, som egentligen heter Louis Armstrong. Bo är nog ganska djup fast han är hemskt bra på att dansa. Efter Sture Lagerwall går de hem till Bo och hör på Louis Armstrong. Det är precis som hemma hos vem som helst och de dricker te i vardagsrummet och en pappa hör på radio i hallen om vad Hitler gör och bara nickar till Cilla när hon går förbi. Skivorna lyssnar de på i Bos rum och när man verkligen lyssnar kan man inte dansa. Cilla sitter i stolen och Bo på sängen. Bo följer Cilla hem och säger att snöflingorna är precis som stjärnor i hennes hår men han kysser henne inte, kanske för att det är mitt under en lykta. Cilla säger hej redan vid torget för att mamma inte ska behöva bekymra sig, men kanske kommer det lite för plötsligt för han gör inget försök att kyssa henne då heller. Överhuvudtaget är det nog för kallt för kyssar på vintern."Från sidan 174 i Törnrosa. Feernas tid av Ingrid Sjöstrand
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den är veckan är det Astrid Terese på den orska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar skulle ha funnits HÄR.